EWTN Sverige förklarar: Vad är en konklav och hur går den till?

Av Jonah McKeown, 6 maj 2025

Påve Franciskus, som avled den 21 april vid 88 års ålder, lades till vila i basilikan Santa Maria Maggiore efter sin begravning den 26 april.

Medan världen fortsätter att sörja den avlidne påven under den nio dagar långa sorgeperioden känd som Novendiales (eller Novemdiales), pågår nu förberedelserna för den strikt reglerade konklaven – den process genom vilken en ny påve väljs för Kyrkan.

Här är vad du behöver veta om vad som händer härnäst.

Vem får delta i konklaven?

Uppgiften att välja ny påve åligger uteslutande medlemmarna i kardinalkollegiet som är under 80 års ålder och i övrigt är valbara och kapabla att delta – för närvarande finns det 134 sådana kardinaler.

Kardinal Giovanni Battista Re, 91 år, är för närvarande dekan för kardinalkollegiet, det vill säga dess mest seniora medlem, vald bland kardinalbiskoparna och bekräftad av påven. Normalt skulle det vara Re som ansvarar för att inleda och leda konklavens process.

Re är dock för gammal för att delta i konklaven, liksom vice dekanen, kardinal Leonardo Sandri. Den kommande konklaven kommer därför att ledas av kardinal Pietro Parolin – den nästa i rang som uppfyller ålderskraven – som även är Vatikanens statssekreterare.

7 maj: Konklaven inleds

Konklavens system formaliserades år 1274, och dess procedurer fastställs i detalj i den apostoliska konstitutionen Universi Dominici Gregis från 1996, utfärdad av påve Johannes Paulus II och senare något reviderad av påve Benedikt XVI och påve Franciskus.

Vanligtvis ska konklaven börja på den femtonde dagen efter en påves död, det vill säga den sextonde dagen av interregnum – perioden mellan två pontifikat. Konklaven kan dock inledas så sent som på den tjugonde dagen ”av allvarliga skäl”, eller tidigare än den femtonde dagen om samtliga kardinaler redan har anlänt.

Heliga stolens presstjänst meddelade på måndagen att konklaven kommer att börja på morgonen den 7 maj, med den heliga mässan för valet av den romerske påven i Peterskyrkan.

På eftermiddagen kommer kardinalerna – endast de röstberättigade – att träda in i Sixtinska kapellet medan hymnen Veni Creator Spiritus sjungs, i vilken de åkallar den Helige Andes vägledning. Väl inne i kapellet avlägger varje kardinal en ed att följa föreskrifterna, bevara tystnadsplikten och rösta fritt på den kandidat han anser vara mest värdig.

När den siste kardinalelektorn har avlagt sin ed, kommer påvlige ceremonimästaren, ärkebiskop Diego Ravelli, att uttala orden Extra omnes – ”Alla ut” – vilket markerar att alla som inte deltar i valet måste lämna kapellet.

Utöver kardinalerna får endast två andra personer stanna kvar i kapellet: påvlige ceremonimästaren och en utvald präst eller diakon som håller en andakt för kardinalerna. När meditationen är avslutad lämnar både predikanten och ceremonimästaren kapellet (även om ceremonimästaren kan behöva återvända vid särskilda moment, såsom inför en omröstning).

Därefter stängs kapellets dörrar helt för omvärlden, och de förblir stängda tills en ny påve har valts.

Hur går det till när kardinalerna väl är inne i kapellet?

Kardinalerna måste avlägga en ed om absolut tystnadsplikt – både under och efter konklaven – och stora försiktighetsåtgärder vidtas för att säkerställa att Sixtinska kapellet inte är avlyssnat. När kardinalerna lämnar kapellet, till exempel för måltider eller vila, är det strikt förbjudet att diskutera något av det som skett där inne.

Inne i det förseglade kapellet hålls en röstning under eftermiddagen den första dagen, och därefter två röstningar varje förmiddag och eftermiddag så länge konklaven pågår.

Den ed kardinalerna ber när de avger sin röst lyder:

”Jag tar Kristus Herren till vittne, han som ska döma mig, att min röst ges till den som jag inför Gud anser bör väljas.”

