Av Francis X. Rocca, 5 november 2026

Påve Leo XIV lämnar Rom fredagen den 6 november för en apostolisk resa till Sydamerika, hans första besök där sedan han valdes till påve.

Resan går till tre länder, däribland Uruguay och Argentina, och avslutas i Peru, där han tjänstgjorde som missionär och biskop i omkring 20 år.

Som de flesta påvliga resor kommer denna att ha en blandning av både pastoralt och politiskt innehåll, med möten med statschefer och andra dignitärer, tal till den lokala kyrkliga hierarkin, prästerskapet och ordensfolket, stora mässor utomhus, ungdomsvakor och besök vid kyrkligt anknutna välgörenhetsinstitutioner.

Men resan blir extraordinär på åtminstone två sätt. För det första äger den rum drygt tre veckor efter att Leo opererades för lungcancer. Hans läkare har sagt att han inte behöver någon ytterligare behandling, men hans beslut att inte minska sitt program, som omfattar mer än 40 offentliga och privata evenemang, är ändå anmärkningsvärt. Resplanen kommer föra honom till 14 städer och orter, däribland Cusco i Peru, som ligger mer än 3 350 meter över havet.

Resans andra särdrag, som kan bidra till att förklara Leos beslutsamhet att genomföra den, är dess mycket personliga karaktär. Påven kommer att tillbringa fem av sina elva dagar på kontinenten i Peru, varav två i sitt tidigare stift Chiclayo. Leo är den första nordamerikanske påven och dessutom naturaliserad medborgare i Peru, där han tillbringade nästan hälften av sina 43 år som präst innan han blev påve.

Leo är den första påven på flera århundraden som har tjänstgjort som missionär utomlands, och den erfarenheten är central för hans identitet. När han kom till Rom 2023 för att tillträda en ny post som tjänsteman i Vatikanen sade han: ”Jag betraktar mig fortfarande som missionär. Min kallelse, liksom varje kristen, är att vara missionär, att förkunna evangeliet var man än befinner sig.”

Återkomsten till hans tidigare missionsfält kommer att lyfta fram historien bakom hans kallelse, då han följer i sina egna fotspår längs den väg som ledde honom till ledarskapet för Kyrkan.

Enligt fader Arthur Purcaro, en medbroder i augustinorden som verkade tillsammans med den dåvarande fader Robert Prevost i Peru, förändrades den blivande påven av sina erfarenheter i landet. Där mötte han en ny kultur, tjänade de fattiga under en tid av stark social oro och ”lärde sig att Kyrkan är till för världen och att vi inte är självrefererande”.

När Leo nu återvänder som påve kommer han ”att sträcka ut handen, så att världen får upp ögonen för att någon knackar på dörren”, sade Purcaro i en intervju. ”Det kan kanske hjälpa människor var som helst i världen att förstå att detta är en del av Kyrkans uppdrag: att öppna vår dörr, att omfamna. … Det är en del av den han lärde sig att vara och den han är. Och jag tror att det är en del av skälet till att han nu reser till dessa tre länder.”

Leos resa till den kontinent som blivit hans egen kommer också att visa olika former av evangelisation som Kyrkan bedriver i dag.

Katolskt missionsarbete har i strikt mening traditionellt riktat sig till folk och platser där Kyrkan saknas eller inte är väl etablerad. Men särskilt sedan Andra Vatikankonciliet har Kyrkan i allt högre grad talat om mission i en bredare mening. Den omfattar bland annat ”den nya evangelisationen”, det vill säga insatser för att återuppliva tron hos döpta som har fjärmat sig från religiös praktik eller inte längre betraktar sig som katoliker.

Sådana insatser är särskilt relevanta för det första landet på Leos resplan, Uruguay, ett av de mest sekulära länderna i Latinamerika. Där saknar mer än hälften av befolkningen religiös tillhörighet och 28 procent är agnostiker eller ateister. Enligt en lag från 1919 benämns julen i statens officiella kalender som ”familjens dag”, stilla veckan som ”turismveckan”, trettondedag jul som ”barnens dag” och den obefläckade avlelsen som ”strändernas dag”.

Evangelisation i en sådan miljö är ”en mycket stor utmaning”, sade biskop Milton Tróccoli av Maldonado-Punta del Este-Minas, ordförande för Uruguays biskopskonferens, till ”EWTN Noticias” i september. Den lokala kyrkan ser Uruguay som ”ett missionsland där vi måste förkunna evangeliet i stor omfattning”, sade Tróccoli.

Uruguayansk sekularism återspeglar inflytandet från den franska modellen ”laïcité”, och Leos hållning i frågan kan mycket väl komma att anknyta till det han sade under sin senaste utlandsresa, till Frankrike i september. I ett tal till president Emmanuel Macron och andra dignitärer argumenterade påven då för att religiösa troende och institutioner bör ha en roll i det offentliga livet.

Som ytterligare en parallell till besöket i Frankrike, där han fördömde landets nyligen genomförda legalisering av assisterat döende, kommer Leo sannolikt också att kritisera Uruguays nyligen genomförda legalisering av eutanasi. (Eutanasi innebär att avsiktligt avsluta en människas liv i syfte att lindra lidande. Vid assisterat döende tar patienten själv läkemedel som avslutar livet, under vägledning av en läkare. Katolsk morallära förbjuder båda metoderna.)

