Bland de 14 personer som i söndags blev katolska kyrkans nya helgon finns en präst vars förbön ledde till ett mirakulöst helande av en man som attackerats av en jaguar, en kvinna som övertygade en påve att främja en världsomspännande novena till den Helige Ande och 11 män som dödades i Syrien för att de vägrade förneka sin tro och konvertera till islam.
Även om deras namn inte är kända för allmänheten har de 14 nya helgonen alla visat prov på heroiska dygder och en helighet som de levt ut i sina särskilda yrken, inklusive två gifta män – fäder till åtta respektive fem barn – och tre grundare av religiösa ordnar som har lämnat ett andligt arv som har spridits över hela världen.
Påven Franciskus uppmanade alla katoliker att ”lära känna dessa nya helgon och be om deras förbön” inför deras kanonisering på Petersplatsen den 20 oktober.
”De är ett tydligt vittnesbörd om den Helige Andes verksamhet i kyrkans liv”, sade påven.
S:ta Helena Guerra (1835-1914)
Helena Guerra, känd som ”den Helige Andes apostel”, bidrog till att övertyga påven Leo XIII om att uppmana alla katoliker att be en novena till den Helige Ande inför pingsten 1895.
Guerra är grundaren av Oblates of the Holy Spirit, en nunnekongregation som erkändes av kyrkan 1882 och som än idag är verksam i Afrika, Asien, Europa och Nordamerika.
Guerra, som var vän till påven Leo XIII och lärare till den heliga Gemma Galgani, är ihågkommen för sina andliga skrifter och sin passionerade hängivenhet till den Helige Ande.
”Pingsten är inte över”, skrev Guerra. ”Tvärtom fortsätter den hela tiden och på alla platser, eftersom den Helige Ande vill ge sig själv till alla människor, och de som vill ha honom kan alltid ta emot honom; vi får inte avundas apostlarna och de första troende: vi behöver bara disponera oss som dem för att ta emot honom väl, så kommer han till oss som han kom till dem.”
Under en stor del av tjugoårsåldern var Guerra sängliggande på grund av en allvarlig sjukdom, en utmaning som visade sig vara omvälvande och som fick henne att meditera över Bibeln och kyrkofädernas skrifter. Efter att ha tillfrisknat, under en pilgrimsfärd till Rom tillsammans med sin far, kände hon en kallelse att viga sig åt Gud och grundade en religiös gemenskap som ägnade sig åt utbildning.
Under sin korrespondens med påven Leo XIII skrev Guerra böner till den Helige Ande, bland annat en krona till den Helige Ande, där hon bad Herren att ”sända din ande och förnya världen”
S:t Joseph Allamano (1851-1926)
S:t Joseph Allamano förblev stiftspräst under hela sitt liv, men han lämnade ett globalt arv efter sig genom att grunda två missionärsordnar – Consolatas missionärer och Consolatas missionärssystrar – som spred evangeliet till Kenya, Etiopien, Brasilien, Taiwan, Mongoliet och mer än två dussin andra länder.
Allamano sa till prästerna i sin orden, som grundades 1901 i norra Italien, att de skulle vara ”först helgon, sedan missionärer”
”Som missionärer måste ni inte bara vara heliga, utan utomordentligt heliga. Alla andra gåvor räcker inte för att göra en missionär! Det krävs helighet, stor helighet”, bekräftade han.
Allamano föregick med gott exempel genom att ”kombinera ett engagemang för helighet med uppmärksamhet på sin tids andliga och sociala behov”, sa påven Johannes Paulus II under saligförklaringen. ”Han hade en djup övertygelse om att ’prästen först och främst är en välgörenhetens man’, ’ämnad att göra största möjliga nytta’, att helga andra ’genom exempel och ord’, med helighet och kunskap.”
Han var djupt influerad av salesianernas spiritualitet och S:t Johannes Bosco, som var hans andlige ledare, liksom av sin helige farbror, S:t Joseph Cafassos exempel.
