Av EWTN Great Britain, 10 juni 2026

Den salige Edward Poppe (1890-1942; minnesdag: 10 juni) hör till de mer moderna saliga i Kyrkan. Han dog redan vid 33 års ålder, men hans korta liv lämnade ett starkt andligt avtryck genom hans prästtjänst, hans kärlek till de fattiga och hans hängivenhet för eukaristin. 

Edward Poppe föddes i Belgien i en enkel och from familj med elva barn. En av hans bröder blev präst och fem av hans systrar gick i kloster. Som barn var han livlig, mycket begåvad i skolan och ibland ganska busig. Han välte ofta omkull saker, utsatte sig själv för risker, retade sina systrar och tyckte mycket om att smaka på godsakerna i pappans butik. Men efter att han år 1902 tagit emot sin första kommunion och konfirmationen blev han märkbart allvarligare, och skämtandet och retandet blev mindre vanligt. 

Våren 1904 ville hans far introducera honom i familjens framtidsplaner och hoppades att sonen skulle börja som bagarlärling. Edward teg först, men hans önskan att bli präst fick honom till slut att tala. Kort därefter gav en prästvän till familjen ett positivt omdöme om hans kallelse, och då sade fadern till modern: ”Låt oss inte vara själviska. Gud har inte gett oss våra barn för vår egen skull.” Edward kände sig kallad till prästämbetet redan i ung ålder, men började på seminariet först efter sin mors uppmaning. När hans far dog, då Edward var 16 år, tänkte han nämligen att han borde ta ansvar för familjeföretaget. 

År 1910 kallades han in till militärtjänst och tjänstgjorde som sjukvårdare vid fronten under första världskriget. Under denna tid bad han till den helige Josef, och dessa böner ledde till att flera krigsfångar befriades på mirakulöst sätt. 

Han prästvigdes slutligen 1916, 25 år gammal, och verkade som kaplan med särskild omsorg om de fattiga, barn och de döende. Han undervisade också i katekes och grundade eukaristiska föreningar. Edward Poppe hade dock alltid en svag hälsa och flyttades därför till landsbygden i Belgien. År 1919 drabbades han av en hjärtattack. Under återhämtningen ägnade han sig främst åt studier, bön och åt att skriva tusentals texter mot marxismen och sekulariseringen. 

Han utvecklade också en stark devotion till den heliga Thérèse av Lisieux och tog intryck av hennes andlighet. I januari 1924 drabbades han av ännu en hjärtattack, och sex månader senare dog han i en stroke. Påven Johannes Paulus II saligförklarade honom 1999. 

Denna artikel publicerades först av EWTN Great Britain, en del av EWTN News, och är översatt och anpassad av EWTN Sverige.