Av Gigi Duncan, 24 september 2026

Trots Fulton Sheens berömmelse som predikant ägde några av de mest betydelsefulla händelserna i hans andliga liv rum långt från kamerorna. Ett sådant tillfälle kom sommaren 1948, då den blivande biskopen avlade sina löften som medlem av karmeliternas tredje orden.

Den 17 juli samma år avlade den dåvarande monsignore Sheen sina löften i kapellet i Whitefriars Hall i Washington, D.C. Karmelitfader Kilian Lynch, som då var generalprior för karmelitorden, tog emot hans löften.

I dag innehåller Whitefriars Hall St. Thérèse Priory, ett studiehus för karmelitorden.

Kapellet där Sheen avlade sina löften används nu som bibliotek, medan prioratets bibliotek strax bakom kapellet rymmer Carmelitana Collection, en betydande nordamerikansk resurs för karmelitisk historia, litteratur och andlighet. Samlingen omfattar mer än 15 000 volymer och sällsynt material från slutet av 1400-talet.

Tredje orden, som i dag vanligen kallas den sekulära karmelitorden eller lekmannakarmelitorden, gör det möjligt för katolska lekmän och stiftspräster att leva den karmelitiska karisman samtidigt som de lever kvar i världen. För Sheen innebar löftesavläggelsen en formell anknytning till en tradition med bön, kontemplation och hängivenhet till Kristus i centrum.

Under åren före sin löftesavläggelse kom Sheen sannolikt i kontakt med orden under sin tid vid The Catholic University of America (Catholic University). Enligt karmelitfader Craig Morrison, ordinarie professor i teologi och lärostolsinnehavare i karmelitiska studier vid Catholic University, hade karmeliterna en betydande närvaro vid universitetet under de år då Sheen var professor i teologi och filosofi där.

”På 1940-talet hade vi omkring sex män från det här huset som undervisade vid Catholic University”, sade fader Morrison. ”Vi hade en stor närvaro vid universitetet.”

Den akademiska miljön kan i sig ha bidragit till att utveckla de kontemplativa vanor som präglade Sheens andliga liv.

”Som professor är det lätt att förstå varifrån den sidan hos Sheen kommer”, sade fader Morrison, ”för en professor måste ha en kontemplativ sida för att kunna vara bra i klassrummet.”

Förberedelserna inför en lektion, tillade han, sker ”i tystnad, meditation och eftertanke, precis som bönen”.

Vördnad för den lilla blomman

Exakt vad som fick Sheen att vilja avlägga löftena 1948 är mindre tydligt, eftersom varken hans självbiografi eller någon större biografi över honom nämner att han var medlem av karmeliternas tredje orden. Hans skrifter och predikningar vittnar dock om en långvarig dragning till karmelitisk andlighet.

Sheen läste den heliga Teresa av Ávila och den helige Johannes av Korset och kom att hysa en särskild vördnad för den heliga Thérèse av Lisieux.

”Han älskade den heliga Thérèse och hade en livslång relation till karmeliterna”, sade Allan Smith, föreståndare för Archbishop Fulton J. Sheen Mission Society of Canada.

Smith, som verkar för andakten till det heliga anletet och är redaktör för America’s Apostle: Celebrating the Life and Legacy of Blessed Fulton J. Sheen (EWTN Publishing), ser kontemplationen som kärnan i Sheens dragning till Karmel.

”Han ville bara att vi skulle kontemplera, meditera och helt enkelt vara med Herren”, sade Smith. ”Man kunde se att han på sätt och vis redan levde en karmelitisk andlighet.”

Hos den heliga Thérèse kom denna kontemplativa anda till uttryck på ett särskilt lättillgängligt sätt.

År 1973 ägnade Sheen 11 föredrag åt Thérèse i en karmelitkyrka i Dublin, med anledning av hundraårsminnet av hennes födelse. Föredragen publicerades senare under titeln Archbishop Fulton Sheen’s St. Thérèse: A Treasured Love Story.

För Sheen var Thérèses ”lilla väg” en praktisk väg till helighet, förankrad i vardagens vanliga omständigheter.

”Den heliga Thérèses väg är enkel”, sade han till sina åhörare. ”Det handlar om att leva det liv som du lever nu, men att göra det heligt. Du gör det sakramentalt.”

Han återkom gång på gång till samma tanke: Helighet börjar med kärlek till Kristus snarare än med en besatthet av sig själv. ”Man kan aldrig förälska sig i en abstraktion”, sade Sheen. ”Man kan bara älska en person.”

Detta var kärnan i Thérèses andlighet, så som Sheen förstod den.

I stället för att börja med att försöka övervinna varje brist enbart genom viljestyrka, sade han, bör den kristne börja med att vända sig till Kristus.

”Den lilla blommans nya väg är … [att] förälska sig”, betonade han. ”Älska den gode Herren, så kommer du att sträva efter att behaga honom.”

Thérèse själv hade längtat efter att bli missionär trots att hon tillbringade sitt liv i karmelitklostret i Lisieux. År 1927 utnämnde påve Pius XI henne till missionernas medskyddshelgon, och Sheen såg orsaken till hennes missionslängtan i något mycket djupare än själva missionsarbetet.

”Denna kvinna var förälskad och ville att hennes Älskade skulle bli känd i hela världen”, sade han. ”Det var därför hon älskade missionerna!”

Thérèses önskan att föra Kristus till andra sprang, menade Sheen, direkt ur denna kärlek. ”Kärleken gör en människa till missionär”, sade han. ”När vi slutar älska slutar vi vara missionärer.”

”Håll fast vid Karmel”

Sheens brevväxling med karmelitsystrarna i New Albany i Indiana, som han besökte 1926, ger ännu en inblick i hur högt han värdesatte det dolda arbete som sker genom bön och offer.

”Era böner och lidanden gör mer gott än all vår predikan och all vår hektiska verksamhet”, skrev Sheen till moder priorinnan. ”Vi gör väsen av oss, vi får äran och vi njuter av trösten i en seger som vi ser och smakar.”

”Det är ni som är ansvariga för det, och ändå kan ni inte se frukterna”, fortsatte han, ”men det kommer ni att göra den dag då Korset visar sig på himlen och varje människa belönas efter sina gärningar.”

Sheens tjänst som präst kom i allt högre grad att bestå av att predika, skriva, resa och tala inför väldiga åhörarskaror. Ändå hyste han en påfallande uppskattning för den karmelitiska andlighetens frukter, som inte alltid var synliga.

Han skrev: ”Jag vill hålla fast vid Karmel, för jag älskar dess kärlek till Jesus.”

NC Register · Översatt till svenska av EWTN Sverige