Skip to content

Därför lever munkar längre än andra män

Män i religiösa ordnar lever ungefär fem år längre än män som inte lever i kloster, och skillnaden i livslängd mellan män och kvinnor försvinner nästan helt.

Av Bohumil Petrík, 10 augusti 2026

En långtidsstudie av tyska och österrikiska kloster tyder på att mycket av skillnaden i livslängd mellan män och kvinnor beror på mäns livsstil snarare än biologiska faktorer.

Skillnaden i livslängd mellan munkar och nunnor försvinner nästan helt i klostermiljön, och gemenskapslivet (med den fasta ordensregeln, regelbundna bönetider och meningsfullhet) bidrar till ett framgångsrikt åldrande.

Detta är några av resultaten i ”The German-Austrian Cloister Study”, som Marc Luy vid Wieninstitutet för demografi vid Österrikiska vetenskapsakademin har genomfört. Forskningsprojektet undersökte hälsa, åldrande och förväntad livslängd och kartlade vad som i fråga om hälsa och livslängd kännetecknar så kallat ”framgångsrikt åldrande” – det vill säga ett långt och hälsosamt liv.

Forskningen har nyligen fått förnyad uppmärksamhet i Europa efter att benediktinbrodern David Steindl-Rast fyllde 100 år den 12 juli, enligt CNA Deutsch, EWTN News tyskspråkiga systertjänst.

Studien inleddes 1997 och omfattade medlemmar av manliga och kvinnliga ordensgemenskaper, eftersom deras levnadssätt är mycket lika och är lätta att studera. De har mycket gemensamt när det gäller dagsrytm, kost, levnadsvillkor, tro och många andra faktorer som påverkar hälsa och livslängd, enligt studien.

Omkring 16 600 ordensmedlemmar deltog – fler än 9 000 nunnor och resten munkar – huvudsakligen i Tyskland och Österrike, men även ett fåtal bosatta i Schweiz och Italien. Undersökningen omfattade anonyma frågeformulär som skickades till fler än 1 100 av ordensmedlemmarna för att de själva skulle fylla i dem. Den sträckte sig dessutom ända tillbaka till 1890 och använde arkiv från flera ordensgemenskaper, vilket gav värdefulla data. Resultaten var något överraskande.

Enligt studien kan omkring ett år av skillnaden i förväntad livslängd mellan män och kvinnor tillskrivas biologiska faktorer. Att skillnaden är större i befolkningen som helhet beror på dödligheten bland män till följd av icke-biologiska faktorer – och inte, som ofta antas, på den låga dödligheten bland kvinnor.

Studien utmanade också det välkända påståendet att ”kvinnor är sjukare, men män dör snabbare”.

Vid projektets början lade Luy fram två hypoteser. Den första är att ”könsskillnaderna i sjuklighet och dödlighet totalt sett går i motsatt riktning, eftersom faktorer som har stor betydelse för sjukligheten inte är särskilt viktiga för dödligheten och vice versa”. Den andra är att det är ”mycket sannolikt att livslängden är direkt kopplad till det absoluta antalet levnadsår med dålig hälsa”. Det innebär att ”kvinnor har högre sjuklighetstal, inte därför att de är kvinnor, utan därför att de är det kön som har högre förväntad livslängd”.

Män i ordensgemenskaper lever i genomsnitt omkring fem år längre än män som inte lever i kloster, och klosterlivet tycks minska vissa risker som förkortar livet. Sådana gemenskaper erbjuder en fast dagsrytm och tydliga ramar för arbete, måltider och bön, långvariga relationer, ett gemensamt syfte och liknande. Därmed är förutsättningarna idealiska för såväl psykiskt som fysiskt välmående.

Dessutom tar människor i en klostergemenskap hand om varandra, och fysisk eller psykisk försämring upptäcks vanligen tidigare. Även kronisk stress minskar, och bönen bidrar till känslomässig stabilitet.

Luy, den tyske samhällsvetaren som står bakom projektet och har arbetat i Österrike sedan 2008, sade till EWTN News att det skulle vara ”intressant” att inkludera ordensgemenskaper från andra länder. ”Men det är en fråga om resurser”, sade han.

”Ändå skulle jag inte förvänta mig andra resultat än dem vi har fått från flera ordnar i Tyskland och Österrike”, tillade han.

Men ”att vara munk eller nunna innebär inte nödvändigtvis att man lever ett lätt och fridfullt liv”, sade den slovakiska ordenssystern Cecília Kasanová till EWTN News.

Dominikansystern har bott i klostret för de heliga Dominikus och Sixtus av Vår Fru av Rosenkransen i Rom i sex år. Där bevaras den gamla Mariaikonen som är känd som ”Advocata” och som den helige Dominikus bar genom Rom.

Hon medgav att en balanserad livsstil kan påverka hur länge man lever, men påpekade samtidigt att ”kända munkar eller nunnor som levde länge upplevde lidande, krig, förföljelse på grund av sin religiösa tro eller blev fängslade”. Syster Cecília sade att hon finner det ”häpnadsväckande” att dessa munkar och nunnor ”hade styrkan att hålla ut och inte ge upp”.

Hon berättade om värdet av en dag med en väl avvägd rytm och perioder av stillhet: personlig bön, studier, arbete, daglig mässa, regelbunden bikt och gemensamma måltider. Det finns också stunder för samtal, bland annat gemenskapsmöten och firanden, samt tid att koppla av och ta emot besökare vid ingången.

Dessutom kan det gudsvigda livet i en nunnegemenskap göra livet bättre för besökare, påpekade syster Cecília. Det är ”en stor gåva för mig personligen, för Kyrkan och för världen”, sade hon, eftersom ”vi lever enbart för Herren” och ber för dem som kommer. De troende ”mår ofta bättre eftersom de blir lyssnade på, accepterade och vet att de inte är ensamma i det de upplever, eftersom vi är med dem i vår bön”, betonade hon.

Klosterlivet visar därmed att vi bör ”sätta Gud först”, eftersom han ”ger mening åt allt vi gör och allt vi är. Han är vår Gud och samtidigt en trofast vän”, sade den slovakiska nunnan.

I ett brev daterat den 16 juli och offentliggjort av Vatikanen den 22 juli skrev påve Leo XIV med anledning av 70-årsjubileet för konferensen för ledarna för manliga ordensgemenskaper i USA. Han uppmanade dem att betrakta gemenskapslivet ”som en plats för helgelse och en källa till inspiration, vittnesbörd och styrka i deras apostolat”.

Enligt påven, som själv tillhör augustinerorden, ”är det just genom att dela allt i gemenskap: materiella tillgångar, andliga erfarenheter, apostoliska ideal och tjänst i kärlek till nästan, som den uppståndne Herrens dolda närvaro blir synlig bland er”.

EWTN News · Översatt till svenska av EWTN Sverige

En långtidsstudie av tyska och österrikiska kloster tyder på att mycket av skillnaden i livslängd mellan män och kvinnor beror på mäns livsstil snarare än biologiska faktorer.Skillnaden i livslängd mellan munkar och nunnor försvinner nästan helt i klostermiljön, och gemenskapslivet (med den fasta ordensregeln, regelbundna bönetider och meningsfullhet) bidrar till ett framgångsrikt åldrande.

NEWSLETTER


Dela

Mer relaterat till detta