Katolsk präst vittnar om massakrer i Nigeria under fastan och den heliga veckan

Av Abah Anthony John, 6 maj 2025

Efter årets massakrer under Stilla veckan i Nigerias delstater Plateau och Benue, där över 170 människor uppges ha dödats, har sockenprästen i S:t Josef Aboki-församlingen i Katsina-Alas stift delat sitt förstahandsvittnesmål om de dödliga attackerna, vilka han menar utfördes av fulaniska boskapsskötare.

Över 170 kristna ska ha dödats under fastan och den heliga veckan i Nigerias mellanbälte, med minst 72 döda i delstaten Benue under påskens triduum, mellan 18 och 20 april.

Attackerna, som uppges ha utförts av fulaniska milismän, riktades mot kristna jordbrukssamhällen i Ukum och Logo, vilket väckt oro för religiös förföljelse och regeringens passivitet i den västafrikanska nationen.

I en intervju med ACI Africa, CNA:s nyhetspartner i Afrika, den 29 april, delade fader Moses Aondoanenge Igba sitt vittnesmål om vad som utspelade sig mellan Skärtorsdagen och Långfredagen.

”Det var en massaker. Jag skulle säga att över 70 personer dödades vid det tillfället. Efter attacken fortsatte folk att räkna sina förluster. När de inte kunde hitta sina försvunna bröder, systrar eller släktingar, sökte de i buskagen och där fann de de förruttnade kropparna, ledda av stanken”, berättade fader Igba.

Han beskrev attackerna som välorganiserade och systematiska.

”Det som hände den Skärtorsdagen, som jag kallar Svarta torsdagen, och dagen därpå, Svarta fredagen, var ett massivt angrepp och ett massmord på oskyldiga människor i våra samhällen.”

Han hänvisade till tidigare blodiga attacker mot kristna i Nigeria under högtider och kopplade våldet till en islamiseringsagenda.

”Glöm inte deras islamiseringsplan. Jag frågar mig: varför sker dessa massakrer alltid under kristna högtider? Vid jul, vid påsk, de kommer alltid för att störa vår glädje. Det pekar på en erövringsideologi. Det handlar om mer än bara terrorism, det handlar om markockupation och islamisering.”

Fader Igba påpekade att det även verkar finnas ekonomiska motiv bakom våldet.

”När det gäller livsmedelssäkerhet verkar det som att de vill förstöra det vi har, så att vi svälter och lämnar vår jord”, sade han och liknade det vid en brända jordens taktik.

Vittnesmål om förlorade församlingsbor

Trots faran valde fader Igba att stanna hos sitt folk. Han återberättade den tragiska historien om en församlingsbo, Augustine Uzu, som sökte skydd i prästgården men ändå mördades.

”Augustine var hos mig tisdagen under krismamässan när hans by attackerades. Han flydde till prästgården för skydd. Senare samma natt gick han tillbaka till sin by för att hämta sina tillhörigheter, i tron att faran var över. Men angriparna var fortfarande där. De hann ifatt honom, och när han försökte fly tillbaka till prästgården högg de ihjäl honom och lämnade hans kropp vid vägkanten.”

Fader Igba samlade en grupp unga män för att hämta Uzus kvarlevor.

”Vi väntade en dag, mobiliserade några unga män och hämtade hans kropp i delar. Vi begravde honom om natten, runt klockan två, i mörkret, och skyndade oss tillbaka till prästgården.”

Han berättade också om en annan församlingsbo som mirakulöst överlevde en macheteattack.

”En ung man från min församling blev tillfångatagen av fulani. De beordrade honom att lägga sig på rygg och högg honom med machete i buken så att inälvorna föll ut. Genom Guds nåd överlevde han efter att ha förts till S:t Antonius sjukhus i Zaki Biam. Han återhämtar sig nu och kan tala och äta.”

En plats av hopp och skydd

Fader Igba förklarade att församlingens område har blivit en tillflyktsort för många människor som flyr från våldet.

”Jag sa hela tiden till mitt folk att ha mod. Jag vägrade att fly. Jag stannade mitt ibland dem som ett tecken på hopp. När kulorna ven över kyrkan stod jag under ett träd och dirigerade dem som flydde till att ta skydd bakom prästgården.”

Många varnade honom för faran, men han stod fast.

”Folk sa att jag tog en risk. Men jag sa: ’Jag är ett hoppets ljus för er.’ Om jag inte hade varit där hade alla flytt ännu längre, och ingen hade blivit kvar vid prästgården.”

Om självförsvar och obalans

På frågan om försvar med vapen, sade den 61-årige prästen att självförsvar i dagens landsbygd är nästintill omöjligt.

”Kriget förs inte längre med pilbågar. De kommer med AK-47:or, AK-49:or och till och med raketgevär. Landsbygden har inte en chans mot sådan eldkraft.”

Han kritiserade också den nigerianska regeringen för dubbelmoral.

”När samhällen försöker beväpna sig stämplas de som kriminella. Samtidigt blundar staten för de fulaniska herdar som bär illegala vapen och invaderar byar.”

Ett budskap om hopp

I intervjun den 29 april uppmanade fader Igba de troende att inte förlora hoppet.

”Mitt budskap till de troende är att även om vi saknar mänskliga försvarare, så är Gud vår yttersta försvarare. Nu när vi är inne i Hoppets år får vi inte tro att allt är förlorat. Hoppet måste leda oss.”

Han uppmanade också sörjande att hålla fast vid tron.

”På Långfredagen, under korsets vördnad, sade jag till folket: Kristi lidande, som vi ofta tänkt på som något avlägset, har nu blivit vår egen verklighet. Våra bröder och systrar har stigit upp på korset på ett smärtsamt sätt. De som är kvar bär sorgens kors och sveket från dem som skulle ha skyddat oss.”

Men han avslutade med en uppmaning att se bortom korset, mot uppståndelsen.

”Efter korset kommer uppståndelsen. Vi måste tro att deras död inte kommer att vara förgäves.”

Denna artikel publicerades ursprungligen av ACI Africa, EWTN:s nyhetspartner i Afrika, och har översatts och anpassats av EWTN Sverige.