I Argentina kommer Leos besök oundvikligen att ses i ljuset av minnet av landets egen son, påve Franciskus, som aldrig besökte landet under sitt tolvåriga pontifikat. Leo har lovat att fortsätta det initiativ som särskilt förknippas med hans företrädare: synodaliteten, som syftar till att ge katolska lekmän större möjlighet att göra sin röst hörd i Kyrkans styre och undervisning.

Franciskus sade att ”synodaliteten är i grund och botten missionerande” och att missionen ”alltid är synodal”. Detta antyder att präster, ordensfolk och lekmän bör lyssna till varandra och samarbeta för att förkunna evangeliet. Vid Leos möten med biskoparna i Argentina och Peru – ett stående inslag i påvliga resor – ska också lokala grupper med ansvar för att genomföra den synodala processen delta. Det visar vilken vikt den nuvarande påven fäster vid frågan.

Även om påve Franciskus var känd som förnyare var han också en stark förespråkare för folklig fromhet, särskilt vördnaden för Jungfru Maria. Påve Leo XIV kommer att hedra denna tradition under sin kommande pilgrimsfärd till den argentinska staden Luján. Där finns en vördad Mariabild som varje år lockar miljontals pilgrimer och som vid en ungdomspilgrimsfärd i oktober lockade mer än 2,8 miljoner.

Leos besök i Uruguay och Peru kommer också att omfatta viktiga Mariahelgedomar: nationalhelgedomen Vår Fru av de trettiotre i Uruguay och helgedomen Vår Fru av freden i Peru. Leo kommer även att kröna en bild av den obefläckade Jungfrun i katedralen i sitt tidigare stift Chiclayo.

Enligt biskop Edinson Farfán, Leos efterträdare som biskop av Chiclayo, är den folkliga fromheten en ”stor bundsförvant” i mötet med en av katolicismens största utmaningar i Latinamerika i dag: konkurrensen från pingstkyrkor. ”Den folkliga fromheten når överallt, särskilt i perifera områden”, sade Farfán. Präster kommer sällan till dessa områden, medan pingstkyrkorna är väletablerade. Han talade vid en pressträff som förra månaden anordnades av hjälporganisationen Aid to the Church in Need.

Delen av påvens resa i Peru kommer att lyfta fram ett viktigt inslag i evangelisationen: inkulturation, det vill säga att uttrycka katolsk lära och gudstjänstformer utifrån lokala kulturer. En nyckelgestalt i denna tradition är den helige Turibius de Mogrovejo, en spansk missionär som var ärkebiskop av Lima från 1581 fram till sin död 1606 och som främjade användningen av urfolksspråken quechua och aymara i evangelisationen.

Påve Leo, som studerade quechua under sin tid i Peru, hyser en särskild vördnad för den helige Turibius. Robert Prevost, som då var präst, tillbringade natten före sin biskopsvigning i december 2014 i bön inför en relik av helgonet i ett kapell i Zaña. Nu återvänder han som påve till staden, ett historiskt centrum för afroperuansk kultur, den 14 november för avslutningshögtiden för det jubelår som uppmärksammar 300-årsminnet av den helige Turibius helgonförklaring.

Under sitt besök i Sydamerika kommer påven att besöka centrum för Kyrkans välgörenhetsverksamhet, som traditionellt går hand i hand med missionsarbetet. Bland dessa finns boenden för personer med funktionsnedsättning nära Buenos Aires i Argentina och hem för äldre som har övergetts i Lima i Peru.

Leo kommer också att bedriva ett slags uppsökande arbete som har blivit särskilt angeläget under senare år efter skandalerna kring sexuella övergrepp inom prästerskapet. Vatikanen har uppgett att Leo ska hålla några möten med övergreppsoffer under sin vistelse i Sydamerika. Bland dem kan finnas personer som berörs av Sodalitiumfallet. Som biskop av Chiclayo hjälpte Leo personligen offer för övergrepp begångna av medlemmar i Sodalitium Christianae Vitae, en katolsk organisation som Vatikanen upplöste 2025.

Påvens sista hela dag i Peru före återresan till Rom blir i vissa avseenden den mest ambitiösa och en dramatisk illustration av Kyrkans missionsarbete. På morgonen flyger han till Cusco i Andernas högland, där han ska möta företrädare för folklig katolsk fromhet på en arkeologisk plats från inkatiden. Några timmar senare ska han möta missionärer och företrädare för urfolk i Amazonas och fira mässa i regnskogen. Svårigheten att göra sakramenten tillgängliga i avlägsna delar av Amazonas var ett huvudtema för Amazonassynoden, som påve Franciskus sammankallade i Vatikanen 2019.

”Påvens närvaro kommer att göra oss synliga”, sade fader David Farfán, präst i stiftet Chiclayo (och inte släkt med biskopen med samma efternamn). ”Den kommer att rikta uppmärksamheten mot de platser i Perus inland – och för den delen var som helst i världen – där samhällen har glömts bort, avvisats och lämnats åt sitt öde.”

Av EWTN News · Översatt till svenska av EWTN Sverige