20 år sedan den helige Johannes Paulus II:s död – ett liv präglat av mod, kärlek och hopp
Av Zuzanna Jurus, 2 april 2025
Johannes Paulus II föddes i Wadowice, Polen, den 18 maj 1920 som Karol Wojtyła. När han valdes till påve 1978 blev han den första icke-italienske påven på över 450 år – en påve från det kommunistiska Östeuropa som skulle komma att spela en avgörande roll i världens historia.
Hans pontifikat, som varade till hans död den 2 april 2005, blev ett av de mest inflytelserika i modern tid. Johannes Paulus II ledde den katolska kyrkan in i en ny era präglad av ekumenisk och interreligiös dialog, kamp för mänskliga rättigheter och försvar av varje människas okränkbara värdighet – från befruktning till naturlig död.
Han förde också ett outtröttligt arbete för världsfreden och en djup dialog med andra religioner. Påvens lära rörde inte enbart religionen, utan omfattade också politik, samhälle och kultur, där han ständigt försvarade sanningen och friheten.
En av hans mest symboliska insatser var kampen mot kommunismen i Östeuropa. Hans första pilgrimsfärder till Polen blev en kraftfull inspiration för ett förtryckt folk. Genom sin närvaro och sitt budskap om hopp och värdighet återgav han polackerna modet att stå upp mot förtrycket. Många ser honom som en nyckelfigur i de historiska förändringar som ledde till murens fall.
Hans pontifikat präglades också av dramatik – inte minst mordförsöket den 13 maj 1981 på Petersplatsen. Skotten kunde ha varit dödliga, men påven överlevde mirakulöst. Han själv tillskrev detta Guds moders ingripande, och året därpå besökte han sin angripare i fängelset och förlät honom. Händelsen blev en ikonisk symbol för barmhärtighet och fred.
Johannes Paulus II anförtrodde sitt pontifikat till Jungfru Maria – Totus Tuus – och hans tro var djupt rotad i Fatimas budskap. Trots tilltagande sjukdom förblev han en närvarande och kraftfull andlig ledare till sitt sista andetag.
När han dog den 2 april 2005 samlades miljontals människor i sorg och bön över hela världen. Hans död blev inte bara slutet på ett pontifikat, utan en inledning till ett helgonförklarat arv. Han lämnade efter sig ett djupt spår av tro, mod, kärlek och hopp i hjärtat på hela mänskligheten.
