Frankrike firar 600 år sedan ärkeängeln Mikaels uppenbarelser för Jeanne d’Arc

Nästan 2 000 pilgrimer samlades i Jeanne d’Arcs hemby Domrémy-la-Pucelle för att fira 600-årsminnet av ärkeängeln Mikaels uppenbarelser till helgonet — ett firande som präglades av bön, stark liturgi och kyrklig gemenskap.

Av Solène Tadié, 3 oktober 2025

Sommaren 1425, för sexhundra år sedan, uppenbarade sig den helige ärkeängeln Mikael i den stilla byn Domrémy för en ung bondflicka vid namn Jeanne d’Arc.

Hon var bara 12 eller 13 år gammal och befann sig i sin fars trädgård när hon först såg ängeln. Tillsammans med honom fanns änglar från paradiset, den heliga Katarina och den heliga Margareta, som kallade Jeanne att vara en ”god och helig flicka”, att lyda ”Guds vilja” och söka sin själs frälsning. Ängeln presenterade sig som ”Mikael, Frankrikes beskyddare” och anförtrodde Jeanne ett uppdrag som gick långt utöver hennes ålder och samhälleliga ställning. Dessa upprepade uppenbarelser under hundraårskriget gav henne mod och inspirerade till och med utformningen av den baner — med namnen Jesus och Maria — under vilken hon stred, hävde belägringen av Orléans och följde kung Karl VII till kröningen i Reims 1429.

För att högtidlighålla detta avgörande jubileum organiserade Universal Association of the Friends of Joan of Arc den två dagar långa ”Pilgrimsvandring av hopp” den 27–28 september. Initiativet samlade närmare 2 000 troende i Lorraine i nordöstra Frankrike för en helg av bön, musik och festligheter — allt i ljuset av Katolska kyrkans Jubelår 2025, med temat ”Hoppets pilgrimer”, och med en särskild uppmaning att be för Frankrike och den universella Kyrkan.

”600-årsminnet var ett försynens tillfälle som vi inte kunde låta passera i tystnad,” sade Aymeric de Maleissye, ordförande för den arrangerande föreningen. ”Vi ville göra Jeanne d’Arc känd, älskad och hedrad.”

En pilgrimsfärd–festival à la carte

Pilgrimsfärden ville förena bön med fest. ”Det var en ’pilgrimsfärd–festival’, med en rutt som deltagarna kunde lägga upp som de ville, och överallt fanns det många aktiviteter att ta del av. Man kunde gå mellan dem i valfri ordning — en flexibilitet som uppskattades mycket,” sade de Maleissye.

Konserter, en teaterföreställning, tillfällen till tillbedjan i den heliga Jeanne d’Arcs basilika i Domrémy-la-Pucelle samt vesper ledd av Harpa Dei — en tysk katolsk vokalensemble bestående av fyra syskon, känd för sakral polyfoni och gregoriansk sång — gav rytm åt dagarna.

Clarisse Chabut, en ung pilgrim, blev starkt berörd när hon mindes detta framträdande:

”Att höra Harpa Deis himmelska sånger i basilikan berörde så mångas själar. De ledde oss verkligen in i bön, och jag slogs särskilt av ljudets renhet.”

”Att få leva i Jeannes by i bara 24 timmar, att gå där hon gick,” sade hon, ”gav mig en känsla av förnyelse som jag sällan känt.”

Bakom kulisserna blev själva organiseringen ett vittnesbörd om tro och hängivenhet. I Domrémy-la-Pucelle och Greux (Jeannes födelseort) arbetade tiotals volontärer tillsammans med lokala myndigheter, Malteserorden och församlingar för att ta emot pilgrimerna. Biskopar, präster och ordensfolk följde de troende inte bara i liturgierna utan också i vandringen, närvarande under hela helgen för att prägla upplevelsen. Under två dagar blev dessa byar i Lorraine katolska Frankrikes bultande hjärta.

Gemenskap i mångfald

Höjdpunkten var liturgin — inte minst att både den ordinarie och den extraordinära formen av den romerska riten firades sida vid sida, så att hela församlingen kunde enas i bön och tillbedjan.

