Professor emeritus Bernt Oftestad berättar hur Sigrid Undsets liv och böcker ledde honom till Katolska kyrkan och varför saligförklaringsprocessen för Nobelpristagaren är en viktig händelse.

Av Frøydis de Damas, 23 september 2026

En professors bekännelser

Jakten på Sigrid Undset har fört mig i kontakt med människor som genom författarens liv och böcker har inspirerats och letts till omvändelse. Dit hör även professor emeritus Bernt Oftestad. Han berättar att han på gymnasiet började läsa Undsets medeltidsromaner, något som gjorde intryck.

Det var dock först senare, efter teologistudierna och arbetet vid Menighetsfakultetet [i Oslo], som han år 2000 bestämde sig för att konvertera till Katolska kyrkan.

”Då läste jag Undset på ett betydligt mognare sätt, med större akademisk tyngd och mot bakgrund av en personlig trosutveckling”, berättar han.

År 2003 gav han ut en monografi om Undset, med fokus just på hennes förhållande till katolicismen.

År 2024 gav han ut ytterligare en monografi med anledning av 100-årsdagen av hennes konversion, Veien til det virkelige liv. Där fördjupar han sig i författarens litterära gärning och diktning samt i hennes tro och tänkande. På så sätt har Undset blivit en del av hans katolska identitet.

Det var inte givet att Bernt Oftestad skulle bli katolik. Han växte upp som aktiv kristen inom Indremisjonen och Norska kyrkan. Han utbildade sig till teolog vid Menighetsfakultetet och utnämndes så småningom till professor där.

”På den tiden lärde jag känna en lutherdom som öppnade sig mot och tog till sig det katolska, något jag bar med mig ända fram till dess att jag konverterade”, berättar han.

När det gäller Undsets betydelse för hans konversion svarar han att det var hennes filosofiska omvändelse som betydde mest.

”Jag började sätta mig in i den utveckling hon genomgick omkring 1919–1920, då hon kom till rätta med filosofiska och livsåskådningsmässiga frågor som hade väckts i och med det moderna genombrott som hon själv hade fostrats i”, säger han.

”Att Undset växte upp i den modernitet och frigörelse som präglade hennes samtid har gjort det lätt för oss som lever i dag och intresserar oss för andligt liv och kulturliv att identifiera oss med henne”, säger den tidigare professorn.

Undset var en mycket modern människa och hade gått på en synnerligen frisinnad privatskola. I sina tidiga böcker skriver hon om den sexuella frigörelsen, som hon själv genomlevde genom att ingå äktenskap med den frånskilde Svarstad.

Sedan börjar alltsammans att vackla: det moderna, frisinnade, vetenskapliga och upplysta.

”Men det är viktigt att hon genomlever detta på gott och ont, för på så sätt inser hon att man inte kan leva i trohet mot sanning, rätt och verklighet utan att vända sig till Gud”, tillägger han.

In från ödemarken

Den 1 november 1924 upptogs Sigrid Undset – den moderna, sanningssökande författaren – i Katolska kyrkan.

Hon hade inte vuxit upp i en kyrklig miljö, stod under perioder långt utanför Norska kyrkan och beskriver själv hur det var som om hon ”hämtades in från ödemarken”.

Många kan nog känna igen sig i detta, särskilt alla de unga som under de senaste åren har trätt in i kyrkan. När man har prövat allt och misslyckats gång på gång återstår på många sätt bara Gud. Och han väntar tålmodigt, tack och lov!

Undset dog också ensam med Gud, liksom sin romanfigur Kristin. Det är ett exempel på att det trots allt inte bara är hur vi lever utan också hur vi dör som har betydelse.

Genom hennes konversionsromaner får man inblick i vad Sigrid Undset måste ha gått igenom på sin väg mot den katolska tron.

”Det finns nog många som efter att ha läst exempelvis Gymnadenia skulle säga att de vill bli katoliker. På så sätt kan Undset bli ett helgon för oss som lever i moderniteten. Hon vet att detta är livsförstörande, och genom böckerna ger hon troende människor kraft att leva i detta”, säger Bernt Oftestad.

Samtidigt genomlevde hon ett svårt och krävande liv. Hon fick dottern Mosse, som hade en psykisk funktionsnedsättning och från första stund behövde omsorg och vård. Även om det var en krävande uppgift valde Undset att ha henne hemma hos sig ända fram till Mosses död 1939.

”Detta är ett vittnesbörd om att Undsets liv vägleddes av andra ideal än de moderna frigörelseidéerna.”

Undset uttryckte ändå själv lättnad över att dottern slapp uppleva kriget som bröt ut året efter Mosses död.

Att bära Kristi kors som sitt eget

Genom närmare kontakt med katolicismen och Katolska kyrkans filosofi genomgick Sigrid Undset sin ”filosofiska omvändelse”.

”Några decennier före år 1900 hade Kyrkan gjort Thomas av Aquinos filosofi till grund för sin lära och teologi. Genom att tillägna sig ett thomistiskt grundperspektiv fick hon en ny syn på människan, på hennes biologiska och sociala existens, på samlivet och på barnet som ’livets frukt’”, berättar Oftestad.

