Påve Leo XIV förklarar varför kristet hopp är bättre än optimism

Optimism kan svika, men det kristna hoppet ”lovar och uppfyller” den fullhet som våra hjärtan längtar efter, sade påve Leo XIV vid den allmänna audiensen på Petersplatsen den 15 oktober.

Av Victoria Cardiel, 16. oktober 2025

I sitt tal till tusentals pilgrimer sade påven: ”Denna djupa längtan i våra hjärtan kan inte finna sitt slutgiltiga svar i roller, i makt eller i det vi äger, utan i vissheten om att det finns någon som garanterar denna grundläggande drivkraft i vår mänsklighet; i medvetenheten om att denna förväntan inte kommer göra oss besvikna eller gå om intet. Denna visshet sammanfaller med hopp.”

”Detta innebär inte att tänka optimistiskt: optimismen sviker ofta oss och får våra förväntningar att implodera, medan hoppet lovar och uppfyller,” tillade han i sitt veckovisa hälsningstal.

Den helige Fadern fortsatte sina reflektioner över Kristi mysterium, som kulminerar i Uppståndelsen, och knöt dem denna gång till ”den aktuella mänskliga och historiska verkligheten, med dess frågor och utmaningar”.

”Ur Kristi Uppståndelse växer det hopp som, trots livets mödor, ger oss en försmak av en djup och glädjefylld ro: den frid som endast han till slut kan ge – utan slut,” förklarade påven.

Leo påminde om att människans existens är full av kontraster – glädje, sorg, tacksamhet och stress – men att det endast är i den Uppståndne Kristus som hjärtat finner den fullhet det söker.

”Vi lever hektiskt, fokuserar på resultat och når ibland höga, prestigefyllda mål. Samtidigt förblir vi svävande och osäkra, i väntan på framgång och erkännande som dröjer eller inte kommer alls,” fortsatte han.

Påven konstaterade att spänningen mellan vår längtan efter uppfyllelse och erfarenheten av vår begränsning präglar mycket av den mänskliga tillvaron: ”Vi befinner oss i en paradoxal situation: vi vill vara lyckliga, men det är mycket svårt att vara det oavbrutet, utan skuggor. Vi förlikar oss med våra begränsningar och samtidigt med den obändiga impuls att försöka övervinna dem. Djupt inom oss känner vi att något alltid fattas.”

Denna känsla av ”brist”, sade påven, är en kallelse att finna uppfyllelsen i den Uppståndne.

”Sannerligen,” sade han, ”vi skapades inte för brist utan för fullhet – för att glädjas åt livet, och livet i överflöd, enligt Jesu ord i Johannesevangeliet (10:10): ’Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.’”

Leo betonade att den Uppståndne Kristus ”är källan som släcker vår törst, den oändliga törsten efter fullhet som den Helige Ande ingjuter i våra hjärtan. Kristi Uppståndelse är inte bara en händelse i mänsklighetens historia, utan den händelse som förvandlade den inifrån.”

Den helige Fadern framhöll att den andliga törsten är ett varaktigt tillstånd i människohjärtat, och att endast Jesus, som dog och uppstod, kan besvara våra djupaste frågor: ”Finns det verkligen ett mål för oss? Har vår existens någon mening? Och hur kan lidandet hos så många oskyldiga återlösas?”

”Den Uppståndne Jesus ger oss inte ett svar ’uppifrån’, utan blir vår kompanjon på denna ofta mödosamma, smärtsamma och gåtfulla vandring. Endast han kan fylla vår tomma flaska när törsten blir outhärdlig,” förklarade han.

”Vi är bräckliga varelser,” tillade Leo. ”Misstag är en till vår mänsklighet; syndens sår får oss att falla, ge upp, förtvivla. Att resa sig på nytt betyder i stället att stiga upp och stå på fötterna.”

Denna artikel publicerades först av Catholic News Agency (CNA), en del av EWTN News. Den har översatts och anpassats av EWTN Sverige.