Påve Franciskus främsta ekumeniska initiativ: en tillbakablick

Av Martin Bürger, 25 april 2025

Precis som alla påvar efter Andra Vatikankonciliet lade påve Franciskus stor vikt vid att nå ut till icke-katoliker, bygga broar och främja dialog. Hans konsekventa arbete för kristen enhet under hans tolv år långa pontifikat resulterade i flera historiska ögonblick för ekumeniska relationer.

Även om hans insatser för interreligiös dialog – som Abu Dhabi-deklarationen om mänskligt broderskap 2019, undertecknad av påven och storimamen av Al-Azhar, Ahmed Al-Tayeb – ofta fått större uppmärksamhet, har påvens ekumeniska initiativ gentemot andra kristna samfund också satt ett betydelsefullt avtryck på hans arv.

Första påven att möta ledaren för Rysk-ortodoxa kyrkan

Under sitt 12-åriga pontifikat tog Franciskus viktiga, rentav historiska, ekumeniska initiativ. År 2016 blev han den förste påven någonsin att träffa ledaren för den Rysk-ortodoxa kyrkan.

Redan i november 2014 hade påven sagt till patriark Kirill från Moskva: ”Jag åker vart du än vill. Ring mig, så kommer jag.” Mötet ägde rum efter månader av hemliga förberedelser, den 12 februari 2016, på José Martís internationella flygplats utanför Havanna, Kuba. Allmänheten underrättades endast en vecka i förväg.

Mötet varade omkring två timmar, varefter en gemensam deklaration undertecknades och gåvor utbyttes. Deklarationen fokuserade på förföljelse av kristna, särskilt i Mellanöstern och Nordafrika.

Dokumentet beklagade även de pågående konflikterna i Ukraina, som redan pågått i flera år, även om den fullskaliga ryska invasionen först skulle ske 2022. Dessutom uttrycktes oro över sekularismens hot mot religionsfriheten och Europas kristna rötter.

Andra diskussionsteman inkluderade fattigdom, familjekrisen, abort och eutanasi. Tillsammans uppmanade påven och patriarken unga kristna att leva ut sin tro i världen.

I ett kort tal efter att ha undertecknat deklarationen sa påve Franciskus: ”Vi talar som bröder, vi har samma dop, vi är biskopar. Vi talar om våra kyrkor och är överens om att enheten uppnås genom att gå framåt tillsammans. Vi talar tydligt, utan tvetydighet, och jag måste säga att jag kände den Helige Andes närvaro i vårt samtal.”

Avslutningsvis uttryckte påven sin önskan om att ”allt detta” skulle bli ”till ära för Gud Fadern, Sonen och den Helige Ande, för hela Guds trogna folks bästa, under Guds heliga Moders mantel.”

Under de följande åren planerades ytterligare ett möte med patriark Kirill, men det blev aldrig verklighet efter att Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. Kirill tog då öppet och aktivt ställning för Rysslands president Vladimir Putin och rättfärdigade invasionen.

Den 16 mars 2022, bara veckor efter krigets början, talade påven och patriarken via videosamtal. ”Samtalet fokuserade på kriget i Ukraina och de kristnas och deras pastorers roll i att göra allt för att fred ska råda”, meddelade Vatikanens presstjänst då.

Vatikanen noterade att påven tackade patriark Kirill för mötet och höll med honom om att ”Kyrkan inte får använda politikens språk utan Jesu språk.”

”Vi är herdar för samma heliga folk som tror på Gud, den heliga Treenigheten och Guds heliga Moder: därför måste vi gemensamt arbeta för fred, hjälpa dem som lider, söka fredens vägar och stoppa skjutandet”, citerade Vatikanens presstjänst påve Franciskus.

I april 2022 berättade påven för den argentinska tidningen La Nación att ”Vatikanen varit tvungen att ställa in ett andra möte med patriark Kirill.”

Franciskus sa då att hans relation med Kirill var ”mycket god”, men att ”vår diplomati bedömde att ett möte mellan oss just nu kunde skapa stor förvirring.”

Dialog med lutheraner

Ett annat viktigt ekumeniskt initiativ från påve Franciskus var hans resa till Sverige den 31 oktober–1 november 2016, för att minnas 500-årsdagen av den protestantiska reformationen, som började med Martin Luther i Tyskland men också spred sig till Sverige.

”Vi minns detta jubileum med förnyad anda och med insikten om att kristen enhet är en prioritet, eftersom vi inser att mycket mer förenar än skiljer oss åt”, sa Franciskus vid detta tillfälle.

I ett gemensamt uttalande med Munib Yunan, president för Lutherska världsförbundet, förklarade påven: ”Fem decennier av ihållande och fruktbar ekumenisk dialog mellan katoliker och lutheraner har hjälpt oss att övervinna många skillnader och har fördjupat vår ömsesidiga förståelse och tillit. Samtidigt har vi kommit varandra närmare genom gemensamt tjänande av våra medmänniskor – ofta i situationer av lidande och förföljelse.”

”Genom dialog och gemensamt vittnesbörd är vi inte längre främlingar”, stod det vidare i uttalandet. ”Tvärtom har vi lärt oss att det som förenar oss är större än det som skiljer oss.”

”Genom att närma oss Kristus i tro, be tillsammans, lyssna på varandra och leva Kristi kärlek i våra relationer, öppnar vi, katoliker och lutheraner, oss för kraften hos den treenige Guden”, fortsatte påve Franciskus och Yunan. ”Rotade i Kristus och vittnande om honom, förnyar vi vårt beslut att vara trogna budbärare för Guds gränslösa kärlek till hela mänskligheten.”

Byggde vidare på föregångarnas arbete

De flesta av påve Franciskus ekumeniska insatser byggde vidare på och utvecklade det arbete som hans föregångare påbörjat. Precis som dem tog han emot många ekumeniska delegationer i Vatikanen, deltog i ekumeniska sammankomster och skickade särskilda budskap vid olika tillfällen.

Inga större teologiska genombrott skedde som förenade större kristna grupper med Katolska kyrkan. Däremot publicerades 2024 ett dokument från Dikasteriet för främjandet av kristen enhet, med titeln ”Biskopen av Rom: Primat och synodalitet i den ekumeniska dialogen och svar på encyklikan Ut Unum Sint”, ”med godkännande av Hans Helighet påve Franciskus”.

Texten avsåg att sammanfatta hela den ekumeniska diskussionen om påvens primat och ge förslag på ”en enhetens tjänst i en återförenad kyrka”, inklusive ”ett differentierat utövande av biskopen av Roms primat.”