Varför firar kristna påsk på olika datum?

Varför firar kristna påsk på olika datum? Denna fråga har väckt förundran i århundraden. Orsakerna finns i historiska kalenderreformer, liturgiska traditioner och astronomiska beräkningar. Påsken är kristendomens viktigaste högtid, men skillnaderna i datum blottlägger djupa olikheter mellan östliga och västliga kyrkotraditioner.

Av Victoria Cardiel, 14 april 2025

Påsken är kristendomens viktigaste högtid – men paradoxalt nog firar inte alla kristna den på samma dag. Anledningen ligger främst i astronomiska beräkningar och kalendermässiga skillnader som utvecklats genom historien.

Enligt syster Carolina Blázquez, priorinna vid Monasterio de la Conversión (Augustinernunnornas kloster i Madrid), firas ”den kristna påsken med utgångspunkt i den judiska påsken”, eftersom Jesu lidande, död och uppståndelse historiskt ägde rum under den högtiden. Den judiska påsken infaller den 14:e dagen i månaden Nisan enligt den hebreiska månkalendern, vilket varierar mellan mars och april.

De första kristna använde den 21 mars – som ansågs vara vårdagjämningen – som utgångspunkt för att beräkna påskens datum. Men, som Blázquez förklarar, ”stämmer detta inte alltid överens med de faktiska astronomiska förhållandena, och datumet kan därför variera med några dagar”. Denna osäkerhet ledde till att två olika kriterier kom att användas traditionellt, vilket skapade olikheter mellan de kristna traditionerna.

Kalendersplittringen

Kyrkomötet i Nicaea år 325 försökte fastställa ett enhetligt kriterium för beräkning av påskens datum. Det bestämdes att påsken skulle firas på söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. Detta första ekumeniska koncilium, som samlade biskopar från hela kristenheten i Nicaea (nuvarande İznik i Turkiet), lade grunden för enhet och konsensus inom Kyrkan. I ungefär 1300 år firade kristna påsken på samma datum.

På 1500-talet införde påve Gregorius XIII en kalenderreform som ledde till en ny splittring. Tidigare hade man använt den julianska kalendern, införd av Romarriket, men med tiden hade ett fel på cirka tio dagar uppstått på grund av astronomiska uniktigheter. Den gregorianska kalendern rättade till detta genom att justera tidsskillnaden.

De ortodoxa kyrkorna behöll dock den julianska kalendern för sina liturgiska firanden, även om de med tiden kom att använda den gregorianska kalendern i civila sammanhang. Enligt Blázquez är ”skillnaden mellan de två traditionerna idag cirka 13 dagar”. Därför firar katoliker och protestanter påsk enligt den gregorianska kalendern, medan de ortodoxa följer den julianska.

Datumet som hinder för kristen enhet

Många betraktar denna skillnad som ett ekumeniskt problem. Påve Franciskus har vid flera tillfällen uttryckt behovet av att enas om ett gemensamt påskdatum. Vid ett offentligt framträdande i Lateranbasilikan sade han skämtsamt att om man fortsätter att följa det ortodoxa kriteriet, ”kommer vi till sist att fira påsk i augusti”.

Även om experter påpekar att detta inte kommer att ske förrän om cirka 400 år, belyser påvens uttalande det växande tidsglappet för de ortodoxa kyrkorna, som fortfarande liturgiskt följer den julianska kalendern.

Ekumeniska kretsar har därför föreslagit olika lösningar. De ortodoxa har föreslagit att använda rent astronomiska beräkningar baserade på Jerusalems longitud, eftersom ”Jesus dog i Jerusalem och det vore ett samlande kriterium”. Ett annat, mer informellt förslag från påve Franciskus är att införa ett fast datum för påsken, exempelvis andra söndagen i april. Blázquez betonar dock att ”för de ortodoxa är kopplingen till de astronomiska cyklerna mycket viktig, eftersom påskliturgin är starkt knuten till fullmånen och symboliken kring ljuset som övervinner mörkret”.

En framtid med gemensamt påskfirande?

Bortom astronomiska och kalendermässiga aspekter skulle en gemensam påsk innebära ett betydelsefullt steg mot kristen enhet. Blázquez påpekar att ”när kalendern ändrades på 1500-talet, var skillnaden mellan Öst- och Västkyrkan redan ett faktum, och de ortodoxa deltog därför inte i beslutet”.

Att idag enas om ett gemensamt datum skulle vara ett tydligt tecken på försoning. ”Påve Franciskus insisterar med rätta på att det faktum att vi firar påsk på olika datum är ett antivitnesbörd”, säger Blázquez, och tillägger: ”Vilket starkt vittnesbörd skulle det inte vara om varje kristen – i sin församling, sitt kloster eller sitt hem – kunde fira uppståndelsen och samtidigt veta att alla världens kristna gör detsamma?”

Denna artikel publicerades först av ACI Prensa, en del av EWTN News, och har översatts och anpassats av EWTN Sverige.