Hatet kommer aldrig vara en lösning: Den koreanska kyrkans väg mot försoning mellan två splittrade nationer

Av Victoria Cardiel, 22 maj 2025

Åtta decennier efter delningen av Koreahalvön är den katolska kyrkan i Sydkorea fortfarande en av de få aktörer som, med uthållighet och tro, håller hoppet om en försoning mellan Nord- och Sydkorea levande.

– Hat och misstänksamhet kan aldrig vara en lösning, säger ordföranden för kommissionen för Koreansk försoning, mons. Simone Kim, i en intervju med ACI Prensa.

Den koreanske biskopen ledde den 2 april en pilgrimsfärd till Kyodongön, belägen vid gränsen till Nordkorea, som ett uttryck för kyrkans engagemang för försoning mellan de båda nationerna. Biskoparna vandrade längs det fem kilometer långa taggtrådsstängslet som skiljer länderna åt sedan Koreakriget i början av 1950-talet, och bad för att skillnaderna en dag ska övervinnas.

Åtta årtionden av vakthållning

I 80 år har soldater på båda sidor av demarkationslinjen i Fredsby Panmunjom, belägen i den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea, stått på vakt, beväpnade och under pressen att varje incident skulle kunna leda till ett nytt krig. År 2018, som ett led i ömsesidiga förtroendeskapande åtgärder, enades länderna om att avväpna det gemensamma säkerhetsområdet.

Men denna öppning blev kortvarig. I början av 2020 stängde Nordkorea sina gränser på grund av covid-pandemin och beordrade åter sina soldater att öppna eld vid minsta rörelse vid gränsen.

Mons. Kim konstaterar att det idag inte finns någon som helst kontakt mellan Nord och Syd.
– Det är omöjligt att mötas, utbyta brev eller telefonsamtal, ja, till och med att skicka e-post mellan de två delarna av Korea, tillägger han.

Efter det diplomatiska sammanbrottet 2019 mellan Nordkorea och USA samt pandemins följder har isoleringen blivit total.

Fem år utan någon form av utbyte

– Under de senaste fem åren har det inte funnits några officiella utbyten mellan Nord- och Sydkorea, vare sig på statlig eller civil nivå, beklagar han.
Före det fanns visst utbyte, men nu råder total tystnad.

Han påpekar ändå att Nordkorea verkar förbereda sig för att åter öppna sig mot omvärlden.
– Det ryktas att ambassader och internationella organisationer förbereder sig för att återvända till Pyongyang och att vissa områden öppnas upp för utländska turister, säger han.

Under pilgrimsfärden kunde biskopen ”lätt se över till andra sidan”.
– Jag upplever alltid samma känsla när jag går längs taggtråden. Syd och Nord är verkligen nära varandra, förklarar han.

Denna fredsvandring skapade en känsla av närhet.
– Om någon på andra sidan hade ropat, hade jag kunnat höra det. Jag hoppas att förtroendet mellan Nord och Syd snart återställs, tillägger han.

Splittring och sorg i tusentals familjer

Ett av de mest gripande ögonblicken under dagen var mötet med en äldre man som flydde från Nordkorea under Koreakriget och som nu bor i Seoul. Han är idag 90 år gammal men återvänder varje vecka till Kyodongön.

– Han kom till ön undan kriget och bodde där i många år. Han ville inte avlägsna sig från sin hembygd, berättar mons. Kim.
– Han besöker Kyodongdo nästan varje vecka, även om det tar 4–5 timmar tur och retur med kollektivtrafik.

Hans berättelse illustrerar den smärtsamma splittring som drabbat tusentals familjer som i decennier inte kunnat återförenas.
– Under 80 år har Nord och Syd levt i ömsesidig misstro och hat. Det påverkar fortfarande vårt samhälle i hög grad, beklagar biskopen.

En förföljd katolsk kyrka

Under Koreakriget förföljde de kommunistiska trupperna missionärer, utländska ordensfolk och koreanska kristna, och drev dem söderut. Alla kloster och kyrkor i Nordkorea förstördes. De munkar och präster som inte lyckades fly blev dömda till döden.

Idag finns varken prästerskap eller offentligt gudstjänstliv i Nordkorea. Enligt officiella uppgifter finns det cirka 4 000 nordkoreanska katoliker, organiserade i den statligt kontrollerade Koreanska katolikföreningen. Denna förening erkänner inte påvens roll i biskopsutnämningar och har endast en kyrka i landet, belägen i Changchung – ofta betraktad som en propagandafasad för regimen.

Biskopen uttrycker sin längtan efter att en dag få kontakt med den katolska gemenskapen i Nordkorea och få höra från dem.

Han betonar att den katolska kyrkan i Sydkorea är en av de få röster som fortsätter att bygga broar trots fientligheten.

– Jag vet att det är svårt att förändra den misstro som präglat vårt folk i 80 år. Men Kyrkan lär oss att vi inte kan bygga nya relationer på hat och misstänksamhet, säger mons. Kim.

Små steg för försoning

Under de senaste åren har kyrkan organiserat internationella forum och möten. År 2022 anordnade Kommissionen för nationell försoning inom den koreanska biskopskonferensen, tillsammans med amerikanska institutioner, en konferens i Washington D.C. med titeln: Religionens roll för fred på Koreahalvön.

– Vid detta evenemang deltog biskopar från Korea och USA, regeringstjänstemän, lagstiftare och akademiker. Även Vatikanens apostoliska nuntie i USA var närvarande och uttryckte sitt stöd för fred på Koreahalvön, berättar biskopen.

Därtill kommer det fredsforum som hölls under 2023 med stift i Japan och USA, samt att flera koreanska, japanska och amerikanska stift 2024 anslöt sig till nätverket Partnership for a World Without Nuclear Weapons (PWNW).

För msgr Kim är dessa initiativ också ett profetiskt fredsbudskap:
– Det är de kristnas ansvar världen över, som känner och lever Kristi fred, att oupphörligt kritisera och varna politiska ledare som förlitar sig på kärnvapen, så att de kan vakna ur sin illusion.

En generationsfråga

Mons. Kim erkänner att återföreningsfrågan inte väcker någon större entusiasm bland unga sydkoreaner, som har andra akuta bekymmer.
– Det är ett globalt fenomen, men även i Korea märker vi att antalet kvalitativa arbetstillfällen minskar. Även om man studerar länge är det svårt att få ett bra jobb. Bostadspriserna har stigit kraftigt, vilket gör det svårt att köpa en egen bostad, förklarar han.

Unga sydkoreaner fruktar att ett ökat utbyte med Nordkorea skulle leda till att Sydkorea måste stödja norr ekonomiskt.
– Därför motsätter sig vissa unga detta. Jag förstår det fullt ut, säger han.

Ändå insisterar biskopen på att om de inre konflikterna som delningen skapat inte löses, så kommer
– den sociala stabiliteten, den politiska integrationen och den ekonomiska utvecklingen alltid att vara begränsade.

– Kristi undervisning är att vi ska leva som bröder. När vi tillsammans vågar skapa en väg mot fred, kan våra efterkommandes liv bli bättre, avslutar han.

Denna artikel publicerades ursprungligen av ACI Prensa, EWTN:s spanskspråkiga nyhetspartner, och har översatts och anpassats av EWTN Sverige.