Skip to content

“Norge är den helige Olavs rike” – Msgr Mogstads predikan på kung Haralds begravningsdag

Msgr Egil Mogstad knyter kung Haralds V:s liv till den helige Olav och Norges kristna kungatradition i en predikan om tjänande: "Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare".
Huvudbild till artikeln om kung Harald och den helige Olav

Vid en rekviemmässa på dagen för kung Harald V:s begravning predikade Msgr Egil Mogstad om den avlidne konungen, med utgångspunkt i evangelieläsningen vid kungens signing (trontillträdesceremoni) i Nidarosdomen 1991. Msgr Mogstad drar en linje från den helige Olav, Norges evige kung, till den kung som det Norska folket i dag tar farväl av.

Av Msgr Egil Mogstad (artikel av Pål Johannes Nes, EWTN Norge), 9 september 2026

Matteus 20:25–28:

“Men Jesus kallade till sig dem och sade: ‘Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.'”

Kära troende, kära vänner.

Det evangelium vi nyss har hört var också det som förkunnades när kung Harald signades i Nidarosdomen den 23 juni 1991.

”Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav.”

Detta är Bibelns klara ord om det som kung Harald försökte göra och som vi också vill säga att han ofta lyckades med under sitt liv. Vi hör ständigt hur det talas om hans folklighet, om hur han stod människor nära, såg dem och behandlade alla lika.

Men som katolsk kristen i Norge känner jag ett behov av att sätta detta i ett sammanhang.

Låt mig ge två korta inblickar i två kungars liv. Först kung Harald, som berättar att han och drottningen efter signingen i Nidarosdomen var nästan omtumlade i några veckor. Det de hade upplevt gjorde starkt intryck – ja, det var något som de aldrig hade föreställt sig skulle ske.

Och längre tillbaka: 1988 kom kungens egen far, Olav V, till Nidarosdomen för att fira sitt 30-årsjubileum som kung. Samtidigt invigde han kronregalieutställningen, som då fanns i det norra tornet i Nidarosdomens västfasad – den har sedan flyttats till Ärkebiskopsgården.

Därefter säger han följande, vars fulla bredd och djup man kanske måste vara katolik för att förstå. När han den 29 juli 1988 står där och inviger kronregalieutställningen säger han: ”Jag kommer i dag, på Olavsdagen, inte på dagen för min signing – det var den 23 juni. Och varför? Jo, det jag gör är att överlämna kronan tillbaka till honom som är Norges evige kung.”

Vi talar så ofta vagt och dimmigt i Norge om Olavstraditionen, Olavsarvet och Olavsvärdena.

Men här står vi verkligen ansikte mot ansikte med en stark linje som egentligen började när den salige ärkebiskopen Eystein krönte Magnus Erlingsson 1163.

Det var första gången en kung kröntes i Norge, ja, i Norden.

Det var också då som tanken började växa fram om Olav, Norges evige kung – Sanctus Olavus, Rex Perpetuus Norvegiae. Tillåt mig säga att det kanske också är detta som skiljer den norska monarkin och Norge som nation och land från våra grannar.

Många skulle säga att Norge egentligen inte är en naturlig enhet, med denna långa kust och så åtskilda landsdelar. Men enheten finns, eftersom detta är den helige Olavs rike.

Så stark har denna medvetenhet om kung Olav varit att norrmännen under lång tid, också efter reformationen, när de upplevde att fogden behandlade dem orätt, sade: ”Detta stämmer inte med den helige Olavs lag.” Kung Olav var de smås, de förtrycktas och de ringas försvarare.

Ser ni linjen?

Den löper fram till den kung som vi i dag tar farväl av. Den helige Olav är med oss och med honom.

Vi vet inte vad framtiden bär med sig. Det överlämnar vi åt Gud. Men vi vet att Norge är den helige Olavs rike. Det kan vi inte säga starkt och ofta nog.

Och egentligen: om ni lyssnar på alla som uttalar sig i dessa dagar ger de på sitt vardagliga sätt uttryck för något av det som jag nu försöker visa genom att dra upp de stora linjerna.

Själva kröningen avskaffades 1908, efter kröningen av Håkon VII 1906.

Men efter den första signingen, alltså signingen av Olav V 1958, stod det i tidningen: ”Kungen har avlagt sin grundlagsed i Stortinget, men nu har han signats i Nidarosdomen och blivit kung i folkets hjärtan.”

”Hjärtan” – så märkligt. För den plats där Olav vilar kallas också Cor Norvegiae, Norges hjärta. Från detta hjärta sprids ljuset och värmen över vårt land, enligt medeltidens liturgier.

– Och nu har jag inte talat med Åge Alexandersen om detta, men jag måste få säga att när han sjunger ”myttji lys og myttji varme” får det mig också att tänka på denna stora linje.

Är det möjligt att leva i detta land utan att bära dessa tankar med sig? Självklart!

Men allt blir så mycket rikare och faller kanske också mer på plats när vi har detta med oss.

”Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav.”

Uttryckt med Bibelns språk och i mer högtidliga ordalag: är det inte just detta som vår käre kung Harald faktiskt har gjort?

Och när andra abdikerade och även vår kung fick frågan sade han: ”Nej, jag har lovat att vara Norges kung hela mitt liv.”

Där anslöt han sig också till honom som vid Stiklestad kastade sitt svärd och överlämnade sig i Guds händer.

I ett av responsorierna i liturgin för den helige Olav finner vi det som också har framställts i bild i det välkända Olavsfrontalet från omkring 1300.

Olav tar sig en tupplur. Han sover före slaget vid Stiklestad. På bilden framställs det så att männen som står runt honom på något sätt får inblick i denna dröm. Drömmen är att Kristus från himmelriket ser ner på Olav och att en stege går från Olav upp mot Kristus.

Låt mig avsluta med att citera detta responsorium, som också kan fungera som en bön för oss i dagens sammanhang:

Natten innan han skulle lida såg Olav Jesus stå vid sin sida i härlighet och säga:

”Kom, min käre, tiden har kommit att skörda frukterna av din möda.”

Medan han kärleksfullt betraktade Jesu anlete tog han emot det himmelska budskapet:

”Kom, min käre, tiden har kommit att skörda frukterna av din möda.”

Må kung Harald följa den helige Olav in i Kristi härlighet. Amen.

EWTN Norge · Översatt till svenska av EWTN Sverige

Looking for the latest insights

on church and culture?

Get articles and updates from our WEEKLY NEWS newsletter.

Condividi

Leggi anche

Altre notizie correlate a questo articolo

More news

Find other articles