På lördagskvällen firades en stor pontifikalmässa till Jeanne d’Arcs ära utanför basilikan, med högtidliga sånger och ett ljusspel som fyllde kyrkobyggnaden med en atmosfär för bön. De Maleissye berättade att deltagarna hade beskrivit det som ”ett ögonblick av extraordinär nåd”.

På söndagen firades en traditionell latinsk mässa till den helige Mikaels ära av fader Emmanuel-Marie Lefébure, abbot i den romanska klosteranläggningen i Lagrasse i södra Frankrike. Präster från båda formerna bistod varandras liturgier, delade ut kommunionen och hörde bikt.

”Alla pilgrimer uppskattade djupt att de två formerna kunde firas tillsammans i Domrémy,” sade de Maleissye. ”Det var verkligen en stund av kyrklig enhet.”

Kyrkan i Frankrike är fortsatt påverkad av spänningarna kring motu propriet Traditionis Custodes från 2021, så denna fredliga samvaro blev en stark symbol för enhet. Stämningen stod i kontrast till de liturgiska spänningarna som uppstod tidigare i år i samband med den traditionella pingstpilgrimsfärden till Chartres.

Ett annat bärande inslag var en aldrig tidigare skådad samling av reliker i Domrémy. För första gången visades Jeanne d’Arcs ring (på lån från temaparken Puy du Fou) och ett egenhändigt skrivet brev tillsammans med reliker av den heliga Thérèse av Lisieux. Pilgrimer gick till kapellet Vår Fru av Bermont för att vörda dem.

”För första gången fördes relikerna av Jeanne och Thérèse samman. Detta drog en väldig skara och gav pilgrimerna en påtaglig känsla av Frankrikes andliga arv,” sade de Maleissye.

Pilgrimsfärden omfattade också en högtidlig intågande procession med 80 baner av Frankrikes helgon — en levande påminnelse om att nationens tro bärs av otaliga heliga män och kvinnor.

En bro mellan den gamla och den nya världen

Pilgrimsfärden, djupt rotad i Frankrikes historia, ville sända ett budskap bortom landets egna gränser. Små grupper från andra länder deltog, däribland srilankesiska troende bosatta i Frankrike — ett tecken på att Jeannes vittnesbörd fortsätter att beröra gemenskaper av alla slag. ”Sällan har historien sett ett så direkt gudomligt ingripande för ett land,” reflekterade de Maleissye och påminde om hur den helige Mikael uppenbarade sig som den evige beskyddaren av Frankrikes. Sexhundra år senare talar denna kallelse till hopp inte bara till Frankrike utan till hela Kyrkan.

Biskop François Gourdon i det lokala stiftet Saint-Dié framhöll i sitt inbjudningsbrev att jubileet sammanfaller med det större Jubelår som påve Franciskus utlyst, och han knöt Jeannes uppdrag till vår tids utmaningar: ”Hennes vittnesbörd är alltjämt aktuellt: Gud måste verkligen tjänas först, och vi är kallade att, liksom hon, vara tecken på hopp.”

I sin predikan under kvällsmässan den 27 september till Jeannes ära påminde biskopen pilgrimerna om att de var ”Guds sökare”, sanna ”tecken på hopp för vår tid”, och inbjöd dem att se Jungfrun av Orléans som en ”förebild i tro och hopp” — att hålla Gud som sin fasta referenspunkt.

När firandet av Jeanne d’Arc fortsätter fram till 2031 — 600-årsminnet av hennes martyrium — förblir Domrémy ett levande andligt centrum, öppet för hela den kristna världen.

Jeanne har länge setts som en bro mellan den gamla och den nya världen — en gestalt som inspirerar troende från världens alla hörn genom sitt mod inför prövningar, sin kraft att förena över skiljelinjer och sin orubbliga trohet mot Guds kallelse.

Sexhundra år efter att ärkeängeln först talade till den unga helgonet i Domrémy påminner pilgrimsfärden om att Jeannes uppdrag inte hör till det förflutna, utan är en levande kallelse som fortsätter att vägleda nya generationer av kristna.

Denna artikel publicerades först av National Catholic Register, en del av EWTN News, och är översatt och anpassad av EWTN Sverige.