C.S. Lewis och kampen om människan

Av Caterina Maniaci, 3 februari 2026

Styrkan av de sanna klassikerna, bortom deras storslagna stil och imaginära kraft, ligger troligen i deras förmåga att alltid vara samtida – oavsett vilken tidsepoken de skrevs i – och tala till olika generationer.

Det är just detta som kännetecknar en författare som Clive Staples Lewis (född i Belfast 1898, död i Oxford 1963): att vid varje läsning och omläsning framträder allt tydligare hans förmåga att utforska de svindlande djupen i den mänskliga själen, såväl som rymdens. Förlaget Adelphi [ett italienskt förlag] gör en värdefull insats genom att återutge flera av Lewis’ verk. Nyligen kom den kosmiska trilogin (Utflykt från tyst planet, Perelandra, Vredens tid) samlad i en volym – en science fiction-klassiker som inte stannar vid handlingen, utan placerar händelserna mot bakgrunden av den eviga kampen mellan gott och ont. Det är den verkliga kampen som möter oss varje dag.

Samma tema möter oss i ett annat av Lewis’ verk, som förtjänar att läsas och omläsas: Från helvetets brevskola. Det är en berättelse i brevform där en äldre djävul – ”hans mäktiga Avgrundliga Sublimitet, undersekreteraren Tumskruv” – undervisar sin brorson Malört, en ung djävul som tränas till att bli frestare. I brevväxlingen ger Tumskruv genomarbetade råd om hur själen hos den unge människa som anförtrotts Malört – ”patienten” – ska föras i fördärv trots “fienden”, det vill säga Gud.

Även i Berättelsen om Narnia – trots fantasy-formen – är temat just kampen mellan gott och ont, som ligger vid rötterna till mänsklighetens hela litterära skapande. För dessa är de grundläggande frågorna: vad är gott och vad är ont, vad är vårt mål, varför finns smärta och död? Frågor som man idag gärna duckar för med kortsiktiga och begränsade svar, som om allt berodde på mänskliga beslut, och överallt genom att man försöker sudda ut gränsen mellan gott och ont. Vi ser konsekvenserna av detta dagligen.

Bland Adelphis senare initiativ finns också nyutgivningen av Människans avskaffande, texterna till en kort föreläsningsserie som hölls vid King’s College i Newcastle 1943. Som kristen tänkare sammanför Lewis i en bred helhetssyn det som förenar filosofi, myter, litteratur, Platon, Psaltaren, den arthuriska cykeln, de nordiska sagorna och den västerländska litteraturens stora tradition.

Med utgångspunkt i ett till synes oskyldigt stycke i en grammatikbok för lågstadiet avslöjar Lewis – med skärpt logik, polemisk humor (med förebilder i Swift och Chesterton) och science fiction-författarens imaginära kraft – den giftiga väv av relativism som redan då började få fäste i utbildningsmodeller, propaganda och konsumtionsmarknad. Han ser utbildning – särskilt av unga, – som den avgörande punkten för förberedelsen inför framtiden, för att bygga samhället och att leva tillsammans.

Det är inget mindre än brådskande. Barn kan inte bara läras fakta och begrepp, samtidigt som grunderna i den äldre visdomen och de ”primära” principerna trängs undan. Så växer vuxna fram som saknar omdöme och orientering, oförmögna att kunna styra sitt eget liv. Det går att ana triumfen av en ohejdbar teknokrati: en världsbild som, samtidigt som den vill gå längre än medicinens legitima framsteg, strävar efter att eliminera smärta, sjukdom och till och med döden. Det kan se ut som framsteg och segrar, medan under ytan ett hotfullt försök att ”avskaffa” människans innersta väsen växer fram.

När de bestående värdena – religionen, den etiska känslan, skillnaden mellan det man bör och inte bör göra – ersätts: vilka nya värden ska då ta deras plats, de som burit oss i årtusenden? Finns inte risken för en ”global” tyranni som i den digitala eran framstår som mer verklig och hotfull än någonsin? När Lewis’ varningar läses i dag får de onekligen karaktären av en profetia.

Denna artikel publicerades först av ACI Stampa, en del av EWTN News. Den har översatts och anpassats av EWTN Sverige.