Allamano blev helgonförklarad efter att Vatikanen erkänt ett mirakel som tillskrivits hans förbön – helandet av en man som attackerats av en jaguar i Amazonas regnskog.
Sorino Yanomami, en ursprungsbefolkning från Amazonas, attackerades av en jaguar 1996 och fick en skallfraktur. På grund av den avlägsna platsen tog det åtta timmar innan han kunde transporteras till ett sjukhus. Medan han vårdades på intensivvårdsavdelningen bad sex missionärssystrar från Consolata, en präst och en broder tillsammans med mannens hustru och åberopade den salige Allamanos förbön med en relik av honom. Efter tio dagar vaknade mannen upp utan några neurologiska skador, enligt rapporter från Dicastery for the Causes of Saints.
Femton av Consolatas missionärer är nu biskopar, främst i Afrika och Sydamerika, däribland kardinal Giorgio Marengo, apostolisk prefekt i Ulaanbaatar, Mongoliet.
Helgonet Marie-Léonie Paradis (1840-1912)
Det kanadensiska helgonet Marie-Léonie Paradis grundade orden Little Sisters of the Holy Family.
Helgonet föddes som Virginie Alodie i den akadiska regionen Quebec och grundade 1880 sitt institut i New Brunswick, vars syfte var att samarbeta med Heliga Korsets ordensfolk i utbildningsarbetet.
Innan Paradis grundade sin orden tillbringade hon åtta år i New York där hon arbetade på barnhemmet St Vincent de Paul på 1860-talet, och flyttade sedan till Indiana 1870 för att undervisa i franska och broderi på St Mary’s Academy.
På begäran av biskopen i Montreal grundade Paradis de små systrarna år 1880. En viktig aspekt av ordens spiritualitet och karisma är att stödja präster genom intensiv och ständig bön, men också genom att ta hand om matlagning och tvätt i seminarier och prästgårdar i ”ödmjuk och glad tjänst” och efterlikna ”Kristus tjänaren” som tvättade fötterna på sina lärjungar.
Idag arbetar hennes systrar i mer än 200 utbildnings- och evangelisationsinstitutioner i Kanada, USA, Italien, Brasilien, Haiti, Chile, Honduras och Guatemala.
Påven Johannes Paulus II kallade Paradis för ”den ödmjuka bland de ödmjuka” när han saligförklarades 1984 under sitt besök i Montreal, den första saligförklaringen på kanadensisk mark.
Det mirakel som tillskrivs Paradis förbön gäller helandet av en nyfödd flicka som led av ”långvarig perinatal asfyxi med multiorgansvikt och encefalopati” under sin förlossning 1986 på ett sjukhus i Saint-Jean-sur-Richelieu i Kanada.
Martyrerna i Damaskus, Syrien (d. 1860)
Kyrkan fick också 11 nya heliga martyrer, som dödades för att de vägrade att förneka sin kristna tro och konvertera till islam. ”Martyrerna från Damaskus” mördades ”på grund av hat mot tron” i St Pauls franciskanska kyrka i Damaskus, Syrien, den 10 juli 1860.
Åtta av martyrerna var franciskanermunkar – sex präster och två professorer – alla missionärer från Spanien, förutom fader Engelbert Kolland, som ursprungligen kom från Salzburg i Österrike.
De övriga tre var lekmän som dödades under räden mot franciskanernas kyrka samma natt: Francis, Mooti och Raphael Massabki, bröder från en maronitisk katolsk familj.
Francis Massabki, den äldste av bröderna, var far till åtta barn. Mooti, far till fem, besökte dagligen St Pauls kyrka för att be och undervisa i katekesen. Den yngste av bröderna, Raphael, var ogift och tillbringade långa stunder i bön i kyrkan för att hjälpa bröderna.
Under muslimernas och de shiitiska drusernas förföljelse av kristna i Libanon och Syrien 1860, som krävde tusentals liv, blev de tre bröderna brutalt mördade eftersom de vägrade att förneka sin kristna tro.
