Vid korsets fot med Vår Fru av Smärtorna och Heliga Birgitta

Heliga Birgitta var inte bara grundare av Birgittinorden och en av Europas skyddspatroner, men också en mystiker vars starka uppenbarelser gjorde henne till en av historiens främsta förespråkare för vördnaden för Vår Fru av Smärtorna.

Av Bénédicte Cedergren, 17. september 2025

ROM — I hjärtat av Rom, på Piazza Farnese, står huset där Birgitta Birgersdotter, känd som den heliga Birgitta, bodde i nästan två decennier innan hon dog inom dess väggar.

Birgittas make Ulf var styresman i ett av rikets landskap och tillsammans fick de åtta barn. När han dog beslöt Birgitta att viga sitt liv åt Herren, i en tid då kristnandet av Skandinavien fortfarande pågick.

Hon reste till Rom för att begära påvligt godkännande för sin, av Herren inspirerade, plan att grunda Den Allraheligaste Frälsarens orden. År 1349 lämnade hon Sverige och kom inte att återvända. Hon dog 25 år senare, 69 eller 70 år gammal.

Birgitta, samtida med den heliga Katarina av Siena, ägnade sitt liv — liksom Katarina — åt studier, bön och aktivt engagemang i Kyrkan och samhället, bland annat genom att uppmana tidens påvar — då bosatta i Avignon — att återvända till Rom.

Under sitt liv tog Birgitta emot omkring 700 syner, varav cirka 600 i det hus där hon bodde i Rom, där hennes kyrka nu står. I synerna talade hon inte bara med helgon utan också med Jesus själv och hans saliga moder, som båda berättade för henne om sina lidanden och smärtor.

Att återuppleva Kristi lidande

Birgittinsyster Olga Maria, som inträdde i Birgittinorden 1998 och de senaste två åren tjänat som novismästarinna i Casa Santa Brigida, berättar för National Catholic Register att helgonets ”första mystika uppenbarelser och erfarenheter går tillbaka till de allra tidigaste åren”.

”Vid sju års ålder hade hon en syn av Jungfru Maria som bar fram en krona åt henne, vilken hon tog emot i sin ungdom”, säger syster Olga. Birgitta beskrev senare hur detta fick henne att förstå att hennes liv skulle bli ett kärleksoffer till Gud.

Kort därefter började hon få syner av den korsfäste Jesus i hela sin Passions lidande och sorg. 

”Vid tio”, säger syster Olga, ”hörde hon en predikan om Kristi lidande som påverkade henne djupt. Hon kom hem och bad inför ett krucifix och frågade Herren: ’Vem har gjort allt detta mot dig?’ Jesus svarade: ’Alla som föraktar mig och förkastar min kärlek.’”

”Jag tror att det var då heliga Birgittas stora kärlek till Jesu lidande föddes”, fortsätter syster Olga, och konstaterar att ”ur denna djupa relation till Herren flödade hennes hängivenhet till den Allraheligaste Jungfrun, vår Herres moder”.

Genom sin hängivenhet till Maria lärde sig heliga Birgitta känna Jesus som Maria gjorde. ”Hon kände Jesu liv inte bara genom direkta uppenbarelser från Herren, utan också för att Maria själv, steg för steg, berättade om sin sons liv”, sa syster Olga.

”Hon följde honom steg för steg — precis som Maria gjorde.”

Av Kristi livs alla aspekter, noterade syster Olga, ”var det hans lidande hon upplevde djupast och mest intensivt” — och där förenades heliga Birgitta med Vår Fru av Smärtorna. 

”När Maria återberättar sin Sons lidande delar hon också med sig av vad hon själv upplevde: när Jesus får vinäger känner hon den bittra smaken på sin tunga; när han pryglas faller hon som död och känner samma smärta.” 

”Och vad Maria upplevde”, säger syster Olga, ”det upplevde även den heliga Birgitta.”

Heliga Birgittas 15 böner

Både andakten till den heliga Birgitta och de andakter hon främjade spred sig snabbt över Europa efter hennes död, förklarar syster Olga. Även om många böner och andakter senare tillskrivits henne har endast 15 böner bekräftats av Kyrkan som autentiska.

Dessa böner är ömma meditationer över Kristi lidande och död, med både kateketiskt och botgörande syfte: att väcka i läsare en djupare ånger över sina synder och att främja större kärlek till Jesus, som led så mycket för vår skull. 

