S:t Cornelius, påve och martyr, och S:t Cyprianus, biskop och martyr

Helgondag: 16 september

Den helige Cornelius och den helige Cyprianus försvarade kyrkans enhet i en tid av förföljelse. Deras vittnesbörd formade den tidiga kyrkan – båda vördas i dag som martyrer.

Den helige Cornelius valdes till påve år 251 under kejsar Decius’ förföljelser. Hans första utmaning, utöver det ständiga hotet från de romerska myndigheterna, var att få ett slut på den schism som hade orsakats av hans rival, den förste motpåven Novatianus. Han sammankallade en biskopssynod som bekräftade honom som Petrus legitima efterträdare. 

Den stora tvisten som uppstod till följd av Decius’ förföljelse var om kyrkan kunde förlåta och åter ta emot dem som inför hotet om martyrdöden hade avfallit från tron.

Trots både de biskopar som menade att kyrkan inte kunde ta emot avfällingar, och dem som ville ta emot dem utan att kräva en sträng botgöring, beslutade Cornelius att de skulle tas emot och insisterade på att de fullgjorde en tillräcklig botgöring.

År 253 förvisades Cornelius av kejsar Gallus och dog av de lidanden han utstod i exil. Han vördas som martyr.

Den helige Cyprianus av Karthago är (bortsett från den store Augustinus) den viktigaste gestalten och fadern för den afrikanska kyrkan. Han var nära vän till påven Cornelius och stödde honom både i frågan om motpåven Novatianus och om återupptagandet av avfällingar i kyrkan.

Den helige Cyprianus föddes omkring år 190 i en förmögen hednisk familj och utbildades i klassiska studier och retorik. Han konverterade vid 56 års ålder, prästvigdes ett år senare och blev biskop två år därefter.

Hans verk har stor betydelse, särskilt traktatet Om den katolska kyrkans enhet, där han hävdar att enheten vilar på biskopens auktoritet och – bland biskoparna – på Roms stols primat.

I Om den katolska kyrkans enhet skriver den helige Cyprianus:

”Du kan inte ha Gud till Fader om du inte har kyrkan till moder … Gud är en och Kristus är en, och hans kyrka är en; en är tron, och ett är det folk som fogas samman i harmoni till kroppens fasta enhet … Är vi Kristi arvingar, låt oss då förbli i Kristi frid; är vi Guds barn, låt oss då vara fridens älskare.”

Under Decius’ förföljelser ansåg Cyprianus att det var klokare att gå i gömsle och leda sitt folk i det fördolda än att söka martyrskapets ärekrona, ett beslut som hans motståndare angrep honom för.

Den 14 september 258 led han dock martyrdöden under kejsar Valerians förföljelser.

Denna artikel publicerades först av Catholic News Agency, en del av EWTN News, och har översatts och anpassats av EWTN Sverige.