Den 26 december minns vi Helige Stefanos, kyrkans första martyr, som blev ett exempel på tro, mod och förlåtelse. Hans liv och martyrdöd är en central del av den kristna tron och inspirerar oss att följa hans exempel.

Bakgrund och utvalda av apostlarna

Stefanos, som betyder ”krona” på grekiska, var en av de sju första diakonerna som utsågs av apostlarna för att hjälpa församlingen i Jerusalem. Han var en man ”full av tro och den helige Ande” och utmärkte sig genom sin vishet, sitt mod och sina många mirakler. Hans tjänst som diakon gjorde honom till en central gestalt i den tidiga kyrkan.

Falska anklagelser och modig försvarare av tron

Stefanos predikade frimodigt om Kristus, vilket väckte avund och vrede hos de religiösa ledarna. Han fördes inför Stora rådet där han anklagades falskt för hädelse. Istället för att försvara sig själv, vittnade Stefanos om Kristus och förklarade hur Gamla testamentet pekade på Messias. Hans ord väckte starkt motstånd, och hans ansikte lyste som en ängels inför deras vrede.

Visionen av Kristus och martyrdöden

Under sitt vittnesmål såg Stefanos en vision av himlen öppnad och Jesus stå vid Guds högra sida. Detta förargade hans fiender ännu mer, och de störtade sig på honom. Utanför stadens murar stenades han till döds, men i sina sista ord bad han för sina bödlar: ”Herre, lägg inte denna synd till deras skuld.”

Eftermäle och betydelse

Stefanos blev det första vittnet (martyr) som gav sitt liv för tron på Kristus. Hans död markerar en vändpunkt i kyrkans historia och visar på vikten av förlåtelse och hängivenhet. Han begravdes av fromma män, och hans reliker upptäcktes mirakulöst på 400-talet.

Ett exempel på kristen förlåtelse

Stefanos efterföljde Jesu exempel genom att förlåta sina förföljare, även i dödens stund. Hans liv påminner oss om att leva i kärlek, ödmjukhet och förlåtelse, vilket är kärnan i den kristna tron.