Av EWTN Great Britain, 26 maj 2026
Pingsten infaller alltid femtio dagar efter Jesu död och uppståndelse, och tio dagar efter hans himmelsfärd. Eftersom påsken är en rörlig högtid utan fast datum, och pingsten beror på när påsken infaller, kan pingstdagen falla när som helst mellan den 10 maj och den 13 juni.
Det är också härifrån katoliker har begreppet novena – nio dagars bön – eftersom Maria och apostlarna enligt det första kapitlet av Apostlagärningarna var samlade i ”ständig bön” i nio dagar efter himmelsfärden fram till pingsten. Traditionellt ber Kyrkan novenan till den helige Ande under dagarna före pingst.
Själva namnet på dagen kommer från det grekiska ordet pentecoste, som betyder ”den femtionde”.
Det finns också en parallell judisk högtid, Shavuot, som infaller femtio dagar efter påsken. Shavuot kallas ibland veckohögtiden, med hänvisning till de sju veckorna sedan påsken.
Shavuot var ursprungligen en skördefest, men firas nu till minne av förseglingen av det gamla förbundet på Sinaiberget, när Herren uppenbarade Toran för Mose. Varje år förnyar det judiska folket sitt mottagande av Toran som gåva på denna högtid.
Vad händer på pingsten?
I kristen tradition firas pingsten som högtiden då den helige Ande kom över apostlarna, Maria och Jesu första efterföljare, som var samlade i rummet på övervåningen.
”Ett dån som av en stormvind” fyllde rummet där de var samlade, och eldstungor kom att vila över deras huvuden, så att de kunde tala olika språk och förstå varandra. Det var ett så märkligt händelse att somliga trodde att de kristna helt enkelt var berusade. Men Petrus påpekade att det bara var morgon och sade att fenomenet orsakades av den helige Ande.
Den helige Ande gav också apostlarna de övriga gåvor och frukter som behövdes för att uppfylla deras stora uppdrag – att gå ut och predika evangeliet för alla folk. Därmed uppfylls Kristi löfte i Nya testamentet (Luk 24:46–49) att apostlarna skulle ”bli rustade med kraft” innan de sändes ut för att förkunna evangeliet.
Var står det i Bibeln?
Själva pingsthändelsen – den kraftiga vinden och eldstungorna – återges i Apostlagärningarna 2:13, medan det som följer omedelbart därefter, såsom Petrus predikan och tusentals människors dop, fortsätter fram till vers 41.
Kyrkans födelsedag
Det var strax efter pingsten som Petrus, inspirerad av den helige Ande, höll sin första predikan för judar och andra icke-troende. Där öppnade han Gamla testamentets skrifter och visade hur profeten Joel hade profeterat om dessa händelser och om den helige Andes ankomst vid pingsten.
Han sade också till folket att den Jesus som de hade korsfäst är Herren och att han har uppstått från de döda, vilket ”träffade dem i hjärtat”. När de frågade vad de skulle göra, uppmanade Petrus dem att omvända sig från sina synder och låta döpa sig. Enligt Apostlagärningarna döptes omkring 3 000 människor efter Petrus predikan.
Därför betraktas pingsten som Kyrkans födelsedag – Petrus, den förste påven, predikar då för första gången och leder tusentals nya troende till omvändelse. Apostlarna och de troende förenades för första gången av ett gemensamt språk, en gemensam iver och ett gemensamt syfte att gå ut och predika evangeliet.
Pingstfärger och seder runt om i världen
Vanligtvis bär präster röda mässhakar på pingsten, som symbol för den brinnande elden av Guds kärlek och de eldstungor som sänkte sig över apostlarna.
En italiensk pingsts-tradition är att strö rosenblad från kyrkornas tak för att påminna om undret med eldstungorna, och därför kallas pingsten på vissa håll i Italien ibland Pascha Rosatum – påskrosor.
I Frankrike är det tradition att blåsa i trumpeter under mässan för att påminna om ljudet av den helige Andes stormvind.
I Asien är det vanligt med en extra gudstjänst, kallad genuflexion, under vilken långa dikter och böner reciteras. I Ryssland bär mässdeltagare ofta blommor eller gröna grenar vid gudstjänster under pingsten.
Denna artikel publicerades först av EWTN Great Britain, en del av EWTN, och är översatt och anpassad av EWTN Sverige.
