Av Angela Ambrogetti, 10 juni 2026

Almudena-katedralen ligger mitt emot det kungliga palatset i Madrid. Där öppnar sig ett stort torg mellan den politiska och den andliga makten, en av stadens mest betydelsefulla platser. På samma sätt är också Santiago Bernabéu-stadion en av Madrids starkaste symboliska platser. Just därför valde påven att be inför Almudena och att möta Madrids stift på stadion. 

Vid Almudena, välkomnad av klockringning och av drottningmoder Sofia, sade påven att den ”tusenåriga marianska hängivenheten, som är så djupt förankrad hos er alla, är ett tecken på de kristna rötter som präglar er och ger er liv, men också på det stora hopp som fortfarande bär er vidare på vägen”. 

Han talade om devotionens historia: hur bilden [Jungfrun av Almudena] hade gömts i en mur för att skyddas och senare, genom försynen, återfanns när muren rasade. Påven fortsatte med att påpeka: ”för att bygga något nytt, vackert och bestående måste man vara beredd att riva murar, eftersom det krävs rum som låter oss skymta horisonten för att kunna börja om”. Och han uppmanade spanjorerna, ”övertygade om att Herren vandrar med sitt heliga folk, lyssnar till dess rädslor och med omsorg tar emot alla dess strävanden för det goda”, att inte svika i sitt vittnesbörd om tron, så att de kan skåda Faderns kärleksplan. Han avslutade med bönen: ”hjälp oss att vara de som bygger fred och försoning”. 

Tro och kärlek återkom som kärnan i påvens budskap i Spanien. Välgörenhet och socialt engagemang har sina rötter enbart i tron, sade påven, eftersom det bara är på den grunden som det blir möjligt att vara ”byggare av band som återställer det universella språket för gemenskap, broderlig kärlek och samförstånd”. 

Vid ankomsten till stadion fick påven en vit parpusa, den traditionella madrilenska kepsen. Applåder och starka känslor varvades med personliga berättelser. Santiago Bernabéu var fullsatt med mer än 80 000 människor, och applåderna ville aldrig ta slut. 

Påvens första ord förde tanken direkt till liturgin: ”Vårt hjärta behöver sjunga – det vill säga: tolka händelser och situationer och tillsammans med andra uttrycka den mening som de bär på. För Kyrkan sker detta på ett särskilt sätt i liturgin, det stora åminnelsen av den historia som har frälst oss” 

Leo XIV talade också om dopet, som ”upphör att vara en privat gåva och vänder sig till det gemensamma bästa”.

Och det behövs ett särskilt förhållande mellan Kyrkan och staden. ”För att nå stadens hjärta måste vi odla medvetenheten om att sanningen är symfonisk och alltid överträffar oss, odla önskan efter att finna den Uppståndne som alltid ligger steget före oss, går före oss och kanske redan finns där vi ännu inte har sökt honom.”

Påven anser alltså att det krävs mer synodalitet och mindre byråkrati i församlingarna, och större tillit till det allt tydligare faktum att människor kan återvända till tron — eller möta den för första gången — i vuxen ålder. ”Var redo att ta emot människors nya början i tron, inte som undantag, utan som regel för missionen”, sade han. Det behövs en verklig musik, tillade han: ”Evangeliets musik, med sin fängslande rytm.” Även påven sjöng med på Bernabéu-stadion. Och vid ett kort besök i Real Madrids museum fick han ta emot en specialgjord tröja. 

Applåderna blev det som satte tonen för dagarna i Madrid: långa och intensiva applåder, så starka att de ibland förde tårar till påvens ögon, inte minst när han överlämnade den Gyllene Rosen till Almudenas bild. Likaså när stadionens skärmar visade Robert Francis Prevost tala i Madrid för tio år sedan. Efter det hölls den iscensatta fotbollsmatchen som skulle visa vad stiftet gör, kören med unga präster och berättelserna om migranter som tagits emot i församlingarna. 

I sitt hälsningstal i katedralen hade kardinal José Cobo Cano påmint om historien om Jungfrun av Almudena som ”den moder som visar sig när murarna faller” — en hänvisning också till namnets arabiska ursprung.

Senare, vid mötet med stiftet, sade kardinalen att talet om dopet får en att tänka på vatten, och Madrid djupt under marken vilar på en stor grundvattenreservoar. På samma sätt, sade han, är dopets vatten källan till vilka vi är och den djupaste grunden för vår gemenskap som Kyrka, Guds folk. Denna gemenskap måste vi omfamna med allt större kraft i en tid präglad av djupa sår och splittring.

Det var också en sådan omfamning som staden gav påven under färden med påvemobilen mellan katedralen och stadion, under applåder och ett regn av blomblad från balkongerna. Vid ankomsten till Bernabéu löd ropet: “Contigo, León, un solo corazón!” [”Med dig, Leo, ett enda hjärta!”]. Påven svarade med ett skämt i sitt tal på stadion: ”[Kardinalen] Don José har gjort ett riktigt drömmål!”

På eftermiddagen i nuntiaturen mötte påve Leo XIV Madrids regionpresident Isabel Díaz Ayuso, oppositionsledaren och Partido Populars ledare Alberto Núñez Feijóo, drottning Sofía emerita samt andra medlemmar av kungafamiljen. 

Denna artikel publicerades först av ACI Stampa, en del av EWTN News. Den är översatt och anpassad av EWTN Sverige.