Libanesiska katoliker i diasporan väntar hoppfullt på påve Leo XIV:s besök i hemlandet

Av Kristina Millare, 19. november 2025

Libanesiska katoliker i diasporan ser fram emot påve Leo XIV:s besök i Libanon 30 nov–2 dec. Många hoppas att den nye påven ska fördjupa Kyrkans solidaritet med Mellanösterns mest kristna land.

Enligt en rapport från 2024 (Australian National University Migration Hub) bor 5,8 miljoner människor i Libanon i dag, medan 14–18 miljoner personer av libanesisk härkomst bor i andra länder. Sedan mitten av 1970‑talet har miljoner lämnat landet efter årtionden av instabilitet och förstörelse orsakade av inbördeskriget 1975–1990, invasionskrig från Israel och Syrien samt den ekonomiska kollapsen 2020.

Trots flykt och diaspora har många libaneser hållit fast vid sin östkatolska identitet och fört tron vidare till sina barn — däribland föräldrarna till fader Charbel Boustany, FFI, kallelseansvarig i USA för Franciskanerbröderna av den Obefläckade. Född i Sydney två år efter att familjen lämnat landet, berättar han att föräldrarna överlämnade den maronitiskt‑katolska identiteten till barnen i Australien.

Östkatolska kyrkor står i full gemenskap med påven men firar liturgier enligt östlig tradition, liknande den östortodoxa.

Påve Leos resa blir det tredje officiella påvebesöket i Libanon. Fader Boustany menar att biskopen av Roms närvaro blir ”ett vackert uttryck för den fulla gemenskap som förenar den maronitiska och den romersk‑katolska kyrkan”. ”Att påven valt Libanon för sin första apostoliska resa säger mycket om betydelsen av detta lilla men djupt symboliska land — inte bara för Kyrkan utan för världen,” säger han.

Även om flertalet libanesiska katoliker är maroniter betonar den melkitiske katoliken Elie Bassila att besöket är betydelsefullt för alla kristna — katoliker och ortodoxa — som hör till ”de orientaliska kyrkornas familj” i Libanon.

”För oss melkiter bekräftar påvens besök värdet av vår bysantinska tradition och vår långa gemenskap med Rom,” säger han.

I en tid präglad av regionala konflikter och sekteristiska spänningar som urholkar den nationella enheten, menar Bassila att kristna behöver se och känna påvens stöd. ”Detta besök kommer i ett historiskt avgörande ögonblick för Libanon. Det är mer än en gest av solidaritet — det är ett hoppets besök,” säger han. ”Vi behöver Kyrkans överhuvud vid våra familjers sida och en bekräftelse av broderskap och dialog mellan alla som kallar Libanon sitt hem.”

Både Bassila och Boustany ber att påve Leos besök ska hjälpa libaneser, i landet och i diaspora, att på nytt upptäcka tro, hopp och kärlek till Gud, särskilt när vardagen kan kännas som en kamp för ren överlevnad. ”Libanon har uthärdat enormt lidande men fortsätter att vittna om tro och motståndskraft,” säger Boustany.

Johannes Paulus II:s solidaritet under inbördeskriget

Boustany, uppkallad efter den maronitiske mystikern den helige Charbel, framhåller att den helige Johannes Paulus II:s solidaritet med libaneserna djupt präglat generationer i och utanför landet.

”Ett av hans mest minnesvärda uttalanden från 1989 genljuder ännu: ’Libanon är mer än ett land; det är ett budskap om frihet och ett exempel på pluralism för öst och väst.’” Den visionen inspirerar fortfarande många, säger han.

För Bassila blev frasen ”en del av vår nationella identitet” och ”ett av de mest kraftfulla budskap som talats till Libanons folk”.

Som ung vuxen lämnade Bassila Libanon för internationellt hjälparbete, men han minns tydligt den polske påvens besök 10–11 maj 1997, sju år efter inbördeskrigets slut. Cirka 150 000 människor dödades, 17 000 försvann och hundratusentals fördrevs under kriget, enligt en rapport av Associated Press. 

Besöket var en nationell händelse: motorvägen från flygplatsen till den melkitiska S:t Paulus‑basilikan i Harissa fylldes av folkmassor som ville hälsa på påven.

”Det var en feststämning Libanon inte upplevt på åratal. Vår ortodoxe granne köpte en stor Vatikanflagga och gick ut för att hälsa — ett tecken på enhet och sällsynt delad glädje,” berättar han.

Benedictus XVI:s kall för enhet och dialog

Det andra påvebesöket gjordes av påven Benedictus XVI år 2012, omkring ett år efter att Syrienkriget bröt ut den 15 mars 2011. Under besöket främjade påven interreligiös dialog och promulgerade sin apostoliska uppmaning Ecclesia in Medio Oriente i Beirut på 14 september, högtiden Korsets upphöjelse.

Boustany, då redan i ordenslivet i Australien, följde besöket via katolska medier. Han minns hur patriark Bechara Boutros Raï berättade om den helige faderns förundran över att välkomnas med sådan glädje, inte bara av kristna utan också av libaneser av andra trosriktningar. ”Det var ett anmärkningsvärt vittnesbörd om Libanons samlevnad,” säger han.

Denna artikel publicerades först av ACI Prensa, en del av EWTN News, och är översatt och anpassad av EWTN Sverige.