”Visdomens mästare/ och trons fader,/ du lyser som en fackla/ i Guds kyrka./ I dig delar den gudomlige Anden/ med kärlek ut/ brödet och ordet/ på de smås bord”. Detta är inledningen till dagens Laudes som biskoparna håller för den andliga reträtt som (från idag till den 1 oktober) kommer att involvera synodfäderna i den andra sessionen av den XVI:e ordinarie generalförsamlingen för synoden. Och det kommer att vara till den Helige Ande som deltagarna kommer att be om inspiration för denna nya session som kommer att äga rum från onsdagen den 2 oktober till söndagen den 27 oktober 2024.

Reflektionen inför Laudes anförtroddes Moder Maria Ignazia Angelini, abbedissa i benediktinklostret Viboldone (Milano), som alltid har engagerat sig för ekumenik och dialog med icke-troende. Så här sa Angelini till alla biskopar: ”Loghismoi, sökandet efter dialog, okommunicerbarheten mellan olikheter, barriärerna mellan generationer, mellan avgrundsdjupt olika kulturer: alla de hinder som vi har mätt väl under dessa månader av vandring mellan den ena församlingen och den andra, konfronteras här med sanningens mått”. Och han fortsatte: ”Dialogkonsten som återupprättas här, i den synodala kyrkan, är avgörande, ett alternativ till alla de dialoger som vi mer eller mindre medvetet bär i våra hjärtan. En konst som föds ur ett verklighetsplan som Gud utgår ifrån: ur smärtan av en upplevd dövhet. Jesu tålamod med att göra sig förstådd av dem som – trots att de har valt att vara med honom – förblir döva, är avslöjande: det säger Gud. Som aldrig ger upp i sin törst efter det mänskliga Duet. Och han grundlägger konsten att föra en dialog”.

Efter detta riktade kardinal Mario Grech, synodens generalsekreterare, några hälsningsord till synodförsamlingen: ”Vi är som Moses på Sinai inför Herren. Även till oss i dag upprepar Herren: ”Ta sandalerna av era fötter, ty den plats där ni står är helig mark”. Ja, synodförsamlingen är en ”helig plats” för mötet med Herren som är närvarande där ”två eller tre” är samlade i hans namn. Antingen går vi in i detta perspektiv av bön, av tro, av möte med Gud, eller så antar vi inte en autentisk synodal stil, vi upplever inte synodalitet. I själva verket kan synoden bara vara en bön, en liturgi, där huvudaktören inte är vi, utan den Helige Ande”.

Sedan var det dags för två meditationer ledda av dominikanpater Timothy Peter Joseph Radcliffe. Den första, med temat ”Uppståndelsen: Att söka i mörkret”, tar sin utgångspunkt i Johannesevangeliet, kapitel 20. Hela meditationen fokuserar på temat: synodkyrkans uppdrag uppmanar oss att vara som Maria Magdalena, den älskade lärjungen och Petrus, som alla söker den uppståndne Herren. Fader Radcliffe börjar med en reflektion över kyrkans nutid: ”Vi står inte så mycket inför ateism som inför en utbredd likgiltighet. Skepticismen förgiftar också många troendes hjärtan”. Han fortsätter: ”Sedan den senaste församlingen har många människor, inklusive deltagarna i denna synod, uttryckt sina tvivel på möjligheten att uppnå någonting. Liksom Maria Magdalena säger en del: ”Varför har de tagit ifrån oss vårt hopp?” Vi förväntade oss så mycket av synoden, men kanske blir det bara fler ord”. Men samtidigt försäkrade han att ”även om det är mörkt så är Herren redan närvarande i trädgården med Maria från Magdala och med oss”. Och han fortsatte med hopp: ”Gryningen är nära. Liksom Maria Magdalena kommer vi att få mer än vi söker om vi också är öppna för mötet med Herren”. Han lade sedan fram några frågor som biskopssynoden är kallad att besvara, bland annat om kvinnans roll i kyrkan: ”Det är viktiga frågor. Men de kan inte bara ses som frågor om huruvida något kan beviljas eller inte. Det skulle innebära att vi förblir samma typ av kyrka. De frågor vi står inför borde vara mer lika evangeliernas frågor, som inbjuder oss att tillsammans leva den uppståndne Herrens liv på ett djupare sätt”. Och han försäkrar: ”Vi kommer bara att kunna förmedla Guds närvaro om vi är närvarande inför varandra i denna synod”. Fader Radcliffe är säker på att denna synod ”kommer att bli ett nådens ögonblick om vi ser på varandra med medkänsla och ser människor som är som vi, som söker. Inte kyrkopartiernas representanter, den där hemska konservativa kardinalen, den där förfärliga feministen! Utan medsökande, sårade men glada”.

Den andra meditationen tar också sin utgångspunkt i Johannesevangeliet, kapitel 20. Titeln är ”Det låsta rummet”. Fader Radcliffe uppmanar alla att ”vara nära vår tids sökare. Men vi kan bara bli predikanter för uppståndelsen om vi lever i Gud”. Och sedan fokuserar han på helgonens lysande exempel: ”Helighet är att vara levande i Gud”. Han nämner Charles de Foucauld, Teresa av Avila och Charles Acutis som exempel. Han fortsätter sedan: ”Ledarskapets första uppgift är att leda flocken ut ur de små fållorna och in i den Helige Andes friska luft. Ledarskap öppnar de stängda dörrarna till trånga rum. Lärjungarna är fängslade av rädsla. Låt oss då tänka på de rädslor som kan hindra oss från att bli levande i Gud och därmed förkunnare av evangeliet om liv i överflöd”. Han varnar synodfäderna: ”Vår starka kärlek till kyrkan kan paradoxalt nog också göra oss trångsynta: rädslan för att den skall skadas av destruktiva reformer som undergräver de traditioner vi älskar. Eller rädslan för att kyrkan inte skall bli det vidöppna hus som vi önskar. Det är djupt sorgligt att se att kyrkan ofta skadas av dem som älskar henne, men på ett annat sätt!” Blicken vidgas till det nuvarande samhället som upplever en ”våldsam fantasi” där Kristi kropp ”vanställs av giftiga webbplatser, fulla av grymma anklagelser, karikatyrer och hat”. Inför detta scenario har vi dock ”de stora lärorna i vår tro, vår trosbekännelse” som ”öppnar dörrarna till våra hjärtan och sinnen. De driver oss bortom små svar och in i det oändliga sökandet efter den som är oändlig kärlek och sanning, som för alltid är utom räckhåll för oss”. Meditationen avslutas med några grundläggande frågor för hela synodalresan: ”Hur kan vi bjuda in vår tids människor att träda in i vår tros vida rymd? Hur kan vi t.ex. beröra deras fantasi med den härliga läran om Treenigheten, den mest konkreta och praktiska undervisning som finns?”

Och på dessa frågor kommer synodfäderna att kallas att svara med hjälp av den Helige Ande.