Gregorius Barbarigo: Skyddshelgon för seminarister, studenter, kateketer, utbildning och undervisning, vårdpersonal, fattiga samt stiften Bergamo och Padua.

Av EWTN Missions, 18 juni 2026

Den helige Gregorius Barbarigo (16 september 1625–18 juni 1697) tjänade kyrkan som biskop och kardinal i fyrtio år. Hans pastorala iver och dygdiga liv gav ny kraft åt Kyrkan.

Gregorius föddes i Venedig 1625 i en adlig familj. Han utbildades i juridik och teologi och visade tidigt en anmärkningsvärd intellektuell begåvning. Politikens värld tilltalade honom inte; i stället kände han sig kallad att tjäna Kyrkan i hennes andliga och pedagogiska mission. Han uppmanades att studera juridik och tog examina i civilrätt och kyrkorätt.

Efter sin prästvigning 1650 kallades han att tjäna påven som prelat. Som en medkännande och intelligent herde, med utmärkta administrativa förmågor, fick Gregorius ansvaret för hjälpinsatser under en pestepidemi i Rom. Han var djupt engagerad i omsorgen om fattiga och sjuka och övervakade sanitet, matförsörjning och sjukvård. Han tog personligen hand om de sjuka, gav andligt stöd åt de döende och såg till att de döda blev begravda.

Som biskop besökte han sjukhus och hem och tog personligen ansvar för de marginaliserades behov. Han uppmuntrade stöd till föräldralösa barn, änkor, övergivna och de mest utsatta, och han grundade välgörenhetsinstitutioner för att tjäna dem som var i nöd. Han besökte alla 320 församlingar i sitt stift, undervisade i katekes och delade ut allmosor till de fattiga.

År 1657 utnämndes han till biskop av Bergamo och 1664 till biskop av Padua. Gregorius ägnade sig åt att genomföra Tridentinska konciliets reformer. Han byggde ut och reformerade seminarierna för att ge en gedigen prästutbildning. För lekmän prioriterade han utbildning och katekes, särskilt för de fattiga, som annars saknade tillgång till undervisning. Han samarbetade med den heliga Lucia Filippini för att grunda skolor och utbilda lärare som kunde undervisa och ge katekesundervisning.

Han grundade också bibliotek och skaffade en tryckpress till seminariet i Padua för att kunna ge ut undervisningsmaterial. Han betonade moralisk fostran och andlig disciplin, så att prästerskapet skulle vara väl förberett att vägleda de troende. Han besökte personligen hundratals församlingar för att säkerställa att reformerna genomfördes. Gregorius satte en hög standard för prästutbildningen och påverkade seminariepraxis i hela norra Italien.

Han var särskilt uppmärksam på de fattiga, de sjuka och de marginaliserade. Han besökte sjuka i deras hem, stödde sjukhus och grundade välgörenhetsinstitutioner. Hans brev och skrifter vittnar om ett djupt pastoralt hjärta och om en stark övertygelse om att kristna principer ska prägla livets alla områden.

År 1687 upphöjdes han till kardinal, men han förblev ödmjuk i sina uppgifter som biskop. Hans liv präglades av disciplinerad bön, fast ledarskap och medkännande pastoral omsorg. Han inspirerade oräkneliga präster och lekmän.

Den helige Gregorius avled i Padua den 18 juni 1697. Påven den helige Johannes XXIII helgonförklarade honom 1960.

Denna artikel publicerades först av EWTN Mission och är översatt och anpassad av EWTN Sverige.