Vår Fru av Lourdes
Av CNA (Catholic News Agency), 11. Februari 2026
Den 11 februari firar Katolska kyrkan den liturgiska minnesdagen av Vår Fru av Lourdes, till minne av 18 uppenbarelser av den saliga Jungfru Maria för den 14-åriga Bernadette Soubirous år 1858. Upplevelserna gjorde Lourdes till ett av världens mest kända pilgrimsplatser.
Uppenbarelserna 1858
De mariala uppenbarelserna började den 11 februari 1858 och avslutades den 16 juli samma år. Den lokala biskopen gav dem sitt godkännande efter en fyraårig utredning.
Uppenbarelserna kom kort efter den dogmatiska definitionen 1854 av Marias obefläckade avlelse och bidrog till att Lourdes blev ett välbesökt pilgrimsmål. Tusentals människor uppger att deras medicinska tillstånd har förbättrats eller blivit botade genom pilgrimsfärden, bön och vattnet som flödar från en källa som Bernadette hänvisades till av den saliga Jungfru Maria. Experter har sedan 1862 verifierat 72 fall av mirakulösa helanden i Lourdes.
Bernadettes minnesdag och en svår uppväxt
Den heliga Bernadette har också en egen liturgisk minnesdag: den 18 februari i Frankrike och Kanada och den 16 april på andra platser.
Hon föddes i januari 1844 som första barnet till föräldrarna François och Louise, som båda arbetade i en kvarn som François drev. Familjelivet var kärleksfullt men svårt. Många av Bernadettes syskon dog i barndomen, och hon utvecklade astma. Ekonomiska svårigheter och en skada som hennes far drabbades av gjorde att familjen förlorade kvarnen år 1854.
Flera år av fattigdom följde. Under denna tid tvingades Bernadette ofta bo borta från sina föräldrar och arbeta istället för att gå i skolan. I januari 1858 återvände hon till familjen, som då bodde trångt i ett enda rum. Bernadette var djupt troende och gjorde en ansträngning för att lära sig Kyrkans lära trots brist på formell utbildning.
Den första uppenbarelsen, 11 februari 1858
Den 11 februari 1858 gick Bernadette för att samla ved tillsammans med sin syster och en vän. När hon närmade sig en grotta nära en flod såg hon ett ljus vid en plats nära en nyponbuske. Ljuset omgav en kvinna i vit klänning som höll en rosenkrans. När Bernadette såg kvinnan i vitt göra korstecknet föll hon på knä, tog fram sin egen rosenkrans och började be. När hon hade avslutat sin bön gjorde kvinnan en gest som bjöd henne att komma närmare. Bernadette stod dock kvar, och synen försvann.
Systern och vännen hade inte sett någonting. Bernadette beskrev damen i vitt för dem och sade att de inte skulle berätta för någon. Men hemligheten kom ändå fram senare samma dag. Följande söndag återvände Bernadette till grottan och såg kvinnan igen. Hennes identitet skulle dock förbli okänd i flera veckor.
Budskapet: bön, botgöring och procession
Vuxna följde med Bernadette vid hennes tredje besök, den 18 februari, men de såg inte den syn som hon själv fick. Kvinnan i vitt bad henne komma tillbaka i två veckor. ”Hon sade också till mig”, skrev Bernadette senare, ”att hon inte lovade att göra mig lycklig i denna värld, utan i den nästa.” Dagen därpå följde en grupp familjemedlemmar och andra med henne till grottan, men bara den unga bondflickan Bernadette såg kvinnan och hörde hennes ord.
Under de följande dagarna växte antalet närvarande vid grottan till över 100 personer. En församlingspräst, fader Peyramale, blev oroad, liksom polisen. Den 24 februari såg 250 personer Bernadette brista i gråt, men bara hon hörde kvinnans budskap:
”Botgöring! Botgöring! Botgöring! Be till Gud för syndare. Gå, kyss marken för syndarnas omvändelse.”
Den 25 februari fanns en ännu större folksamling där, men många chockerades när de såg Bernadette dricka från en lerig rännil och äta växter. Uppenbarelsen hade sagt åt henne att dricka vattnet, och handlingen att äta växter var en botgöringsgest. Åskådarna såg däremot bara flickans ovanliga beteende, och allmänhetens fascination övergick i förlöjligande och misstänksamhet.
Källan och de första miraklen
Den 27 februari gjorde Bernadette en upptäckt: källan hon drack ur var nu inte längre lerig, utan klar. När folkmassorna fortsatte att samlas uppmärksammades detta, och en kvinna med en förlamad arm kom till vattnet i hopp om att bli botad. Fyra år senare erkändes hennes fall som det första mirakulösa helandet i Lourdes. Intresset fortsatte att öka, och Bernadette hörde ett återkommande budskap från uppenbarelsen:
”Gå och säg till prästerna att föra människor hit i procession och att låta bygga ett kapell här.”
Medan andra snabbt drog slutsatsen att Bernadette såg den saliga Jungfru Maria, sade hon själv inte att hon visste vem kvinnan var. När hon framförde det återkommande budskapet till fader Peyramale blev prästen frustrerad och bad henne fråga kvinnan efter hennes namn. När Bernadette gjorde det log kvinnan och förblev tyst. Efter de första två veckorna var hennes identitet fortfarande okänd.
”Jag är den Obefläckade Avlelsen”
Tre veckor senare, på Herrens bebådelses fest, gick Bernadette åter till grottan. När hon såg damen fortsatte hon att fråga vem damen var. Till sist vek kvinnan händerna, såg uppåt och sade: ”Jag är den Obefläckade Avlelsen.” Bernadette, from men utan utbildning, förstod inte vad orden betydde. Hon berättade vad kvinnan hade sagt till fader Peyramale, som blev bestört och informerade biskopen.
Bernadette såg den saliga Jungfru Maria två gånger till under 1858: på onsdagen efter påsk och på Vår Fru av Karmelbergets fest. År 1862 förklarade den lokale biskopen att uppenbarelserna var värda att tro på.
Bernadettes sista år
Den heliga Bernadette lämnade Lourdes 1866 för att ansluta sig till en ordensgemenskap i centrala Frankrike. Efter flera års sjukdom avled hon 1879. Vid tiden för hennes död hade en basilika byggts och konsekrerats vid uppenbarelseplatsen, under fader Peyramales ledning.
Denna artikel publicerades först av EWTN. Den har översatts och anpassats av EWTN Sverige.