Tre slumpmässigt utsedda kardinaler, kallade scrutatores (rösträknare), räknar därefter rösterna inför hela församlingen. Först räknar de antalet valsedlar, och om antalet inte stämmer med antalet väljare, bränns alla valsedlar omedelbart och en ny omröstning genomförs.

Om antalet är korrekt läser scrutatorerna upp varje valsedel – den tredje läser namnet högt och antecknar det. Varje väljare för sedan själv löpande protokoll på ett särskilt utdelat papper. När en valsedel har räknats, genomstyrs den med en nål och träs upp på en tråd för att säkerställa dess säkerhet och integritet.

Ytterligare tre kardinaler utses slumpmässigt som revisores (granskare), som kontrollerar räkningen och scrutatorernas anteckningar för att bekräfta att rösträkningen har skett exakt och korrekt.

Tre andra röstberättigade kardinaler utses som infirmarii. De ansvarar för att bistå eventuella kardinaler som, även om de befinner sig inom konklavens avgränsning, är för sjuka för att närvara i kapellet. Infirmarii bär med sig en förseglad röstlåda som först visats upp för de övriga för att visa att den är tom. De sjuka kardinalerna avger sin röst i lådan, som sedan återlämnas oöppnad till scrutatorerna.

För att bli vald till ny påve krävs två tredjedelar av rösterna – vilket i det nuvarande fallet innebär 90 röster.

Historiska data från de senaste hundra åren visar att kardinalkollegiet i genomsnitt väljer en ny påve på eftermiddagen den tredje dagen, efter omkring åtta omröstningar.

Valsedlarna bär alla orden “Eligo in summum pontificem” – ”Jag väljer till högste påve” – följt av ett tomt utrymme där kardinalen skriver kandidatens namn.

Under röstningen närmar sig kardinalerna individuellt Michelangelos målning av den yttersta domen, avlägger sin ed på latin och lägger sin valsedel i en stor urna.

Den nya påven

När en röstningsomgång avslutas utan att någon kandidat uppnår det nödvändiga röstetalet, bränns valsedlarna tillsammans med fuktig halm, vilket får svart rök att stiga från skorstenen på Sixtinska kapellet. Om en påve däremot har blivit vald, tillsätts ett kemiskt ämne vid förbränningen, vilket ger orsakar den berömda vita röken.

Innan detta sker, så snart en kandidat har erhållit det antal röster som krävs måste dock en särskild procedur följas.

Efter att den yngste kardinaldiakonen har släppt in kollegiets sekreterare och påvlige ceremonimästaren i kapellet, går kardinaldekanen – eller den kardinal som är först i rang och ålder – fram till den valde och frågar:

”Accepterar du ditt kanoniska val som högsta påve?”

När kandidaten ger sitt samtycke blir han Roms biskop och därmed påve – vilket markerar konklavens avslut, om inte den nye påven av någon anledning beslutar att hålla den fortsatt samlad. Därefter frågar dekanen:

”Med vilket namn önskar du bli kallad?”

Påvlige ceremonimästaren, i närvaro av två ceremonitjänare (som då kallas in), upprättar därefter ett dokument som bekräftar både den valdes samtycke och det namn han har valt.

Den nye påven går sedan in i ett rum intill Sixtinska kapellet, känt som Tårarnas rum, där han ikläds sina vita pontifikala skrudar. Därefter går varje kardinal, en i taget, fram för att utföra en akt av vördnad och lydnad inför den nya påven. En tacksägelse till Gud framförs också.

Slutligen kliver den seniora kardinaldiakonen fram på loggian över Peterskyrkans fasad och tillkännager för de församlade på Petersplatsen:

”Habemus papam!” – ”Vi har en påve!” – samt det namn han har valt.

Den nyvalde påven träder sedan ut för att tala till folket och ge sin välsignelse urbi et orbi – till staden och världen.

---

Denna artikel publicerades ursprungligen av CNA, en del av EWTN News, och har översatts och anpassats av EWTN Sverige.