Vi fortsätter vår resa genom de tolv apostlarnas liv.
Av Antonio Tarallo, 10 augusti 2026
Aposteln Bartolomaios, som i den bibliska och exegetiska traditionen genomgående identifieras med Natanael, är en av de tydligaste, uppriktiga och fascinerande gestalterna bland de tolv apostlarna som Jesus Kristus själv valde ut.
Han kom från Kana i Galileen, och hans väg in i lärjungarnas innersta krets var nära förbunden med hans djupa vänskap med Filippos. Det var Filippos som entusiastiskt berättade för honom att han hade funnit den Messias som lagen förutsåg: Jesus från Nasaret. Bartolomaios första reaktion präglades av en förståelig och försiktig skepsis, uttryckt i de välkända orden: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” Denna reaktion var inte alls någon ytlig fördom. Tvärtom byggde den på en gedigen kunskap om Skriften, som inte hade nämnt denna ”undanskymda” platsen som den kommande Frälsarens hemort. Men Bartolomaios senare personliga möte med Kristus förändrade hans inre perspektiv radikalt.
När Jesus själv såg honom närma sig uttalade han en utomordentlig lovprisning över honom och kallade honom en sann israelit, en som är utan svek. Förundrad av att denna man från Nasaret kände honom intimt redan innan Filippus kallade honom – när han befann sig under fikonträdet – släppte Natanael [Bartolomaios] alla teologiska reservationer. Han bekände genast sin fulla tro och utropade: ”Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung”.
Vid generalaudiensen den 4 oktober 2006 gav påve Benedikt XVI följande bild av aposteln: ”Den helige Bartolomeos visar oss att trofasthet till Jesus kan levas och bevittnas även utan att utföra sensationella gärningar. Det är Jesus själv som är och förblir enastående, och var och en av oss är kallad att viga sitt liv åt honom.”
Efter pingsten ägnade sig Bartolomaios enligt antika källor åt ett outtröttligt missionsarbete i Mindre Asien, Mesopotamien och Indien, där han spred evangeliet. Hans jordiska liv slutade i Stora Armenien, där han led en fruktansvärd martyrdöd: han flåddes levande och halshöggs eftersom han vägrade att förneka Kristus.
Denna artikel publicerades först av ACI Stampa. Den har översatts och anpassats av EWTN Sverige.