I det sammanhanget torde även hennes insats för att ge dottern ett värdigt liv ha haft betydelse.

Också Augustinus tankar om att människornas hjärtan är oroliga ända tills de finner vila hos Gud är väsentliga här.

”Den filosofiska omvändelsen leder fram till ett innerligt förhållande till Gud, präglat av djup hängivenhet till Kristus. Man följer alltså Kristi lidandeshistoria och lever sina egna lidanden tillsammans med honom, och då får naturligtvis också Undsets egna lidanden en ny mening. Dotterns öde blir ett sätt för Undset att bära Kristi kors. Jag vill också säga att det är viktigt för saligförklaringen att detta kommer fram”, säger han.

Att en saligförklaringsprocess nu har inletts anser Oftestad vara en viktig händelse. ”Det särskilda med Undset är hennes sökande mot Kyrkan samtidigt som hon blev kvar i det moderna samhället. Hon kritiserade det naturligtvis och pekade samtidigt på en form av kristen fromhet och helighet som är mycket relevant för oss i dag.”

Flera av de andra stora norska konstnärerna, som Hamsun och Munch, stod i skarp opposition till Undsets nya tankar. Kampen för ”fri abort” var också i full gång. Undset kritiserade kraftigt den moderna abortkampens moder, Katti Anker Møller, även för hennes förslag om moderslön.

”Det var ’själva livet’ man kämpade mot. Här kom Undsets radikala uppbrott från och brott med den moderna livs- och människosynen till uttryck”, säger han. Du kan läsa mer om detta både i Oftestads bok Veien til det virkelige liv och i den här artikeln av syster Anne Bente Hadland.

Helgon är inga dygdemönster

Även om Undset på många sätt visade att hon hade ett stort hjärta genom sin omsorg om dem som behövde den, framstår hon inte som någon mjuk kvinna.

”Hon är vass i repliken, inte rädd för att säga ifrån och generellt en stark människa”, säger Oftestad. ”När hon skriver de här romanerna, som hon senare får Nobelpriset för, sitter hon och skriver om natten medan hon dricker kaffe och kedjeröker. Hon är alltså inget dygdemönster. Det är helgon inte heller, vilket vi ska vara glada för; de är människor som kämpar med sina liv och sin tro mitt i det konkreta livet.”

Sigrid Undset ville leva i det egentliga och verkliga livet. Även om det kunde vara krävande insåg hon att mödan och motståndet är själva livet. Hennes väg genom detta är en viljehandling och en inställning till livet som går ut på att leva livet sådant det faktiskt är.

”I romanen Gymnadenia ger hon plats åt den heliga Thérèse av Lisieux, som saligförklarades 1924. Hennes syn på tron och heligheten är att den ska levas ut i vardagen genom att möta utmaningarna där de finns. Hos flera av hennes senare romanfigurer ser vi att det blir mycket centralt att frivilligt gå in i Kristi lidande. I Kolosserbrevet står det skrivet att vi fullbordar Kristi lidande i våra liv, [Kolosserbrevet 1:24: “Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött”] och detta ligger mycket djupt i den mystika kristendom som katolicismen för oss in i: att uppleva Gud på djupet i livet, något som skakar om en på samma sätt som mötet med den brinnande busken”, säger Oftestad.

Nytt liv i Gud

Och vad händer när vi låter Gud möta oss på ett djupare plan? Då förvandlas vi till nya människor, något som Undset skriver om i slutet av Den brinnande busken.

Hennes romanfigur Randi, som då har blivit nunna, säger till Paul Selmer att allt som har varit en del av vårt tidigare liv blir nytt när vi tar emot Gud och hans förlåtelse.

”Här har vi alla något att lära oss i en värld där man försöker finna sig själv. När vi tar emot tron förvandlas till och med det som varit skört och svagt i oss till det goda”, säger Bernt Oftestad. ”Detta är ett annat sätt att tänka om jaget än det som finns i den moderna identitetsfilosofin. Här finns något i hennes författarskap som både katoliker och andra borde försöka ta till sig”, säger han.

Efter två månaders sökande efter vår stora författare Sigrid Undset måste jag verkligen säga att jag har fått en ny syn på en del saker. Jag har blivit överraskad och fascinerad, berörd och glad över denna till stor del nya bekantskap.

Framför allt bär jag med mig en annan känsla inför de små och stora lidandena i mitt eget liv och inför hur vi ur ett katolskt perspektiv förhåller oss till synden. För i slutändan står och faller allt med huruvida vi tar emot Guds nåd eller inte. Endast med Guds hjälp kan vi steg för steg gå vägen mot vår egen helgelse. Och vare sig Sigrid Undset en dag helgonförklaras eller inte är Katolska kyrkan en kyrka för de levande. Det ger oss trots allt möjlighet att be dem som har gått bort om deras förbön.

Jag säger därför med stor frimodighet: Sigrid Undset, be för oss och för Katolska kyrkan i Norge!

EWTN Norge · Översatt till svenska av EWTN Sverige