Traditionell pilgrimsfärd till Chartres väcker tron till liv i hjärtat av Europa

Av Bénédicte Cedergren, 22 juni 2025

Utrustade med flaggor och banderoller och indelade i kapitel efter länder eller regioner vandrade de internationella pilgrimerna i tre dagar från gryning till skymning och övernattade i tält på sin dagliga destination. Dagarna fylldes av mässor, glada pilgrimssånger och mässande böner – hela vägen från den franska huvudstaden till den gamla katedralen i Chartres. 

Den tre dagar långa vandringen, som i år ägde rum den 7-9 juni, har organiserats av den franska föreningen Notre-Dame de Chrétienté sedan 1983 och lockar varje år tusentals pilgrimer, varav många lockas av den latinska mässan. I år var deltagarantalet 19 000.

Pilgrimsfärden 2024 hade ett rekordstort antal deltagare med cirka 18.000 deltagare 2024 (upp från 16.000 2023). Årets registrering fylldes på bara fem dagar, med en ny rekordnivå av deltagande, enligt arrangörerna.

Medelåldern för pilgrimerna i år var 20 år, enligt de senaste siffrorna.

Robin Franssen, 19 år, från Nederländerna, lockades till pilgrimsfärden av sin ”djupa kärlek till traditionen”, som han menade ”får sitt bästa uttryck i den traditionella latinska mässan”.

”Dessa unga män och kvinnor, inklusive jag själv, har vuxit upp i helt sekulariserade samhällen där extrema ideologier har tvingats på dem”, förklarade Franssen för NCRegister.

”Jag tror helt enkelt att ungdomarna går i rakt motsatt riktning som en direkt reaktion på detta. Det pågår ett verkligt andligt uppvaknande i Europa, som denna pilgrimsfärd är ett uttryck för.”

Kärlek till traditionen, mässan och eukaristin

Fader Vilhelm Torbiörn, 34, från Frankrike, som gjorde sin första pilgrimsfärd som seminarist för Institute of the Good Shepherd 2018, förklarade för Register att det var ”första gången han gjorde pilgrimsfärden som präst” i år, vilket gjorde det till en ”mycket annorlunda upplevelse”.

”Som präst var det framför allt möjligheten att tjäna själar som lockade mig till pilgrimsfärden i år”, säger han. ”Vi var som nedsänkta i bikt och samtal, och tack vare denna vackra möjlighet gick tiden väldigt fort.”

Fader Torbiörn berättade att ”kärleken till traditionen, denna kärlek och vördnad för mässan och eukaristin, kärleken till vår Herre Jesus Kristus som är närvarande under hela pilgrimsfärden” var kärnan i det som inspirerade honom att delta i pilgrimsfärden för första gången för sju år sedan.

Att återvända år efter år var aldrig en fråga för honom. ”Det är svårt och ganska intensivt, och även om vi ibland klagar och har ont i fötterna är vi glada över att vara tillbaka på den här vägen varje år eftersom vi särskiltser fram emot den glädje som väntar i slutet och alla de frukter som detta ger.”

”Så att han kan regera, på jorden såsom i himlen”

Den 43:e upplagan av pilgrimsfärden hölls under temat ”Så att han kan regera, på jorden som i himlen”, för att hedra hundraårsminnet av påven Pius XI:s encyklika Quas Primas från 1925 – ett medvetet val, enligt biskop Athanasius Schneider från Kazakstan.

”Guds Son blev människa för att som kung, sanning och frälsare regera över alla människors hjärtan, över alla nationer, samhällen och mänskliga institutioner”, sade biskop Schneider, som firade söndagens pingstmässa, till The Register. ”Han regerar inte med våld, utan genom kraften i sin kärlek.” 

”Det finns en törst efter att uppleva den katolska kyrkans andliga skönhet och fasthet”, tillade han.

En ung kyrka som omfamnar tradition

Även om majoriteten av pilgrimerna är fransmän kommer närmare 15% från utlandet – ett antal som växer för varje år och som vittnar om den europeiska önskan och hoppet om en kristen väckelse.

