Kristi kropps och blods högtid hedrar Herrens verkliga närvaro i eukaristin. Denna närvaro blir verklighet när brödet och vinet förvandlas under mässan (Kyrkan kallar detta transsubstantiation), när prästen under konsekrationen uttalar de ord som Kristus själv uttalade över brödet och vinet: ”Detta är min kropp”, ”Detta är mitt blods kalk”, ”Gör detta till min åminnelse.” 

År 2026 infaller Kristi kropps och blods högtid den 4 juni, men i flera stift flyttas den till söndagen den 7 juni. 

Varför firar katoliker denna högtid?

Den katolska Kyrkan hedrar Kristi närvaro i den heliga eukaristin med en särskild högtid tack vare den heliga Juliana av Liège, en norbertinsk korfru från 1200-talets Belgien. Hon hade en djup kärlek till eukaristin. När hon var 16 år fick hon en vision där Kyrkan framstod som en fullmåne med en mörk fläck. Den mörka fläcken betydde att Kyrkan saknade en högtid helt och hållet tillägnad Kristi kropp och blod. Även om hon fick denna vision flera gånger, trodde den heliga Juliana inte att hon själv kunde bidra till att en sådan högtid infördes, och därför höll hon den hemlig i många år. Först när hon hade valts till priorinna berättade hon om den för sin biktfader, som i sin tur berättade för biskopen. Så småningom ledde detta till att Corpus Christi blev en högtid för hela Kyrkan. 

Varför är Kristi kropps och blods högtid så viktig?

Eukaristin är – säger Andra Vatikankonciliets dokument Lumen Gentium (11) – ”det kristna livets källa och höjdpunk”. I eukaristin frambär Jesus för vår skull åter sitt offer på Golgata, ger sig själv åt oss i den heliga kommunionen och förblir hos oss till tidens slut. Han kommer till oss i denna ödmjuka gestalt och gör sig sårbar av kärlek till var och en av oss. Men eftersom Kristi kropp och blod är Gud själv, förtjänar de vår högsta vördnad, vår kärlek och vår tillbedjan. 

Den helige Thomas av Aquinos hymn Tantum Ergo lyder:

Nedfallna i tillbedjan
hyllar vi den heliga hostian;
de gamla formerna viker undan,
och nya nådens riter träder fram;
tron fyller det som sinnena brister i,
det de svaga sinnena inte förmår.

Den helige Franciskus av Assisi sade: ”… I denna värld kan jag inte se Guds högste Son med mina egna ögon, utom genom hans allraheligaste kropp och blod.” 

Vad hände vid det eukaristiska miraklet i Lanciano?

På 700-talet firade en präst mässa i Lanciano i Italien. Medan han stod vid altaret tvivlade han på att Jesus verkligen var närvarande i eukaristin. När han uttalade konsekrationen förvandlades eukaristin framför hans ögon: hostian blev synligt till kött, och det konsekrerade vinet blev till blod, som senare koagulerade till fem klumpar. 

Under 1970- och 1980-talen undersökte forskare köttet och blodet och kom fram till att köttet var mänsklig hjärtvävnad. Blodgruppen visade sig vara AB, samma blodgrupp som har identifierats på Turinsvepningen. Det dyrbara blodet hade samma proteinfördelning som vanligt blod, och inga konserveringsmedel kunde träffas på, trots att blod vanligtvis börjar brytas ned omedelbart efter döden. 

Är eukaristin biblisk?

Eukaristin behandlas många gånger i den heliga Skrift i ordets grundbetydelse, ”att tacka”. Att tacka Gud, eller välsigna honom, var en väsentlig del av bönen i templet, i synagogan och i Israels dagliga liv. I Gamla testamentet finns dessutom flera förebilder till eukaristin, också i dess sakramentala former, såsom Melkisedeks offer av bröd och vin (jfr 1 Mos 14:18–20), påsken (jfr 2 Mos 12:1–14) och mannat som bar Israel tills folket kunde gå in i det utlovade landet (jfr 2 Mos 16:13–17). 

Kristus tackade på samma sätt alltid sin Fader för hans goda gåvor. Detta framträder särskilt i sammanhang där han förebådar det nya förbundets gudstjänst: vid bröllopet i Kana (jfr Joh 2), där han förvandlade vatten till vin; i de två undren med bröden, där han mångfaldigade brödet för att mätta alla (jfr Matt 14:13–21; Matt 15:32–39); och i sitt tal om livets bröd i Johannesevangeliet ((jfr Joh 6). 

Slutligen instiftade han vid den sista måltiden eukaristin som det normgivande sättet att fira minnet av hans påskoffer på Golgata, och han befallde att vi skulle göra detta tills han återkommer (jfr 1 Kor 11). 

Denna artikel publicerades först av EWTN Mission, en del av EWTN, och är översatt och anpassad av EWTN Sverige.