Den ekumeniske patriarken Bartolomaios I, ärkebiskop av Konstantinopel, ska besöka det heliga huset i Loreto i dag, den 26 oktober 2026. Patriarken ska vörda det heliga huset som relik och välsigna en ny bysantinsk ikon av Jungfru Maria, inspirerad av den äldre avbildning som bevarades i helgedomen fram till år 1400 och därefter gick förlorad.
”Att återföra ikonen av Jungfrun med barnet till det heliga huset, i den kristna österns eget bildspråk, är tänkt som ett ’litet och starkt tecken’ på gemenskap”, förklarade den påvlige delegaten Fabio Dal Cin. Han hänvisade också till Jesu bön ”att de alla skall bli ett” och till det trängande behovet av fred inför de konflikter som sårar mänskligheten och Europa.
Bartolomaios I har i mer än tre decennier innehaft aposteln Andreas stol och är en av de mest ansedda gestalterna i dagens kyrkliga värld. Under årens lopp har han mött fyra olika påvar: den helige Johannes Paulus II, Benedikt XVI, Franciskus och Leo XIV. Mötena har markerat viktiga milstolpar i den ekumeniska dialogen mellan Katolska kyrkan och Ortodoxa kyrkan.
Påve Leo XIV gav besöket, som utgör en verklig ”nådens händelse”, sitt varma stöd och sin välsignelse under audiensen med den påvlige delegaten den 5 januari.
”Hans helighet Bartolomaios I, en outtröttlig förespråkare för ekumenik och fred samt för värnandet om skapelsen, kommer till oss för att vara med om två stunder av synnerligen stort andligt värde”, förklarade biskop Dal Cin.
I torsdags tog patriarken emot ett hedersdoktorat vid Påvliga universitetet S:t Thomas av Aquino (“Angelicu”). I sin föreläsning belyste han den ekumeniska utvecklingen efter Andra Vatikankonciliet, med särskilt fokus på ”konciliaritet”.
”Ur ett ortodoxt perspektiv”, sade han, ”är detta förnyade katolska intresse för konciliaritet mycket betydelsefullt, också ur ett historiskt perspektiv. Det framgår tydligt av de teologiska samtal som under de senaste två decennierna har förts inom den officiella internationella dialogen mellan våra två ’systerkyrkor’. Samtalen har fokuserat på hur primat och konciliaritet förhåller sig till enhet och gemenskap. Ett primat utan synodalitet riskerar att bli en centraliserad auktoritet som är avskild från den kyrkliga gemenskapen. Synodalitet utan primat riskerar splittring och oförmåga att ge uttryck åt den synliga enheten. Detta förhållande har utforskats ingående i Ravenna-dokumentet (2007) och Chieti-dokumentet (2016). Båda dokumenten erkänner att primat och synodalitet hör samman på det kyrkliga livets lokala, regionala och universella nivåer. Primatet är tydligt en form av tjänst, som ska underlätta och samordna, men alltid inom och aldrig över Kyrkans synodala struktur.”
I fredags hölls en konferens i Loreto med reflektioner över inkarnationens mysterium och Marias gestalt ur ett ekumeniskt perspektiv. Konferensen skulle bidra till förståelsen av ämnets innebörd och räckvidd. Titeln: ”Det inkarnerade Ordets moder och det heliga huset: teologiska reflektioner och ekumeniska perspektiv”. Huvudanförandet hölls av monsignor Piero Coda, generalsekreterare för Internationella teologiska kommissionen och professor emeritus vid Påvliga Lateranuniversitetet.
ACI Stampa · Översatt till svenska av EWTN Sverige
