Av Jonah McKeown, 10 september 2026

Katolska kyrkans lära om skärselden – den ”renande elden” som förbereder de utvalda för himlen – kan vara svår att förstå. För den helige Nikolaus av Tolentino blev dock plikten att be för de döda mycket konkret när en av hans avlidna vänner, enligt berättelsen, visade sig för honom och bad om hans förbön.

Den helige Nikolaus av Tolentino, vars festdag firas i kyrkan den 10 september, föddes 1245 i staden Sant’Angelo i centrala Italien. Redan som ung drogs han till augustinerorden efter att ha hört en predikan av den lokale ordensföreståndaren om världens fåfänglighet. Augustinerorden fanns i den närliggande staden Tolentino, och efter sju års studier prästvigdes Nikolaus.

Nikolaus var en barmhärtig och from man som ofta fastade och ägnade sig åt mortifikation. Han tillbringade också långa stunder i bön. Han brukade ge mat åt de fattiga han mötte på ett särskilt sätt: han gav dem välsignat bröd som hade doppats i vatten. Det gjorde han efter att en gång ha sett Jungfru Maria i en syn. Hon sade åt honom att doppa bröd i vatten och äta det för att återfå hälsan.

Delvis tack vare dessa ”panini benedetti” (välsignade bröd) blev Nikolaus känd för att många sjuka i Tolentino botades genom hans förbön – och för att han till och med uppväckte några döda till livet.

Under Nikolaus livstid fastställde Katolska kyrkan formellt läran om skärselden vid det andra konciliet i Lyon 1274. Läran innebär att den som dör i Guds nåd antingen kommer direkt till himlen eller genomgår ett tillstånd av rening, kallat skärselden, innan han eller hon träder in i himlen.

Hur kom då Nikolaus att förknippas med denna lära?

Enligt augustinerna i amerikanska mellanvästern låg Nikolaus och sov en natt när han hörde rösten av en avliden ordensbroder som han hade känt. Ordensbrodern sade till Nikolaus att han befann sig i skärselden och bad honom att fira eukaristin för honom och de andra själarna där, så att de genom Kristi kraft skulle kunna befrias. När Nikolaus hade gjort detta i sju dagar talade ordensbrodern åter till honom. Han tackade Nikolaus och försäkrade honom om att ett stort antal själar nu befann sig hos Gud.

Nikolaus står också i centrum för många legender, varav vissa är tämligen bisarra. En målning från 1500-talet återger en berättelse om den sängliggande och sjuke Nikolaus, som vägrade att äta men välsignade två tillagade rapphöns (han var vegetarian). De döda rapphönsen flög sedan iväg.

Nikolaus dog av sjukdom 1305 eller 1306. Påven Eugenius IV (som också var medlem av augustinerorden) helgonförklarade honom 1446, efter att omkring 300 mirakel hade tillskrivits honom och erkänts. Förutom att vara skyddshelgon för själarna i skärselden är Nikolaus också skyddshelgon mot epidemier och bränder.

EWTN News · Översatt till svenska av EWTN Sverige