Ryan Hawkes, 24, seminarist i stiftet Portsmouth i England, säger till NCRegister att ”det var ett bra sätt att markera detta Hoppets jubileumsår, eftersom det fanns en påtaglig känsla av glädje bland pilgrimerna. Omgiven av så många troende ungdomar och familjer fick jag en verklig känsla av att kyrkan är levande och att dess medlemmar strävar efter att bli helgon.”

När Hawkes reflekterade över intensiteten i den tre dagar långa resan betonade han att det är ”en pilgrimsfärd i ordets rätta bemärkelse: kyrkan på väg mot Gud”. 

”I en värld som ofta är så fartfylld och frånkopplad”, sa han, ”erbjuder dessa tre dagar ett radikalt alternativ. Du är uppslukad av bön, botgöring och skönhet.”

”Det är tydligt att unga katoliker tar till sig traditionen”, tillade han, ”och inte ser den som en börda utan som den gåva den verkligen är.”

Max-Martin Skalenius, 27, grundare av den svenska S:t Erikslegionen – ”den första nordiska gruppen att någonsin delta i Chartrespilgrimsfärden” – berättade för NCRegister att med nästan 100 pilgrimer i sin grupp var de också tvungna att stänga registreringen tidigt.

Även om katolikerna är få i Sverige menade Skalenius att ”det kanske inte är så förvånande att det finns så många svenska pilgrimer och en så stark entusiasm för pilgrimsfärden”.

”I Sverige är Gud borta från allt och människan upphöjd, våra egna önskningar och begär satta i centrum”, sade Skalenius och konstaterade att i Chartrespilgrimsfärden och ”den traditionella mässan, som ger en smak av himlen på jorden, får vi motgiftet mot mycket av det vi möter i det moderna Sverige”.

”Det lockar unga människor – att se en  gudstjänst och en kyrka som förvandlar världen, snarare än att bli förvandlad av den”, tillade Skalenius. ”Eftersom unga människor själva vill förvandlas, vill de inte ha mer av vad världen har att erbjuda.”

”En kristendomens återkomst i hjärtan och städer”

När den franske fadern Torbiörn blickar framåt efter pilgrimsfärden berättar han att han känner ”en djup frid och tillförsikt” och tillägger att ”se trons fackla gå från hand till hand” inger hopp.

”Vi ser att vi helt enkelt behöver leva vår tro, och det blir en slags kedjereaktion: Det goda sprider sig och det drar till sig människor, särskilt unga människor. Med sin entusiasm, vitalitet, glöd och glädje drar de till sig andra utifrån som en flammande eld.”

Fader Torbiörn uttryckte sitt hopp om att ”kristendomen ska återvända till hjärtan och städer” och betonade att initiativ som pilgrimsfärden till Chartres är ”något som borde ske över hela Europa – det trötta gamla Europa som behöver återupptäcka sin tro för att återfinna sin livsglädje, sitt existensberättigande och sin frälsning”. 

”Det som ger mig hopp”, säger den engelske seminaristen Hawkes, ”är att alla de tusentals pilgrimerna nu har åkt hem till sina familjer, sina vänner, sina jobb, sina skolor. Var och en av dem kommer nu att gå ut, stärkta av den Helige Ande och det de upplevde under dessa dagar, för att förändra världen.”

Trots pilgrimsfärdens vanliga intensitet – med dess trötthet, värk och utmaningar – delade pilgrimerna med sig av sin entusiasm, trots sin trötthet, liksom av sin glädje över att återknyta kontakten med människor som de bara ser en gång om året och sin glädje över att få nya vänner över hela världen.

För den svenske ledaren Skalenius fanns det en extra glädje: Vid ankomsten till Chartres friade han till sin flickvän Elisabeth.

”Vi vill fortsätta vandra nu”, sa Skalenius, ”och det var vad jag sa till henne när jag gick ner på knä – att även efter denna pilgrimsfärd vill jag fortsätta vandra med henne i livet och mot himlen, tillsammans med Vår Fru av Chartres – som förde oss samman – Gud och alla hans helgon.”

———

Artikeln publicerades först av NCRegister, EWTN:s engelska nyhetssida. Den är översatt och anpassad av EWTN Sverige.