Av Alexander Folz, 16 oktober 2026
I dag, den 16 oktober, firar Kyrkan minnesdagen för den heliga Margareta Maria Alacoque. Den franska ordenskvinnan tog 1673 emot uppenbarelserna om Jesu heligaste hjärta och blev en främjare av denna andakt.
Påve Pius XII:s encyklika Haurietis aquas publicerades 1956 med anledning av hundraårsdagen av att högtiden för Jesu heliga hjärta hade utsträckts till hela Kyrkan. Som främjare av andakten nämnde påven då bland andra Bonaventura, Albert den store, Gertrud och Katarina av Siena.
Om Margareta Maria Alacoque skrev han:
”Men utan tvivel är det den heliga Margareta Maria Alacoque som intar den första platsen bland dem som har främjat denna värdiga form av andakt. Med hjälp av sin andlige vägledare, den salige Claudius de la Colombière, och fylld av helig iver lyckades hon se till att denna form av vördnad främjades kraftfullt och infördes med de kristna troendes starka och vördnadsfulla stöd. Kärlek och gottgörelse blev dess utmärkande drag och skilde den från andra former av kristen fromhet.”
”De uppenbarelser som den heliga Margareta Maria fick har alltså uppenbarligen inte tillfört den katolska trosläran några nya inslag”, skrev Pius XII. ”Deras betydelse ligger i stället i att Herren Kristus – genom att visa sitt heligaste hjärta – på ett utomordentligt och egenartat sätt ville kalla människorna till att begrunda och vörda mysteriet med Guds barmhärtiga kärlek till människosläktet.”
Margareta Maria Alacoque föddes 1647 i Verosvres i Bourgogne. Enligt Ökumenisches Heiligenlexikon var hon som flicka sängliggande i fyra år på grund av sjukdom. Sedan hon hade avlagt ett löfte om att inträda i en orden ska hon ”på ett underbart sätt plötsligt ha blivit botad”. År 1671 inträdde hon i visitandinnornas kloster i Paray-le-Monial, som tillhör Marie besöksorden.Skapa länk av «Marie besöksorden»
Den 27 december 1673 hade hon en vision där Jesus gav henne i uppdrag att verka för vördnaden för hans gudomliga hjärta. Under de följande ett och ett halvt åren fick hon ytterligare tre visioner. I dessa ska Jesus ha uppmanat henne att verka för att den första fredagen i varje månad och den andra fredagen efter Kristi kropps och blods högtid skulle ägnas åt en särskild vördnad för hans hjärta.
Påve Franciskus återgav ordagrant hennes skildring av det första budskapet i encyklikan Dilexit nos från 2024: ”Sedan bad han mig om mitt hjärta. Jag bad honom enträget att ta det. Han tog det och sänkte ned det i sitt eget. Där såg jag det som ett ytterst litet stoftkorn som förtärdes i denna brinnande glöd.”
Franciskus återgav också följande skildring:
”En gång, när det allraheligaste sakramentet åter var utställt […] visade sig Jesus Kristus, min älskade mästare, för mig i sin förhärligelses glans, med sina fem sårmärken som lyste som fem solar. Från hela hans heliga mänsklighet slog lågor ut, särskilt från hans tillbedjansvärda bröst, som liknade ett hav av glöd. Han visade mig sitt kärleksfulla och älskvärda hjärta, som var källan till dessa lågor. Därefter uppenbarade han för mig sin rena kärleks outsägliga under och överflödet av denna kärlek till människorna, av vilka han inte får något annat än otacksamhet och oförståelse.”
Enligt lexikonet var hennes medsystrar och överordnade kritiska och skeptiska till hennes upplevelser. Claude de la Colombière SJ bistod henne som andlig vägledare.
”När den helige Claude de la Colombière fick kännedom om den heliga Margaretas erfarenheter började han genast försvara och sprida dem”, skrev Franciskus.
Om föreningen med Kristus skrev hon 1689 i ett brev till syster de la Barge:
”Jesu gudomliga hjärta måste i så hög grad ta vårt hjärtas plats att han ensam lever och verkar i oss och för oss; att hans vilja […] kan verka helt utan något motstånd från vår sida; och slutligen att hans känslor, hans tankar och hans längtan ersätter våra, men framför allt hans kärlek, som kommer att älska honom själv i oss och för oss. På så sätt blir hans kärleksfulla hjärta allt i allt för oss, så att vi med den helige Paulus kan säga: Det är inte längre vi som lever, utan han lever i oss.”
Margareta Maria Alacoque avled 1690 i Paray-le-Monial. Påve Pius IX saligförklarade henne 1864. Påve Benedictus XV helgonförklarade henne 1920. Pius IX hade redan 1856 utsträckt högtiden för Jesu heliga hjärta till hela Kyrkan.
”Denna djupa insikt i Jesu kärlek, som den heliga Margareta Maria har förmedlat till oss, ger oss värdefulla impulser till vår förening med honom. Det innebär inte att vi känner oss förpliktade att godta eller ta till oss alla detaljer på denna andliga väg, där Guds handlande, som så ofta, blandas med mänskliga inslag som hänger samman med de berördas önskningar, bekymmer och inre föreställningar”, skrev Franciskus vidare i Dilexit nos.Skapa länk av «Dilexit nos»
Som budskapets kärna angav Franciskus de ord som Margareta Maria hade hört: ”Se här det hjärta som har älskat människorna så mycket att det inte skonade sig självt, utan gav sig självt helt och förtärde sig för att visa dem sin kärlek.”
ACI Stampa · Översatt till svenska av EWTN Sverige
