EWTN Sverige förklarar: Vad betyder egentligen sede vacante, camerlengo och konklav?

När en påve dör eller avgår, inträder Katolska kyrkan i en avgörande period som kallas sede vacante. Detta markerar början på processen för påveval och konklav, då kardinalerna samlas för att välja Kyrkans nya överhuvud. Många begrepp och traditioner präglar denna högtidliga tid – från camerlengons roll till den vita röken i Sixtinska kapellet. Denna guide ger dig en grundlig förståelse av vad påveval och konklav innebär, och vilka nyckelbegrepp du bör känna till.

Av Matthew Bunson, 29 april 2025

Början av ett påvligt interregnum medför många termer som kan vara obekanta, även för katoliker. Här är några av de viktigaste orden och uttrycken som används under ett interregnum, särskilt i samband med det konklav som ska välja en ny påve.

Apostoliska stolen eller Heliga stolen

Kyrkans jordiska centrum kallas ofta apostoliska stolen eller Heliga stolen. En stol är en “auktoritetsstol”, från det latinska ordet sede, som betyder just “stol”. I evangelierna säger Jesus att fariséerna satt på Moses stol. Domare sitter på en bänk som representerar statens auktoritet. Professorer innehar akademiska stolar. I Kyrkan har biskopar andliga auktoritetsstolar – därav att deras stift kallas “stolar”. Roms stift har sedan urkristen tid kallats den apostoliska stolen eller Heliga stolen, eftersom det är säte för aposteln Petrus, som av Kristus fick myndighet över Kyrkan. Begreppet avser inte enbart påven, utan också de i Rom som bistår honom i ledningen av Kyrkan.

Camerlengo

Camerlengo, eller kammarherre, i den heliga romerska kyrkan, har en nyckelroll i att organisera processen under vakant period för Heliga stolen. Det är camerlengon, tillsammans med påvens ceremonimästare och andra ämbetsmän, som bekräftar påvens död. Under sede vacante-perioden samlar camerlengon, med hjälp av vice-camerlengon, in rapporter från kurian för att kardinalkollegiet ska kunna hantera Heliga stolens löpande angelägenheter tills en ny påve är vald. Detta är nödvändigt eftersom de flesta av kurianens ämbetsinnehavare förlorar sina poster när påven dör – med undantag för camerlengon, den apostoliske storbotfadern och den påvlige allmoseutdelaren.

Kardinal

Namnet kommer av det latinska cardo, som betyder gångjärn – ett centrum kring vilket något rör sig. Kardinalerna är påvens närmaste rådgivare och har det avgörande ansvaret att välja biskopen av Rom. Titeln kardinal är känd sedan 300-talet, under påven Sylvester I:s tid. I dag är titeln mest hederstitulär, medan deras faktiska uppgifter ofta utövas i kurian eller som ärkebiskopar i olika stift. Kardinaler är vanligen biskopar, men påven kan medge undantag. Traditionellt kallas de Kyrkans furstar, bär titeln eminentia, och bär rött som ett tecken på deras beredskap att vittna om tron “intill blodets utgjutelse”.

Kardinalelektorer

Dessa är de kardinaler som har rösträtt vid påveval. Alla under 80 år den dag påvestolen blir vakant har rösträtt. Undantag görs för dem som är oförmögna på grund av sjukdom, blivit avsatta av påven eller avsagt sig sitt kardinalskap. Åldersgränsen infördes 1970 av påven Paulus VI. Om en kardinal fyller 80 efter det att stolen blivit vakant, behåller han rösträtten. Sedan 1378 har alla påvar valts bland kardinalelektorerna.

Kardinalkollegiet

Det kollektiva namnet på kardinalerna är det heliga kardinalkollegiet. Kollegiet består av tre rangklasser: kardinaldiakoner, kardinalpräster och kardinalbiskopar. De är påvens närmaste rådgivare och ansvarar för att välja hans efterträdare. Kollegiet, i sin nuvarande form, har funnits sedan 1100-talet, men kardinalerna har haft ensam rösträtt sedan 1059.

Konsistorium eller kongregation

Konsistoriet är ett möte mellan kardinalerna, kallat av påven, för att bistå honom i hans ämbete. Under sede vacante finns tre typer av möten: generalkongregationer (alla tillgängliga kardinaler), särskilda kongregationer (camerlengon och tre kardinaler), samt själva konklaven när valet ska ske.

Konklav

Konklav kommer från latinets cum clavis – “med nyckel” – och syftar på den historiska sedvänjan att låsa in kardinalerna tills de valt en ny påve. Denna praxis formaliserades 1274 av Gregorius X. Reglerna återfinns i den apostoliska konstitutionen Universi Dominici Gregis (1996) med modifieringar av Benedikt XVI och Franciskus. Valet sker i Sixtinska kapellet med upp till fyra röstningar per dag. Svart rök betyder att ingen påve valts, vit rök att valet är avgjort.

Dekan för kardinalkollegiet

Dekanus för kardinalkollegiet väljs bland kardinalbiskoparna och måste godkännas av påven. Han bistås av vice-dekanus vid sammankallandet av kardinalerna efter påvens död och leder både generalkongregationerna och konklavet. Det är dekanen som frågar den nyvalde om han accepterar valet och vilket namn han väljer. Dekanen innehar alltid titeln biskop av Ostia. Om både dekan och vice-dekan är över 80 år och därmed inte röstberättigade, övergår ledarskapet för konklavet till den äldste kardinalbiskopen under 80 år – i detta fall kardinal Pietro Parolin.

