Moder Teresa och kallelsen att tjäna – reflektioner från en tyst reträtt

Av Tim Busch, 4 februari 2026

Fyra dagar är en oerhört lång tid att leva i tystnad, särskilt när man frågar sig om sitt livs kallelse. Jag fick uppleva denna verklighet under en nyligen genomförd tyst reträtt: en andlig övning som jag har gjort årligen i tio år, tillsammans med 30 andra företagsledare i mitt hem i Palm Springs i Kalifornien. Den här gången brottades vi alla med en särskilt krävande fråga som slog mig under meditationerna: Hur kan vi förena vårt yrkesliv med den kristna kallelsen att tjäna?

Låt mig ta ett steg tillbaka. Tysta reträtter är en viktig del av det katolska andliga livet. Namnet säger allt – att förbli tyst i flera dagar, en vecka eller ännu längre. Vårt fokus flyttas till det inre livet: att lyssna till Gud och urskilja den riktning han vill att du ska ta. Ofta leds reträtter av präster eller andra andliga vägledare, som ger ramar och vägledning för att hålla sinnet fokuserat.

Min kamp uppstod just där. Vid varje måltid samlades vi och lyssnade i tystnad på ljudboken To Love and Be Loved, Jim Toweys djupt personliga bok om den heliga Teresa av Calcutta. Boken skildrar hur Moder Teresa fick Towey att lämna sin karriär som maktspelare i Washington, sälja sina ägodelar och helt ägna sig åt att hjälpa de mest utsatta. Han blev en nära förtrogen till Moder Teresa när hon reste världen runt och inspirerade miljoner.

När Toweys berättelse om uppoffring vecklades ut kände jag mig djupt träffad. Jag har varit verksam i affärslivet sedan lågstadiet, då jag kom på hur jag kunde kombinera flera tidningsrundor och skapa ett litet monopol i min hemstad i Michigan. Sedan dess har jag grundat en advokatbyrå, en revisionsbyrå, ett företag för kapitalförvaltning och en hotellverksamhet, för att nämna några satsningar. Jag är nu 71, men har fortfarande två eller tre idéer jag vill förverkliga.

Men Towey fick mig att undra: Har jag gjort allt fel? Borde jag ha lämnat allt mycket tidigare i livet?

Jag har också varit med och grundat katolska skolor och trosburna ideella organisationer, men var det – som bäst – ett halvhjärtat mellanting? I Matteusevangeliet säger Jesus: ”Om du vill vara fullkomlig, gå, sälj det du har och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen.” Kanske, oroade jag mig, har jag slösat bort min tid här på jorden.

De andra deltagarna var allt från tidiga 30-årsåldern till sena 70-årsåldern, med en medelålder strax under 50. Många är bara några år in i att starta eller leda ett företag. De ser en uppåtgående utveckling, inte minst i sin egen inkomstpotential. Var det Gud som bad dem att ge upp allt?

Jag ville bryta tystnaden, fråga om också de brottades med samma tvivel. Men istället vände jag mig till bön, Skriften och Katolska kyrkans katekes. Under meditationen förvandlades tvivlet till en djupare förståelse av heroisk kärlek och hur den tar sig olika uttryck för varje människa.

Mitt liv är inte menat att vara Jim Toweys eller Moder Teresas. Få människor är kallade att göra exakt det de gjorde. Men den ande som inspirerade deras tjänst borde i allra högsta grad också inspirera min.

Jag har en moralisk skyldighet att lyfta dem som har det svårare, genom att skapa arbetstillfällen och genom produkter och tjänster som förbättrar människors liv. Som katekesen lär måste det jag förvärvar ”genom arbete” användas ”på ett sätt som gynnar flest möjliga”. Det speglar att Gud ”anförtrodde jorden och dess resurser åt mänsklighetens gemensamma förvaltning”. Allt jag gör i affärslivet måste präglas av denna heliga plikt.

Någon kan uppfatta denna insikt som ett självbekräftande försök att rättfärdiga mitt liv, men då förbises den kristna missionens alltigenom krävande karaktär. Min tysta insikt påminde mig om att mina affärsbeslut, både stora och små, alltid bör föregås av andlig eftertanke och bön. Startar jag detta företag för att förbättra andras liv? Försöker jag kväva konkurrenter genom orättvisa eller omoraliska metoder? Sätter jag egenintresset före det gemensamma bästa? Det är svåra frågor som jag måste ställa och besvara varje dag.

Jag avslutade reträtten med en förnyad vilja att kämpa mot min medfödda mänskliga själviskhet – en farlig frestelse i alla yrken. Först då kan jag omfamna Guds kallelse att sätta andra före mig. Först då kan jag ställa alla mina resurser till Guds förfogande, så att han kan använda dem genom mig till det mångas bästa och till sin större ära.

När tystnaden bröts på reträttens sista dag delade jag min insikt med de andra. Några hade kommit fram till något liknande; andra verkade tydligt stärkta av mina ord.

Kanske är detta Moder Teresas viktigaste budskap, den egentliga anledningen till att hon är helgonförklarad. Hon påminner oss om att varje människa har både förmåga och plikt att sträva efter heroisk kärlek, oavsett ställning eller kallelse i livet. Må den lärdom som växer fram i tystnaden bli ett kraftfullt budskap som vägleder alla våra handlingar.

Denna artikel publicerades först av National Catholic Register (NCR), en del av EWTN News. Den har översatts och anpassats av EWTN Sverige.