Tidiga år och väg till pontifikatet

Helige Damasus I föddes omkring år 304 och växte upp i Rom i kyrkans tjänst, särskilt knuten till helgedomen för martyren Sankt Laurentius. År 366 valdes han till påve av en stor majoritet, men hans val mötte motstånd från anhängare av den avlidne påven Liberius. Konflikten ledde till våldsamma sammandrabbningar när rivalen Ursinus utropade sig till motpåve. Trots detta erkändes Damasus officiellt av kejsar Valentinian.

Försvar av den katolska tron

Under en tid av teologiska konflikter försvarade Damasus den katolska tron med kraft. Han bekämpade heresier som Apollinarismen och Arianismen genom synoder och genom att skicka representanter till det första konciliet i Konstantinopel år 381. Damasus exkommunicerade heretiska ledare och stärkte kyrkans doktrinära enhet. Han spelade också en viktig roll i att formulera en kanon för Nya Testamentet och säkerställde Romerska kyrkans primat.

Samarbetet med helige Hieronymus

Damasus uppmuntrade den helige Hieronymus att revidera den latinska bibelöversättningen, ett arbete som senare blev känt som Vulgata. Hieronymus tjänade också som Damasus’ sekreterare och uppskattade påvens insikter och stöd.

Vördnad för martyrerna

Damasus var djupt hängiven de romerska martyrerna och arbetade flitigt med att restaurera katakomber och utsmycka martyrers gravar med konstnärliga inskriptioner. Hans vän Furius Dionysius Filocalus utformade epitafier som bär vittnesbörd om både tro och konstnärlig förfining. Han byggde även flera kyrkor och lät upprätta monument för att hedra martyrerna.

Arvet efter Damasus

Damasus avled den 11 december 384 och begravdes i en liten kyrka han låtit uppföra på Via Ardeatina tillsammans med sin mor och syster. Hans arv präglas av en stark tro, ett outtröttligt försvar av kyrkans enhet och vördnaden för de heliga.