Påven fördömer antisemitism – uppmanar till vapenvila och frigivning av gisslan

Påven Leo XIV fördömer den ökande antisemitismen samt vädjar till eldupphör och frigivning av gisslan i Gaza. Under Angelus-bönen på Petersplatsen uppmanade han till böner för fred och uttryckte sin närhet till de drabbade av jordbävningen i Filippinerna.

Av Victoria Cardiel, 6. oktober 2025

Påven Leo XIV fördömde på söndagen den återuppväckta antisemitismen och vädjade till förnyat engagemang för fred i Mellanöstern, samtidigt som han försäkrade om böner för offren för den förödande jordbävningen i Filippinerna.

”Jag uttrycker min oro över ökningen av antisemitiskt hat i världen, som vi tyvärr såg med terrorattacken i Manchester för några dagar sedan”, sade påven från Petersplatsen innan han ledde Angelus-bönen. Han tillade att han ”fortsätter att vara bedrövad över det palestinska folkets oerhörda lidande i Gaza”.

Påven sade att ”några viktiga steg framåt har tagits i fredsförhandlingarna om den dramatiska situationen i Mellanöstern”, och han uppmanade alla ledare ”att följa denna väg med beslutsamhet, att åstadkomma en vapenvila och att frigiva gisslan”. Han bad också de troende ”att förbli enade i bön, så att de pågående insatserna kan sätta stopp för kriget och leda oss mot en rättvis och varaktig fred”.

Med blick mot Filippinerna, där en kraftig jordbävning drabbade den centrala regionen den 30 september, uttryckte påven Leo sin närhet ”till det kära filippinska folket” och sade att han ber ”för dem som drabbats hårdast av jordbävningen”. 

”Inför varje fara”, tillade han, ”låt oss förbli enade och stödja varandra i vår tillit till Gud och i vår saliga moders förbön.”

Uppmaning att be för fred

Påven uppmanade katoliker att andligt förena sig med dem som samlats vid Vår Fru av Rosenkransens helgedom i Pompeji för den traditionella bönen som hålls varje oktober. 

”I oktober månad, när vi tillsammans med Maria begrundar vår Frälsare Kristi mysterier, låt oss fördjupa vår bön för fred: en bön som blir konkret solidaritet med de människor som plågas av krig”, sade han. ”Tack till alla barn runt om i världen som har beslutat sig att be rosenkransen för denna intention. Vi tackar er från djupet av våra hjärtan!”

Påven Leo hälsade också deltagarna i jubileet för missionärer och migranter och tackade dem för deras vittnesbörd. 

”Kyrkan är helt missionerande och är ett stort folk på väg mot Guds rike”, sade han. ”Men ingen ska tvingas fly, utnyttjas eller misshandlas på grund av sin situation som utlänning eller som människa i nöd! Människans värdighet måste alltid stå först.”

”En ny missionstid inleds i kyrkan”

Tidigare samma morgon firade påven mässa för Jubileet för missionsvärlden och Migranternas jubileum på Petersplatsen och uppmanade katoliker att förnya sin missionära kallelse genom välkomnande och medkänsla.

“Idag firar vi jubileet för missioner och för migranter”, inledde han. ”Detta är ett utmärkt tillfälle att igen bli medvetna om vår missionära kallelse, som kommer ur önskan att bära evangeliets glädje och tröst till alla, särskilt till dem som befinner sig i svåra och smärtsamma situationer.”

Med referens till klagan av profeten Habackuk — ”Herre, hur länge ska jag ropa på hjälp utan att du hör?” — sade påven att tro förvandlar liv och ”gör dem till ett redskap för den frälsning som Gud även i dag vill åstadkomma i världen”. 

Han sade att sann tro, “tränger sig inte på med makt eller på extraordinära sätt” utan ”bär inom sig kraften av Guds kärlek som öppnar vägen till frälsning”.

Påven sade att nutidens missionära kallelse innebar att bemöta lidande både nära såväl som långt borta.

”Om vi länge har förknippat mission med ‘resa bort’ … är missionens gränser idag inte längre geografiska, eftersom fattigdom, lidande och längtan efter större hopp har nått oss”, sade han. 

”De båtar som hoppas få sikte på en säker hamn och de smärtfyllda och hoppfulla ögonen som försöker nå stranden får inte möta likgiltighetens kyla eller diskrimineringens stigma!” Påven betonade: ”Mission handlar inte så mycket om att ‘resa bort’ utan snarare om att ’stanna kvar’ för att förkunna Kristus genom gästfrihet och välkomnande, medkänsla och solidaritet.”

Påven uppmuntrade till förnyat samarbete mellan kyrkorna och påpekade att migrationen från det globala södern kan ”förnya kyrkans ansikte och upprätthålla en kristen tro som är mer öppen, mer levande och mer dynamisk”. Han ville också se ”nya missionsinsatser av lekmän, ordensfolk och präster som kommer att erbjuda sina tjänster i missionsländer”, särskilt i Europa.

Avslutningsvis gav påven Leo sin välsignelse ”till de lokala prästerna i de enskilda kyrkorna, till missionärerna och till dem som överväger en kallelse” och sade till migranterna: ”Ni ska veta att ni alltid är välkomna!”

Genom hela sin predikan och sitt Angelus-tal återkom påven Leo till ett och samma budskap: tro som uttrycks i bön, medkänsla och gästfrihet förblir grogrunden för fred — i krigshärjade regioner, längs migrationsvägarna och i hjärtat hos dem som väljer att välkomna andra.

Denna artikel publicerades först av ACI Prensa, en del av EWTN News, och har översatts och anpassats av EWTN Sverige.