Dikasterium

Ett dikasterium är en avdelning i den romerska kurian som bistår påven i Kyrkans styrning. Bland dessa finns Statssekretariatet, trosdikasteriet (tidigare Troskongregationen), domstolar som Den apostoliska signaturan och olika råd och kontor. De flesta dikasterier leds av en kardinal, men påve Franciskus har även utnämnt en kvinnlig ordenssyster till prefekt. Dessa organ består av kardinaler, biskopar, konsulter och lekmän.

Domus Sanctae Marthae

Domus Sanctae Marthae (eller Casa Santa Marta) är Vatikanens officiella gästhus, särskilt reserverat för kardinalerna under konklavet. Byggnaden uppfördes på Johannes Paulus II:s initiativ eftersom antalet kardinaler ökade. Sedan 2013 har huset även varit påve Franciskus’ fasta residens.

Att välja en påve

Metoden för att välja en påve är inte gudomligt bestämd. Den är rättsligt giltig så länge den fastställts av en påve. Historiskt varierade metoden mellan val och utnämning. Det nuvarande systemet med kardinalelektorer etablerades på 1000–1100-talen och reformerades av Gregorius X (1274). Det har senare justerats av påvarna Johannes Paulus II, Benedikt XVI och Franciskus.

Interregnum

Interregnum är tiden mellan två pontifikat, formellt kallad vakans av Apostoliska stolen eller sede vacante. Det kan uppstå genom påvens död eller avgång. Under denna tid förlorar de flesta kuriala ämbetsmän sin auktoritet, utom några få som behövs för Kyrkans dagliga drift. Kardinalerna planerar begravningen och samlas till konklav för att välja påvens efterträdare.

Storbotfadern (Storpønitentiar)

Storbotfadern är en av få kuriala ämbetsmän som behåller sitt ämbete under interregnum. Han ansvarar för avlat, biktfäder vid Roms patriarkalbasilikor och samvetsfrågor (det inre forumet) som kräver Heliga stolens ingripande. Det kan handla om dispens eller absolution från t.ex. exkommunikation.

Novemdiales

Novemdiales är den nio dagar långa officiella sorgperioden efter en påves död. Den inleds med den högtidliga requiemmässan, vilken måste hållas dag 5, 6 eller 7 efter dödsfallet. De följande mässorna firas av olika kardinaler och är till för olika grupper i Vatikanen och världskyrkan.

Det påvliga primatet

Det påvliga primatet syftar på påvens direkta, högsta och universella jurisdiktion över hela Kyrkan. Det definierades uttryckligen vid Första Vatikankonciliet 1870 men har utövats sedan aposteln Petrus. Fäderna i fornkyrkan erkände Roms biskop som enhetens garant i Kyrkan.

Påvliga titlar

Påvens primära ämbete är biskop av Rom. Härifrån härstammar hans övriga titlar: ärkebiskop, metropolit, Italiens primas, Kristi vikarie, högste pontifex, Kyrkans herde, Servus servorum Dei (Guds tjänares tjänare). Han kallas också “papa”, helige fadern, och “Er Helighet”.

Påve

Ordet “påve” kommer från grekiskans papa, en kärleksfull benämning för far. Det var ursprungligen en hederstitel för många kyrkoledare, men reserverades gradvis för Roms biskop från och med 500-talet, och är idag exklusiv för påven i västkyrkan.

Protodiakon

Protodiakonen är den kardinaldiakon som har längst tjänstgöring. Han har äran att offentligt proklamera valet av en ny påve med orden: Habemus Papam!. Den nuvarande protodiakonen är kardinal Dominique Mamberti.

Den romerska kurian

Kurian är den administrativa struktur som hjälper påven att styra Kyrkan. Den består av dikasterier, domstolar, råd, kommissioner och kontor. Dess organisation fastställdes senast i Praedicate Evangelium (2022), en reform utförd av påve Franciskus.

Sixtinska kapellet

Här hålls konklavet. Kapellet byggdes av Sixtus IV och målades av Michelangelo. Det första valet här skedde 1492. Enligt Universi Dominici Gregis ska valet alltid ske i denna plats “där allt bidrar till medvetenheten om Guds närvaro”.

Högste pontifex

Titeln pontifex betyder brobyggare. I antiken syftade den på präster som förmedlade mellan människor och gudar. I kristen mening pekar titeln på Kristus som den sanne medlaren, vars prästadöme påven får del av som biskop av Rom.

Vatikanstaten

Vatikanstaten är världens minsta suveräna stat, skapad genom Lateranfördraget 1929. Den säkerställer påvens självständighet och Kyrkans frihet. Den har egna lagar, diplomati, frimärken, och styrs av påven själv.

Kristi ställföreträdare

Påven är Kristi vikarie – en som handlar i Herrens namn, i det andliga riket. Som Petrus mottog nycklarna, har hans efterträdare ansvaret att vaka över trons skatt: sakramenten, läran och enheten i Kyrkan.