Leo XIV ser ”ljus och skuggor” i Kyrkans möte med ursprungsfolk

Den 16 oktober skickade påve Leo XIV ett meddelande till urfolksgrupper och till Nätverket för urfolksteologer där han uppmanade att betrakta jubelåret som en tid för förlåtelse och försoning samt att förnya hoppet i Kyrkan.

Av Almudena Martínez‑Bordiú, 17. oktober 2025

I samband med jubileet av urfolk, som firades digitalt den 14–16 oktober, påminde Leo XIV om att det heliga året bör vara ”ett tillfälle för ett levande och personligt möte med Herren” och en möjlighet till ”försoning, tacksam hågkomst och enat hopp, mer än ett enbart ytligt firande”.

En oersättlig röst i Kyrkan

I sitt meddelande, skrivet på spanska och offentliggjort den 16 oktober, framhöll påven Kyrkans universalitet, ”som välkomnar, för dialog med och berikas av folkens mångfald”, särskilt urfolken, ”vars historia, andlighet och hopp utgör en oersättlig röst inom den kyrkliga gemenskapen”.

Att gå genom den heliga dörren, förklarade påven, innebär att träda in, genom tro, ”i själva källan till den gudomliga kärleken, den Korsfästes öppna sida”, som gör oss till ett ”folk av bröder”.

”Det är utifrån denna sanning”, tillade han, ”som vi måste läsa om vår historia och vår verklighet, för att möta framtiden med det hopp som det heliga året kallar oss till, trots motgång och vedermöda.”

Han påminde om att Herren är universums ursprung och mål samt ”källan till allt som är gott, även i våra folk”. Denna visshet, betonade han, ”är målet för vårt hopp; det gäller inte bara några få utan alla, även dem som en gång betraktades som fiender, de stora ockupationsmakterna”.

”Ljus och skuggor” i deras historia

Den helige Fadern påpekade att ”den långa historia av evangelisering som våra urfolk har känt till, vilket biskoparna i Latinamerika och Karibien så ofta har lärt ut, är fylld av ljus och skuggor”.

Mot denna bakgrund manade han återigen till enhet och föreslog jubelåret som en värdefull tid för förlåtelse, som inbjuder oss att ”förlåta våra bröder och systrar av hela hjärtat, försonas med vår egen historia och tacka Gud för hans barmhärtighet mot oss”.

På så sätt uppmuntrade han dem att erkänna ”både ljuset och såren i vårt förflutna” för att förstå ”att vi bara kan vara ett folk om vi verkligen överlåter oss åt Guds kraft, åt hans handlande i oss”.

Leo XIV förklarade att vi genom dialog och att komma ”lär oss olika sätt att se världen, värdesätter det som är eget och ursprungligt i varje kultur och tillsammans upptäcker det överflödande liv som Kristus erbjuder alla folk”.

”Detta nya liv ges oss just därför att vi delar den sköra mänskliga tillvaron som präglas av arvsynden, och för att vi har nåtts av Kristi nåd”, sade han.

Frimodigt bära fram sin egen mänskliga rikedom

Därefter uppmuntrade han urfolken att ”bära fram sin egen mänskliga, kulturella och kristna rikedom med mod och frihet” och underströk att Kyrkan lyssnar och berikas ”av deras unika röster, som har en oersättlig plats i den magnifika kören”, där vi alla bekänner: ”Herre, evige Gud, glada sjunger vi, till dig vår lovsång.”

Han varnade också för frestelsen att ”sätta det som inte är Gud i centrum”, såsom makt, dominans, teknik eller någon annan skapad verklighet, ”så att våra hjärtan alltid förblir inriktade på den ende Herren, källan till liv och hopp”.

”Därför, för oss, som genom Guds barmhärtighet kallar oss och är kristna, finner all vår historiska, sociala, psykologiska eller metodologiska urskiljande sin yttersta mening i det högsta uppdraget att förkunna Jesus Kristus”, påpekade han.Den helige Fadern avslutade sitt budskap med att anförtro deras arbete åt Vår Fru av Guadalupe, ”Evangelisationens stjärna”, som på ett beundransvärt sätt visade hur Jesus Kristus ”gjorde två folk till ett enda och rev den mur av fiendskap som skiljde dem åt”.

Denna artikel publicerades först av ACI Prensa, en del av EWTN News, och är översatt och bearbetad av EWTN Sverige.