Mötet med de troende

Entusiasmen var stor i Luxemburg under påven Franciskus apostoliska resa. ”Det var mycket imponerande eftersom jag till hälften är argentinska”, berättade Lisa, en pilgrim från Luxemburg. ”För mig var det ett mycket speciellt ögonblick eftersom jag aldrig hade skakat hand med någon så speciell som han. Jag har inga ord för att beskriva det! Jag kände så många känslor.”

En annan pilgrim från Luxemburg berättade för EWTN: ”Vi gjorde det här kortet, med vilket vi bad påven om hans välsignelse. Och han såg det, läste det, gav oss en nick av gillande och välsignade oss sedan!”

Ett internationellt åtagande

Bara två veckor efter sitt pontifikats längsta resa till Asien och Oceanien har påven Franciskus gett sig iväg igen, denna gång till hjärtat av Europa för ett kort 4-dagarsbesök i Luxemburg och Belgien. Efter ett privat möte med storhertig Henrik av Luxemburg, det europeiska landets statschef, signerade påven Franciskus hedersboken, där han skrev: ”Skydd av människors värdighet, tjänst för det allmänna bästa, dialog och internationellt samarbete: det är detta som gör en stat stor.”

Luxemburg är ett traditionellt katolskt land, men har under de senaste decennierna blivit mycket sekulariserat. Nationen är också multietnisk, eftersom hälften av landets befolkning utgörs av migranter. Fader Jakob Zeilinger, präst i Luxemburgs stift, förklarade: ”Vi har utmaningen att förena dessa samhällen, att fira mässan tillsammans, även om språkfrågan är svår, men i Luxemburg tror jag att det är det enda landet i världen där det är normalt att fira mässan på 3-4 språk, så att alla kan förstå åtminstone lite grann.”

På eftermiddagen talade påven Franciskus till Luxemburgs katolska församling i Notre-Dame-katedralen och uppmuntrade de troende att vara ”missionärer, redo att vittna om evangeliets glädje” i samhället. Han överlämnade sedan en gyllene ros, symbolen för den påvliga välsignelsen, till statyn av Vår Fru Tröstare av de drabbade på 400-årsdagen av dess vördnad.

Ett förnyat hopp

Fader Jakob Zeilinger betonade vikten av påvens besök: ”Att se påve Franciskus komma hit, och att det är tiotusen människor som samlas för att träffa honom, visar att vår kyrka i Luxemburg inte är döende. Det finns fortfarande hopp och många unga människor är glada över att träffa påven Franciskus, och jag hoppas att han kommer att ge oss en stimulans att starta något på nytt.”

Senare på kvällen gick påven ombord på sitt nästa flyg till Belgien, den andra etappen på hans resa. Där gjorde han ett artighetsvisit hos Belgiens kungapar innan han träffade myndigheter och representanter för det civila samhället.

Även om Belgien är ett traditionellt katolskt land har det under de senaste decennierna blivit ett av de mest sekulära och progressiva länderna i Europa. Landet har också blivit en global destination för dem som söker eutanasi, som legaliserades i Belgien 2002. ”Kyrkan här hanterar frågor som dödshjälp, diskussioner om klimatförändringar, kvinnors rättigheter, och det är dessa diskussioner som pågår inom politiken, inklusive kyrkan, och det finns inget slut i sikte på dessa diskussioner”, säger den belgiske journalisten Thomas Philipp Reiter.

Budskap om fred och hopp

Huvudsyftet med påven Franciskus resa till Belgien är att högtidlighålla grundandet av världens äldsta katolska universitet, Catholic University of Leuven. Institutionen har en av världens ledande teologiska fakulteter. Corentin, som studerar vid Katolska universitetet i Leuven, berättade: ”För mig är fredsbudskapet det viktigaste budskapet. Idag finns det en del konflikter i Europa och Israel.”

En annan student, Benoit, konstaterade: ”[Påven] talade om miljön. Jag studerar naturvetenskap, så jag tar luftföroreningar och kemiska föroreningar på stort allvar. Jag vet att det är ett mycket stort problem, även i Belgien, och att det finns mycket utrymme för förbättringar i detta avseende.”

Louis, en annan student, delade med sig av sitt hopp om ”att människor blir katoliker och att vi kan förbli enade, det är allt jag hoppas på för framtiden.” Leonardo, en annan student, uttryckte: ”Jag hoppas verkligen att påven Franciskus kan inspirera några unga kristna som inte längre praktiserar och skapa intresse för att studera Guds ord.”

Den Helige Fadern träffade också professorer från den nederländska språkskolan i Leuven och bad dem att göra ”akademisk och kulturell bildning till ett kritiskt utrymme som förstår och talar om livet” Professor Rik Torfs vid universitetet i Leuven sade: ”För mig är detta aspekter av ett katolskt universitet som går emot professionella fördomar, även mot den fullständiga rationalism som påven också var mycket emot. Tanken att man redan vet allt är också en stor fara, det finns en risk att man börjar tänka: Jag vet redan allt! Och då hamnar man i det som påven också ogillade, nämligen att känna sig överlägsen andra.”

Ett budskap om rättvisa

Påve Franciskus bad vid den belgiske katolske kungen Baudouins grav, som 1990 tillfälligt avsade sig tronen hellre än att skriva under en lag som legaliserade abort. På den sista dagen av sin resa talade den Helige Fadern också om sitt möte med övergreppsoffren: ”Jag träffade några av övergreppsoffren i förrgår och jag kände deras lidande av övergreppen, jag upprepar det här: I kyrkan finns det plats för alla, alla, men vi kommer alla att bli dömda och det finns inget utrymme för övergrepp, inget utrymme för att dölja övergrepp. Ondskan måste lyftas fram i ljuset. Som vissa har gjort, de som utsatts för övergrepp, med mod. Detta är känt. Låt den som anklagar dömas, vare sig det är en lekman, en präst eller en biskop, låt honom dömas.”

Under mässan saligförklarade påven Franciskus syster Ana de Jesús, en andlig dotter till den heliga Teresa av Ávila och vän till den heliga Johannes av Korset. Nästan 40 000 personer kom till stadion i Bryssel. För en del av dem var det första gången de såg påven – som för denna unga invandrarfamilj: ”Det var fantastiskt!” berättade de. ”Jag fick gåshud. Det var första gången jag såg honom i egen hög person. Jag är fortfarande lycklig, med mina barn här. Mina ögon glittrade för att vi såg påven för första gången.” Den unga flickan skrattade och sa: ”Jag hoppas att han kan stanna tills han är 100 år gammal, så att vi kan få fler välsignelser från honom.”