Av EWTN Missions, 13. juni 2026
Marias obefläckade hjärta betecknar först och främst den saliga Jungfru Marias stora renhet och kärlek till Gud. Denna renhet visar sig i hennes ”ja” till Fadern vid inkarnationen, i hennes kärlek till – och samarbete med – den inkarnerade Sonen i hans frälsningsverk och i hennes följsamhet mot den helige Ande, som gjorde att hon kunde förbli fri från varje personlig synd under hela sitt liv. Marias obefläckade hjärta pekar därför på hennes djupa inre liv, där hon fick uppleva både glädje och sorg men ändå förblev trogen, vilket vi också är kallade till att förbli.
Varför vördar vi Marias obefläckade hjärta?
Den helige Johannes Paulus II sade: ”Av Maria lär vi oss att älska Kristus, hennes Son och Guds Son … Lär av henne att alltid vara trogna, att lita på att Guds ord till er ska gå i uppfyllelse och att ingenting är omöjligt för Gud.” När vi vördar det obefläckade hjärtat ger vi ytterst ära åt Jesus. När vi vördar Modern, vördar vi Sonen. Den saliga Jungfrun är dessutom också vår mor, och hennes moders-hjärta är utan like. Den helige Louis-Marie Grignion de Montfort sade: ”Om man samlade all kärlek från alla mödrar i ett enda hjärta, skulle det ändå inte motsvara kärleken i Marias hjärta till hennes barn.”
Vad är historien bakom Marias obefläckade hjärta?
Vördnaden för Marias obefläckade hjärta förekom i någon mån redan före 1600-talet, men det var den helige Johannes Eudes, en fransk präst på 1600-talet, som gjorde andakten mer spridd genom sin stora kärlek till Guds moder.
Vad är andakten under de fem första lördagarna till Marias obefläckade hjärta?
En del av Fátimabudskapet är att Gud ber oss att gottgöra för världens synder. Ängeln lärde Fátimabarnen gottgörelseböner år 1916 och bad dem göra bot. Den saliga Jungfrun uppmanade också till bön och gottgörelse, och den 13 juli 1917 lovade hon att återvända för att be om en särskild form av gottgörelse. Det gjorde hon 1929, när hon uppenbarade sig för Lucia, som då var novis i en spansk kommunitet.
Hon sade: ”Se, min dotter, på mitt hjärta, omgivet av törnen, med vilka otacksamma människor genomborrar mig varje ögonblick genom sina hädelser och sin otacksamhet. Försök åtminstone att trösta mig och säg att jag lovar att bistå i dödsstunden, med de nådegåvor som är nödvändiga för frälsning, alla dem som under den första lördagen i fem på varandra följande månader går till bikt, tar emot den heliga kommunionen, ber fem dekader av rosenkransen och håller mig sällskap i femton minuter medan de begrundar rosenkransens femton mysterier, med avsikten att gottgöra inför mig.”
Denna uppmaning gäller fortfarande och behövs i dag minst lika mycket som 1929, om inte mer. Dessutom är den något som varje katolik kan leva. När vi gör det behagar vi vår Herre, som likt varje son gläder sig när andra försvarar hans moders ära.
Hur hör Jesu heliga hjärta och Marias obefläckade hjärta samman?
Guds tjänarinna Lúcia de Jesus Rosa dos Santos, en av visionärerna i Fátima, sade: ”Vårt återlösningsverk började i det ögonblick då Ordet steg ned från himlen för att ta en mänsklig kropp i Marias sköte. Från den stunden, och under de följande nio månaderna, var Kristi blod Marias blod, taget från hennes obefläckade hjärta; Kristi hjärta slog i samklang med Marias hjärta.” Jesus själv visade sig också för syster Lucia och sade: ”Jag vill att min Kyrka ska … ställa andakten till detta obefläckade hjärta vid sidan av andakten till mitt heliga hjärta.”
Nämns Marias hjärta i Bibeln?
Två gånger i Lukasevangeliet hör vi om Marias hjärta. Efter Jesu födelse säger Lukas 2:19 att ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.” Och efter att Maria och den helige Josef hade funnit Jesus i templet, sedan han varit borta i tre dagar, säger Lukas 2:51 att hans mor ”bevarade allt detta i sitt hjärta”. Båda dessa ställen pekar på Marias inre liv, där hon begrundade mysterierna kring sin Son.
Vad innebär det att viga sig åt Marias obefläckade hjärta?
Att viga något åt Gud innebär att avskilja det för honom och överlämna det åt hans tjänst. I Gamla testamentet ser vi hur personer och ting — de förstfödda, prästerna, offren och annat — överlämnas åt Gud. I Nya testamentet är Kristus den helgade som Fadern har sänt; han helgar sig själv åt Fadern för vår skull, och genom honom blir också vi helgade.
När vi viger oss åt Marias obefläckade hjärta överlåter vi oss på nytt åt Gud, i efterföljd av Vår Frus fulla överlåtelse vid inkarnationen och under korset. Samtidigt anförtror vi oss åt henne för att leva vårt dop fullt ut. Som påven Johannes Paulus II sade i sin bön vid vigningen av världen åt Marias obefläckade hjärta den 25 mars 1984: ”Inför dig, Kristi moder, inför ditt obefläckade hjärta, förenar jag mig i dag tillsammans med hela Kyrkan med vår Frälsare i denna hans vigning för världen och för människorna, en vigning som endast i hans gudomliga hjärta har kraft att utverka förlåtelse och ge gottgörelse.”
[Bön för vigning åt Marias obefläckade hjärta kan hittas längst ner på EWTN Missions sida]
Denna artikel publicerades först av EWTN Mission, en del av EWTN, och är översatt och anpassad av EWTN Sverige.







