De fyra påvliga basilikorna: Lateranbasilikan – Påvens katedral och alla kyrkors moder
Av Peder Josef Foss, 30 januari 2025
Titel: Kristus Frälsaren (Kristi förklaring, 6 augusti)
Invignigsfest: 9 november
Lateranbasilikan, känd som alla kyrkors moder, är vigd åt Kristus Frälsaren, Johannes Döparen och Johannes Evangelisten. Som påvens katedral är den Roms och världens viktigaste kyrka, den främsta av de fyra stora basilikorna och en symbol för den världsvida kyrkan. Kyrkan har fått sitt namn från adelsfamiljen Laterano, som ägde marken fram till att kejsar Nero konfiskerade den år 65 e.Kr. Kejsar Konstantin den store, som tog makten år 306, kom i besittning av området och skänkte det till påve Melchiades. År 324 invigdes kyrkan till Vår Frälsare av påve Sylvester I. Johannes Döparen och Johannes Evangelisten lades till som kyrkans skyddspatroner senare – på 900-talet av påve Sergius III och på 1100-talet av påve Lucius II.
Fem kyrkomöten (Laterankonsilierna I–V) har hållits i denna kyrka. Under påvarnas exil i Avignon förföll dock både palatset och kyrkan så pass att de inte längre användes som påvens huvudsakliga residens när påvarna återvände till Rom. Istället blev Vatikanhöjden påvarnas permanenta tillhåll, men Laterankyrkan förblev alltid den främsta basilikan och katedralen.
Till skillnad från de flesta kyrkor, som är orienterade mot öster, är Lateranbasilikanvästvänd – precis som Jerusalems tempel. Därför är dess altare riktat mot ingången, mot öster, istället för bort från den, vilket annars är det vanliga i Roms kyrkor.
Lateranbasilikan har fem skepp och lika många portar. Den längst till höger är den heliga porten, som öppnas vid jubelår (var 25:e år). På 1600-talet genomförde arkitekten Francesco Borromini en omfattande restaurering, vilket gav kyrkan dess barockprägel, bland annat apostlastatyerna som flankerar mittskeppet.
Över högaltaret, som rymmer en relik från S:t Peters altare, reser sig en baldakin. Bakom ett galler förvaras förgyllda relikvarier med apostlarna Petrus och Paulus kranier. Bakom högaltaret står påvens cathedra, Roms biskopssäte.
I absiden finns en mosaik som föreställer korset som Livets träd, omgivet av helgon – till vänster Jungfru Maria, Petrus och Paulus, och till höger Johannes Döparen, Johannes Evangelisten och Andreas. Ovanför dem avbildas Kristus Frälsaren, som sänder ut den Helige Ande.
Nordväst om kyrkan ligger ett åttakantigt baptisterium, det äldsta i Rom. Enligt traditionen döptes kejsar Konstantin den store här av påve Sylvester.
Denna artikel publicerades först av EWTN Norge, och har översatts och anpassats av EWTN Sverige.
