Skip to content

Leo XIV: Klosterlivet vänder blicken mot mission och lyssnande

Påve Leo XIV uppmanar kapucinska klarissnunnor till hopp, förnyelse, lyssnande och missionsanda när kallelserna blir färre.
Påven och kapucinska klarissnunnor Foto: Vatican Media.

Av Angela Ambrogetti, 21 September 2026

”Med ’sinnet i evighetens spegel’ (…) uppmanar jag er att se både på nutiden – med dess dramatik och osäkerhet – och på utmaningarna i er ’lilla värld’ som är rik på sitt förflutna och kallad att blicka mot framtiden med hopp.”

Påve Leo XIV sade detta när han på morgonen tog emot deltagarna i förbundsmötet för Italiens federation av kapucinska klarissnunnor i audiens.

Påve Leo XIV med kapucinska klarissnunnor. Foto: Vatican Media

En av klosterlivets utmaningar är det låga antalet kallelser. Men ”att gemenskaperna krymper – och den därav följande rädslan för att förlora den egna autonomin – får inte inge oro eller ta ifrån er hoppet, utan bör i stället sporra till förnyelse av det egna livet, till ett ännu större engagemang för den andliga vägledningen av dem som knackar på klostrens dörrar och till att låta glädjefyllda, levande gemenskaper växa fram, där man kan uppleva närhet med Gud, vänlighet, gemenskap och äkta relationer”, säger påven.

Därför behövs en ständig formation och en missionsanda även inom en karisma präglad av klausul:

“Till er identitet och mission hör att leva evangeliet genom att lämna allt världsligt bakom er och helt och ständigt vara vända mot ert livs första och enda Kärlek. Det innebär måttfullhet, inre frihet från ägodelar, självutgivelse i lydnad och öppenhet i ett enkelt men samtidigt radikalt och krävande liv. Ett sådant liv är ett dyrbart tecken på trohet, särskilt i en globaliserad och orolig värld där lusten och förmågan att ’slå rot’ tycks ha gått förlorade.”

Det finns alltså fyra sätt att leva karisman fullt ut: ”att lyssna på varandra; koinonia [andlig gemenskap], i form av eniga mål för att undvika isolering; diakonia, för att tjäna och arbeta tillsammans; martyria, för att vittna om evangeliet.”

Federationen Sacra Famiglia består av kloster som tillhör orden för kapucinska klarissnunnor.

Orden grundades i Neapel genom att dess första kloster, ”Santa Maria in Gerusalemme”, grundades på initiativ av den saliga Maria Lorenza Longo.

Den 19 februari 1535 utfärdades påve Paulus III:s bulla ”DEBITUM PASTORALIS OFFICII”, vars original fortfarande förvaras i det första klostret i Neapel. Bullan godkände den nya livsregeln för den fromma kvinnan Maria Lorenza Longo och hennes systrar.

Den regel som grundarinnan valde för det första klostret är den som vanligen kallas den heliga Klaras första regel. Den är den strängaste i fråga om fattigdom och godkändes av Innocentius IV 1253. Regeln kompletterades med den heliga Colettas konstitutioner, som godkändes den 28 september 1434, samt med en samling sedvänjor och stränga bestämmelser om klausulen som den saliga grundarinnan själv utarbetade.

Konstitutionerna från den 19 juli 1986 håller på att revideras och följs av omkring 200 kloster för kapucinska klarissnunnor runt om i världen. Klostren är samlade i 14 federationer men behåller sin ställning som ”sui iuris” [“av egen rätt”/”självständigt”].

Orden finns i 27 länder och har 6 kloster i Afrika, 80 i Nord- och Sydamerika (varav 60 enbart i Mexiko), 14 i Asien och 86 i Europa.

ACI Stampa · Översatt till svenska av EWTN Sverige

NEWSLETTER


Dela

Mer relaterat till detta

Du är inte en börda

Under sitt besök i Lourdes försvarade påve Leo XIV de sjukas värdighet. Hans ord får direkt bäring på Norges debatt om läkarassisterat självmord och eutanasi.