Heliga Eulalia, född år 290 e.Kr., kom från en av Spaniens mest framstående familjer. Hon uppfostrades i kristen tro och visade redan som barn en extraordinär hängivenhet till Gud. Hennes liv är ett inspirerande exempel på mod, fromhet och trofasthet inför prövningar.
Uppväxt präglad av helighet
Redan som ung skilde sig Eulalia från sina jämnåriga genom sitt lugna sinnelag, sin blygsamhet och sitt andliga fokus. Hon älskade det heliga tillståndet av jungfrulighet och förkastade världens lockelser, såsom kläder, smycken och nöjen. Hon strävade efter ett himmelskt liv på jorden och fyllde sina dagar med bön och dygder.
Diocletianus förföljelser och Eulalias mod
När Eulalia var tolv år utfärdade kejsar Diocletianus sina blodiga edikt år 304, som tvingade alla att offra till de romerska gudarna. Eulalia såg detta som en utmaning mot sin tro. Hennes mor, som märkte dotterns längtan efter martyrskap, försökte skydda henne genom att ta henne till landsbygden. Men Eulalia flydde under natten och begav sig till Merida, där hon på morgonen ställde sig inför den grymme domaren Dacian.
Inför domaren
Eulalia anklagade Dacian för att försöka förstöra människors själar genom att tvinga dem att överge den sanne Guden. Domaren försökte först med smicker och påminde henne om hennes unga ålder, börd och föräldrarnas sorg. När detta inte rörde henne, hotade han med tortyr och krävde att hon bara skulle strö lite salt och rökelse på ett altare för att undgå straff.
Istället för att ge efter spottade Eulalia på domaren, trampade på ett offerbröd och välte avgudastatyn. Hennes handling var ett uttryck för hennes brinnande tro och ungdomliga iver.
Martyrdödens vittnesbörd
Eulalia utsattes för fruktansvärd tortyr. Hennes kropp revs med järnkrokar tills hennes ben blottades, och brinnande facklor applicerades på hennes hud. Trots smärtan sjöng hon lovsånger till Gud. Elden tog slutligen hennes liv, och vittnen berättade att en vit duva flög ut från hennes mun och steg mot himlen när hon dog.
Reliker och vördnad
Heliga Eulalias reliker förvaras i Oviedo, där hon vördas som stadens skyddshelgon. Hon hedras i den romerska martyrologin den 10 december.