”Jesus själv, när han uppenbarade dessa böner för heliga Birgitta, lät Maria förklara: ’Min Son har gett dig dessa vackra böner för att du ska växa i kunskap om honom’”, säger syster Olga, och tillägger att det enda löfte som är knutet till bönerna är de som ber dem kommer få tröst från Jesus.

”Vi vet att den heliga Birgitta själv bad dem dagligen”, säger hon. Bönerna vann stor spridning under senmedeltiden och ett vanligt inslag i tidens böneböcker.

Under århundradena tillkom flera andakter knutna till Jesu och Marias lidanden, bland annat:
– De 15 löftena till dem som vördar Marias sju sorger: särskilda nådegåvor som heliga Birgitta sägs ha mottagit från den Saliga Jungfrun för dem som troget begrundar hennes sju sorger.
– Ettårsbönen för Kristi sår: en andakt där man dagligen under ett år ber 15 Fader vår, 15 Var hälsad Maria och 15 särskilda böner, för att hedra de 5 480 sår som Kristus uppges ha uppenbarat för den heliga Birgitta att han tillfogades under sitt lidande.
– Den tolvåriga novenan: en långvarig fromhetsövning inspirerad av heliga Birgitta, som bes över tolv år för att växa i kärleken till Jesus och Maria och ta emot särskilda andliga nådegåvor.

Syster Olga betonar dock: ”Endast de 15 bönerna uppenbarades för heliga Birgitta. Alla andra böner är inspirerade av dessa skrifter.”

Värdet av lidande

Liknande uppenbarelser om Kristi och hans moders lidanden finns hos ”andra medeltida mystiker”, säger syster Olga, men inte ”med samma intensitet eller i ett så omfattande samling skrifter”.

Varför fick den heliga Birgitta så många syner om Jesu och Marias lidanden? ”Det var en gåva Herren gav henne”, säger syster Olga. 

”Jag tror det var nödvändigt att uppenbara djupet i Kristi lidande och i hans Allraheligaste moders lidande” — ett andligt tema som alla kristna förr eller senare måste konfrontera.

”Människor i dag kanske har svårare att förstå Gud — och om de alls gör det, så ofta endast som den gode, barmhärtige Gud som alltid förlåter och leder med kärlek och tålamod — men Guds mysterium är mycket större.” 

Den heliga Birgitta kan hjälpa oss i detta. ”Kristi lidande kan öppna våra ögon för Guds mysterium i dess fullhet. Vi kan inte fly från korset. Lidandet kan göra oss mer mänskliga och hjälpa oss att uppskatta de enkla sakerna i livet. Att verkligen leva Kristi Passion är att följa Jesus till slutet.”

Birgittinorden grundades 1344 av den heliga Birgitta och godkändes av påven Urban V år 1370. Orden följer Augustinusregeln och känns igen på den karaktäristiska linnekronan på slöjan. För systrarna har lidandet en särskild betydelse. 

”Hela vårt liv — kallelse och spiritualitet — är inriktat mot denna dimension av Jesu Passion”, säger syster Olga, och framhåller ordens motto: Amor Meus Crucifixus Est (”Min kärlek är korsfäst”).

Om den heliga Birgittas relevans i dag säger syster Olga att helgonet ”upplevde många skeden av livet och kan vara förebild för många: lekman, fru, mor, änka — och också som ordenssyster.” 

”Genom att be den heliga Birgittas 15 böner kan vi ära Jesu Passion och komma honom närmare i hans lidande,” fortsätter hon. ”Att begrunda hans lidande ger också större insikt och förståelse för vårt eget liv.”

Lidandet har ingen mening i sig, understryker syster Olga: ”Att lida för lidandes skull är meningslöst; lidande får sitt värde när det levs i förening med Kristi och hans moders lidanden.”

När vi läser avsnittet i Paulus brev som säger att vi ’fullgör’ Kristi Passion med vårt eget lidande, betyder det inte att något saknas något i Kristi Passion – hans frälsningsverk är fullbordat – utan att vi kan göra det fullt närvarande i oss själva”, sa syster Olga. ”Det förblir inte bara en historisk händelse; det förverkligas ständigt, dagligen, i våra liv.”

Denna artikel publicerades först av National Catholic Register, en del av EWTN News, och är översatt och bearbetad av EWTN Sverige.