Varför Filippinerna står inför nio vakanta biskopsstolar
Av Rommel F. Lopez, 4 juni 2025
Med flera biskopssäten som står vakanta och andra som snart kommer att vara utan biskopar, står Asiens största katolska nation inför en potentiell pastoral ledarskapskris medan Kyrkan väntar på nya utnämningar från Rom.
Filippinerna, med 110 miljoner invånare, där åtta av tio identifierar sig som romerska katoliker, har f n tre vakanta biskopsstolar.
Nuvarande stift utan biskopar
Stiftet Boac i provinsen Marinduque har varit utan biskop sedan den 21 september 2024, efter att dess lokale ordinarius, biskop Marcelino Antonio M. Maralit, flyttades till San Pablo-stiftet i Laguna. Maralit är nuvarande ordförande för Episkopalkommissionen för social kommunikation inom Filippinernas biskopskonferens (CBCP).
Enligt Annuario Pontificio 2023, den Heliga Stolens årliga katalog som listar alla påvar och tjänstemän vid dess institutioner, har stiftet Boac en total befolkning på 256 611, varav 88 % identifierar sig som katoliker. 72 präster tjänar i stiftet, där en präst betjänar 3 248 lekmän. Stiftet är känt för sina sociala insatser och sitt samarbete med ”Basic Christian Communities”, små, lokala kristna grupper som samlas för bön, gemenskap, bibelstudium och social rättvisa.
Det apostoliska vikariatet Tabuk har varit utan apostolisk vikarie sedan den 8 december 2024, då dess tidigare vikarie, biskop Prudencio P. Andaya Jr., CICM, utnämndes till biskop av Cabanatuan.
Tabuks vikariat omfattar höglandsprovinserna Kalinga och Apayao, med en total befolkning på 493 960. Endast 31 präster betjänar 75 % av befolkningen som identifierar sig som katoliker, främst från det inhemska Igorot-folket. Det motsvarar ett förhållande på 1 präst för 11 966 lekmän.
Biskopsstolen i San Jose de Nueva Ecija har varit tom sedan den 12 december 2024. Dess tidigare biskop, Roberto Mallari, flyttades till Tarlac-stiftet. Stiftet ligger i provinsen som är känd som ”Filippinernas riskammare”. De flesta invånare är jordbrukare som producerar ris, majs, sockerrör, kokosnötter, mango, lök, frukt och grönsaker.
Nära pensionsålder
Utöver dessa tomma biskopsstolar som väntar på nya biskopar, kan andra snart komma att behöva nya ledare.
Bara i mars i år nådde tre lokala ordinariarier den valbara kanoniska pensionsåldern på 75 år för biskopar: ärkebiskop Angelito Lampo, OMI av Cotabato den 1 mars; biskop Patricio Buzon, SDB av Bacolod den 14 mars; och ärkebiskop Jose Palma av Cebu den 19 mars.
Enligt Katolska kyrkans katekes är en “lokal ordinarius” en biskop som utsetts av påven för att ta hand om en lokal kyrka; att undervisa, styra och helga de troende i sitt stift, i samverkan med prästerna och diakonerna som tjänar under honom.
Andra lokala ordinariarier i Filippinerna som fyller 75 år under de kommande månaderna är: biskop Jose Corazon Tala-oc av Kalibo (16 juni), ärkebiskop Marlo Perlata av Nueva Segovia (13 juli) och biskop Jacinto Jose av Urdaneta (29 oktober).
Om den Helige Fadern godkänner pensioneringen av dessa biskopar, kommer Filippinerna att ha nio vakanta biskopsstolar (sede vacante).
De flesta av dessa stift ligger i provinser där majoriteten av invånarna arbetar inom jordbruket. Bacolod och Cebu är undantag, eftersom de ligger i städer fulla av liv.
Särskilt fokus: Ärkestiftet Cebu
Cebu, som kallas “Kristendomens vagga i Filippinerna”, är det största stiftet i Asien – ett hem för 4,7 miljoner katoliker (87 % av befolkningen). Stiftet har 176 församlingar och nio missionsstationer, betjänade av 626 präster (348 stiftspräster och 278 ordenspräster) samt 2 035 ordensmedlemmar (1 010 bröder och 1 025 systrar). Enligt Annuario Pontificio 2024 har det 144 seminarister.
Biskopskonferensen godkände ärkestiftets förslag att dela upp Cebu i två sufraganstift: Danao i norr och Carcar i söder, så att de får egna biskopar. (Ett sufraganstift är vanligtvis ett mindre stift inom en kyrkoprovins, underställt den större metropolitanska ärkebiskopen.)
Påverkan på katolska gemenskaper
Att fylla dessa vakanser är inte bara ett ministeriellt uppdrag för påven, som har den exklusiva rätten att utse biskopar, utan också en nödvändighet för att säkerställa att Guds folk har en herde som tar hand om deras andliga – och ibland socioekonomiska – behov.
– En vakant biskopsstol skapar ett ledarskapsvakuum. Att utse biskopar till vakanta stift innebär att folket inte berövas sin herde, sade fader Jerome Secillano, generalsekreterare för CBCP:s episkopalkommission för offentliga angelägenheter.
Många filippinier, även icke-katoliker, vänder sig till katolska biskopar för moraliskt vägledarskap i samhälleliga och politiska frågor. Den folkkäre avlidne kardinal Jaime Sin, var under sin tid som ärkebiskop av Manila en uttalad motståndare till Ferdinand Marcos Sr.:s diktatoriska regim, far till nuvarande presidenten Ferdinand “Bongbong” Marcos Jr.
Sin var en nyckelperson i två historiska fredliga revolutioner i landet – People Power-revolutionen 1986 och upproret 2001 som ledde till president Joseph Estradas avgång.
Under Rodrigo Dutertes omstridda presidentskap utfärdade CBCP ett herdabrev som fördömde de utbredda utomrättsliga avrättningarna av misstänkta narkotikabrottslingar, vilket väckte presidentens vrede. Duterte föreslog vid ett tillfälle att filippinier borde “döda och stjäla från” katolska biskopar.
Vatikanens utnämningsprocess
Medan Secillano betonade vikten av att en lokal biskop fastställer den pastorala inriktningen och prioriteringarna för det lokala stiftet på ett sätt som gagnar folket, påpekade han att den Heliga Stolen inte skyndar på biskopsutnämningar endast för att fylla ledarskapsvakuumet.
– Största möjliga urskiljning krävs i detta, sade han.
Denna artikel publicerades ursprungligen av CNA, en del av EWTN News, och har översatts och anpassats av EWTN Sverige.
