Under sånger och glädjetecken firade kristna i Aleppo, Syrien, prästvigningen av de franciskanska tvillingbröderna Johnny och George lördagen den 6 juli. Den glada nyheten förmedlas i en artikel från ACI Mena.
Den apostoliska vikarien för latinerna i Aleppo, Mgr Hanna Jallouf, firade mässan i kyrkan St Francis of Assisi i Aleppo, den folkrikaste staden i landet. Flera år tidigare hade prelaten kidnappats av ISiS, men släpptes senare fri.
”Jag kände de första fröna till min kallelse vid 15 års ålder. På den tiden gick min bror och jag regelbundet till kyrkan och deltog i aktiviteter, särskilt mässan. En dag lyssnade jag på en psalm med en text av Sankta Therese av Jesusbarnet, och jag lockades av frasen ’i hjärtat av kyrkan, som är min mor, kommer jag att vara kärlek; på så sätt kommer jag att vara allt, och min önskan kommer att uppfyllas’, för i det ögonblicket var jag som vilken tonåring som helst full av känslor och upplevelser”, berättade Johnny för ACI Mena.
Han berättar vidare att han insåg att Gud kallade honom till något, men att han intalade sig att han fortfarande var ung och ville förverkliga sin dröm om att studera medicin först. ”Men efter ungefär ett och ett halvt år kom tanken på kallelsen tillbaka till mig när jag en gång kände något som liknade himmelriket, som en man som sålde allt han ägde för att få tag i pärlan. Efter att ha funderat på det insåg jag att pärlan inte är någon annan än vår Gud, som jag måste följa”, fortsatte han.
Johnny förklarade att han efter krigsutbrottet i Syrien undrade över meningen med livet och att han en dag, när han bad Herrens bön, stannade upp vid frasen: ”Ske din vilja”. ”Då skakade en inre röst om mig och sa: Du säger: ’Din vilja ske’, men gör din egen vilja”.
När han en gång beundrade en bild av Jesu Hjärta och höll den i sina händer, ville han dessutom se vad som fanns bakom ramen. Då läste han frasen: ”Ge mig själarna och ta resten. då förstod jag Guds önskan att jag skulle bli en själarnas läkare och inte kropparnas. Jag tog denna fras som motto för min prästerliga tjänst”, förklarar han.
George säger å sin sida att han kände kallelsen mellan 13 och 15 års ålder, men att han inte tog tanken på allvar när han insåg att han fortfarande var för ung för att gå i kloster, och på grund av sin ambition att studera filmregi. Inte heller en dröm där han såg sig själv iklädd franciskanerdräkten och skriva en bön till den helige Franciskus av Assisi vid altaret betydde något för honom.
”Jag åtföljdes av en fras ur Psaltaren: ’Jag fruktar inget ont för du är med mig’, så jag bad Gud om styrka att alltid vara med honom (genom bön och tjänstgöring i mässan). Johnny berättade en gång för mig att han hade bestämt sig för att gå i kloster, och det dröjde inte länge förrän jag berättade för honom att jag hade samma känsla inför detta kall, och jag kände utan att tänka på det eller planera det i förväg att det fanns en hand som drev mig att fatta beslutet att gå in i klosterlivet”, säger han.
Georges motto för sin prästtjänst är: ”För dig viger jag mig själv”. ”Det innehåller många berättelser och år av reflektioner och erfarenheter som jag har levt i Herrens närvaro, särskilt i min tjänst i Aleppo efter jordbävningen. När vi begrundar denna fras kan vi vid första anblicken tro att den handlar om oss, men i själva verket handlar den om alla människor och kyrkan. Dessutom vill jag genom detta motto vara Jesu händer, fötter, mun och hjärta”.
George förklarade: ”Precis som jag upplevde hur Jesu händer lyfte mig från min synd och omfamnade mig som ett bevis på hans kärlek till mig, så vill jag vara det instrument som förbinder Gud och människor genom prästerskapets sakrament”. De två diakonerna avslutade sitt samtal med ACI Mena med att berätta om sina föräldrars chock när de fick veta att de ville gå i kloster, och om deras känslor och tårar.
Översatt och bearbetad av ACI Press. Ursprungligen publicerad i ACI Mena.
