Vad händer när påven dör?

En påves död utlöser en noggrant reglerad process känd som sede vacante. Under denna period styrs den Heliga Stolen tillfälligt, medan kardinalerna förbereder och genomför valet av en ny påve – en process med djupa rötter i Kyrkans tradition.

Av Peder Josef Foss, 23 april 2025

Varje monarks död innebär en rad ceremonier och procedurer för att säkerställa ett värdigt avsked och en trygg övergång av makt, men få fall är så utvecklade och gamla som vid en påves död. För närvarande är det den helige Johannes Paulus II:s apostoliska konstitution Universi Dominici Gregis – ”Om den apostoliska sede vacante och valet av den romerske påven” – som reglerar processen. Denna artikel förklarar i tur och ordning de många ritualer och händelser som följer en påves död.

Sede vacante

Perioden från påvens död till dess att en ny är vald kallas interregnum, som i andra monarkier, men för den Heliga Stolen kallas det även sede vacante (”det tomma sätet”). Fram till dess att en ny påve väljs fortsätter kardinalkollegiet (upp till 120 av den romerska kyrkans främsta prelater, utsedda av påven) att utföra den romerska kurians (Kyrkans regerings) dagliga uppgifter och förbereda valet av ny påve. De ges dock inte full påvlig myndighet – endast befogenhet att fatta beslut om dagliga angelägenheter och frågor som inte kan vänta.

Bekräftelse av påvens död och försegling av hans rum

När han underrättats om att påven är död ska den påvlige camerlengon (kardinalen med ansvar för den Heliga Stolens tillgångar och inkomster) omedelbart bekräfta dödsfallet. Att camerlengon skulle banka lätt med en silverhammare mot den avlidnes huvud för att bekräfta döden är en myt. Däremot har det tidigare varit brukligt att upprepa den avlidnes dopnamn tre gånger, men detta sker inte längre enligt ritualen.

Camerlengon, tillsammans med andra ämbetsmän ur hushållet, läkaren och påvens familj, ber Gud att i nåd ta emot den avlidnes själ tillsammans med alla helgon: ”Må Kristus som kallade dig ta emot dig, och föra dig med Abraham in i paradiset.” Även den mariala antifonen Salve Regina sjungs, och dödsattesten färdigställs.

När camerlengon bekräftat påvens död tar han den påvliga ringen (”Fiskarens ring”) och sigillet som använts på officiella dokument, och ser till att påvens rum förseglas.

Därefter underrättar han kardinalkollegiet. Påvens död tillkännages för Roms befolkning av stadens kardinalvikarie. Alla kardinaler i världen kallas till Rom för att närvara vid begravningen, sorgeperioden och konklaven.

Påvens begravning

En nio dagar lång sorgeperiod (novendiales) följer påvens död, och han ska begravas mellan fjärde och sjätte dagen. Påvens kropp kläs i röda påvliga liturgiska kläder och ställs ut i Peterskyrkan så att de troende kan ta ett sista farväl. När kroppen ställs ut hålls en gudstjänst med psalmsång som inleds med antifonen: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, skall leva om han än dör. Och var och en som lever och tror på mig, skall aldrig någonsin dö.” (Joh 11:25–26). Varje dag firas rekviemmässor i Peterskyrkan med liturgisk färg röd.

Till begravningsmässan inbjuds statsöverhuvuden och andra gäster, men den är också öppen för alla troende.

Under denna tid förstörs Fiskarens ring och sigillet för apostoliska brev. Eventuella dokument som påven lämnat till kardinalerna ska läsas upp, och de får lyssna till andliga meditationer av betrodda och respekterade präster om Kyrkans aktuella utmaningar.

Konklaven öppnas

Valet av ny påve sker bland kardinaler under 80 år med rösträtt i en process som kallas konklav. Namnet kommer från latin (cum – med, clavis – nyckel), eftersom kardinalerna låses in i Sixtinska kapellet tills en ny påve är vald. Konklaven ska inledas tidigast 15 dagar efter att sede vacante tillkännagivits, för att ge kardinalerna tid att resa till Rom, men får inte inledas senare än 20 dagar efter påvens död【2】.

På den bestämda dagen firar alla kardinaler på morgonen en votivmässa för påveval – Missa Pro Eligendo Papa. På eftermiddagen samlas de i koruniform【3】i det påvliga palatsets Paulinska kapell. Därefter inleds den högtidliga processionen till Sixtinska kapellet, under helgonlitaniets sång. Ceremonin leds av kardinalkollegiets dekan. Den inleds med korstecknet. Dekanen ber Gud om hjälp att välja en värdig efterföljare till Petrus: ”Må Herren leda våra steg på sanningens väg, så att vi på förbön av den saliga Jungfru Maria, de heliga apostlarna Petrus och Paulus och alla helgon, alltid gör det som behagar Honom.”

I processionen går korsbäraren med krucifixet, kantor, ceremonimästare, kardinaler, diakon med evangeliebok och dekanen. Helgon från både östlig och västlig tradition åkallas.

Vid ankomst till kapellet avlägger kardinalerna gemensamt, och därefter var för sig med handen på evangeliet, en ed att följa valets regler enligt Universi Dominici Gregis, att den som väljs ska utföra sitt ämbete troget för världskyrkans räkning, och de lovar att bevara absolut tystnad om valet. Därefter utropar påvens ceremonimästare de berömda orden: Extra omnes! (”Alla ut!”), och alla som inte har med valet att göra lämnar kapellet. En präst håller en andlig meditation för kardinalerna. Därefter lämnar även han, dörrarna låses och vakter sätts ut. Konklavens öppning avslutas med antifonen Sub tuum praesidium (”Under ditt beskydd”).

Valet

Valet sker genom omröstningar, upp till fyra per dag. Varje kardinal skriver namnet på den kandidat han vill välja på en valsedel med orden Eligo in Summum Pontificem… (”Jag väljer till påve…”). Han viker lappen, går fram till altaret och lägger den i urnan, med följande formulering: ”Jag tar Herren Kristus, som ska döma mig, till vittne på att min röst går till den som jag inför Guds ansikte tror bör bli vald.” Efter räkningen bränns valsedlarna – de troende får veta om en påve valts beroende på om röken är svart (inget resultat) eller vit (en ny påve är vald).

Den nye påven

När valet är klart går kardinalen med högst rang till den nyvalde och frågar: ”Godtar du din kanoniska val som påve?” När han svarar ”ja” frågas han: ”Vilket namn önskar du bli kallad?” Den nyvalde påven väljer då ett namn. Alla kardinaler visar honom därefter vördnad och lovar lydnad. Efter en tacksägelse till Gud går kardinaldiakonen och den nyvalde påven ut på balkongen i det apostoliska palatset och tillkännager inför folkmassan: Annuntio vobis gaudium magnum: Habemus papam! (”Jag förkunnar för er en stor glädje: Vi har en påve!”)

Referenser

[1] Johannes Paulus II, Universi Dominici Gregis, apostolisk konstitution, 22 februari 1996. Länk

[2] Benedikt XVI, Motu Proprio Normas Nonnullas, 22 februari 2013. Länk

[3] Kordräkt för romerska kardinaler består av scharlakansröd soutane (talar), rochet (vit spetskantad kortröja), mozetta (axelkappa), kors om halsen, scharlakansröd zucchetto (kalott) och biretta (fyrkantig hatt med tofs).