Vi avslutar vår serie om apostlarnas liv med den helige Paulus: hedningarnas apostel.

Av Antonio Tarallo (ACI Stampa), 2 september 2026

Den helige Paulus från Tarsos är känd som “hedningarnas apostel”: han som omvände sig när han ”föll av hästen”. Som bekant tillhörde han inte de tolv apostlarna. Men under den resa som ACI Stampa har bjudit in sina läsare till var det omöjligt att bortse från betydelsen av hans apostoliska verksamhet när det gällde att göra Kristi budskap känt. På sätt och vis bidrog helgonet själv till att föra budskapet från en lära som till en början var djupt förankrad i den judiska traditionen till ett frälsningsbudskap för en större gemenskap.

Paulus föddes i Tarsos med namnet Saulus. Som helleniserad jude och stolt romersk medborgare var han till en början en hård förföljare av de första kristna församlingarna. Den avgörande vändpunkten kom på vägen till Damaskus omkring år 35 e.Kr. När den Uppståndnes ljus plötsligt träffade honom förvandlades förföljaren till den mest ihärdige försvararen av tron på Jesus Kristus.

Paulus hade aldrig mött Jesus under hans jordiska liv, men han grundade sin rätt att kallas apostel på sitt direkta möte med den ”förhärligade Kristus”. Som han senare skulle skriva i det vackra Galaterbrevet: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ett i Kristus Jesus.”

Hans följande fyra missionsresor runt Medelhavet – från Mindre Asien till Grekland och fram till martyrdöden i Rom – lade den teologiska och organisatoriska grunden för Katolska kyrkan och gjorde evangeliet möjligt att förkunna i den hedniska världen. I encyklikan Redemptoris Missio pekade den helige Johannes Paulus II ut honom som ett enastående föredöme för missionsarbetet ”ad gentes”. Där understryker han att Paulus gjorde sig till ”allt för alla” för att evangelisera och därmed förkroppsligade den drivkraft och djärvhet som Kyrkan i vår tid ständigt behöver för att övervinna sin slutenhet i det pastorala arbetet.

Paulus: en stor brevskrivare och en stor apostel. Det är honom vi har att tacka för Bibelns många vackra och innehållsrika brev. Den bibliska kanon innehåller 14 brev som traditionellt tillskrivs Paulus. De är ordnade efter längd, från det längsta till det kortaste, och indelade i två huvudgrupper. Den första består av brev till församlingarna, riktade till kyrkor som han grundade eller besökte, till exempel Romarbrevet, Korinthierbreven, Galaterbrevet, Efesierbrevet, Filipperbrevet, Kolosserbrevet och Thessalonikerbreven. Den andra består av pastoralbreven och de personliga breven, riktade till enskilda medarbetare för att vägleda dem i ledningen av församlingarna (Timotheos och Titus) eller i personliga frågor (Filemon). Det är ord som har fått en bestående plats i kristendomens historia och i litteraturhistorien genom alla tider. Paulus lever än i dag mitt ibland oss och förmedlar evangeliets eviga budskap.

ACI Stampa · Översatt till svenska av EWTN Sverige