Av Antonio Tarallo, 1 maj 2026

Den helige Josef är en central gestalt i den kristna traditionen och i synnerhet i kyrkans sociallära. Josef den tyste: han framställs som förebild i rättfärdighet, ansvar, arbete och tjänst, allt i tystnad, nästan i skuggan av sin hustru Maria och i skuggan av Jesus. Kyrkan presenterar honom inte bara som den heliga familjens beskyddare, utan också som ett föredöme för alla arbetare, varje far och dem som är kallade att leva sitt sociala uppdrag med ödmjukhet och hängivenhet. 

I evangelierna beskrivs Josef som en ”rättfärdig man”. I detta uttryck ryms det djupaste i hans person: han är en man som lever ständigt lyssnande till Gud, i full tillit till Ordet. När han får veta att Jungfru Maria väntar barn väljer han barmhärtighetens väg i stället för att reagera med hårdhet eller själviskhet. När han sedan tar emot ängelns budskap beslutar han sig för att fullt ut bära ansvaret för den familj som anförtrotts honom. Den helige Josef sätter inte sig själv i centrum, utan skyddar Maria och Jesus med offeranda och kärlek. Det är fullständig hängivenhet. 

Därför ger kyrkans sociallära det mänskliga arbetet ett mycket stort värde. Arbetet ses inte bara som ett försörjningsmedel, utan också som ett sätt att delta i Guds skapande verk: ett samarbete mellan Herren och människan för att bygga en rättvis värld. Och därför är det naturligt att utgå från den helige Josefs yrke, snickarens. Han är arbetets man, en som vet vad det innebär att arbeta för att försörja sin familj. Därför instiftade påve Pius XII år 1955 festen för den helige Josef arbetaren den 1 maj, just för att ge kristna arbetare en förebild i arbetet. 

Kyrkan har genom historien återkommande hänvisat till den helige Josef när hon reflekterat över sociala frågor. Först bör nämnas Leo XIII:s berömda socialencyklika Rerum novarum, från 1891, där arbetet inte får betraktas som en vara utan som en verksamhet som är knuten till människans värdighet. I detta sammanhang blir Josef arbetaren en symbol för ett arbete som levs med ansvar och respekt. 

Men det finns också ett annat dokument som ofta förbises: encyklikan Quamquam Pluries, också den av Leo XIII. Där skriver påven: ”Han lyste bland alla för den mest ärofulla värdighet, eftersom han var Guds Sons beskyddare.” Att vaka och bevara är ett högt uppdrag. Och i samma encyklika framställs den helige Josef som den universella Kyrkans skyddspatron och som beskyddare för familjer och arbetare. Senare kom den apostoliska exhortationen Redemptoris Custos av den helige Johannes Paulus II, där värdet av Josefs arbete och hans fostrande roll understryks. Med utgångspunkt i hans gestalt skriver den polske påven att ”det mänskliga arbetet och särskilt det manuella arbetet får en särskild betoning i evangeliet”. På senare år har också påve Franciskus i det apostoliska brevet Patris Corde beskrivit Josef som en ”älskad far” och en ”modig far”. 

Denna artikel publicerades först av ACI Stampa, en del av EWTN News, och har översatts och anpassats av EWTN Sverige.