Helgonet bakom Alla hjärtans dag: Sankt Valentin

Sankt Valentin (c. 225–c. 270) är en av Kyrkans tidiga martyrer, vördad sedan antiken och firas den 14 februari. Enligt tidiga traditioner var han en romersk präst som led martyrdöden längs Via Flaminia under kejsar Claudius II:s förföljelse omkring år 269.

Enligt traditionen var Sankt Valentin känd för att stärka kristna familjer och uppmuntra heliga äktenskap. Senare berättelser (som tycks bygga mer på from tradition än på historiskt belagda biografiska uppgifter) hävdar att han i hemlighet hjälpte kristna par som ville ingå ett sakramentalt äktenskap. Detta var under en tid då romersk lag avrådde giftermål, eftersom man ansåg att gifta soldater var mindre effektiva.

Sankt Valentin greps för att han förkunnade evangeliet och enligt källorna fördes inför kejsar Claudius II. Även under förhör sägs det att han frimodigt vittnade om Kristus och försökte omvända förhörsledarna. När han vägrade att avsäga sig sin tro misshandlades han och avrättades genom halshuggning.

Senare medeltida seder kom att koppla Sankt Valentins festdag till romantisk kärlek, men Kyrkans äldsta minne av honom var djupt rotat i kärleken till Kristus. Han var en präst som valde trohet mot Kristus framför sitt eget liv. Sankt Valentins reliker vördades längs Via Flaminia, där en basilika senare byggdes till hans ära.

Denna text publicerades först av EWTN och har översatts och anpassats för svensk publicering.