Biskop Erik Varden: Europas kris kräver trosförnyelse
Av Pål Johannes Nes, 12 mars 2025
I sitt öppningstal under vårsessionen för Nordiska biskopskonferensen betonade biskop Erik Varden vikten av att förnya tron i Europa i en tid präglad av snabba geopolitiska förändringar, ökad upprustning och komplexa samhällsutmaningar.
Med hänvisning till den nyligen genomförda jubileumspilgrimsfärden till Rom uttryckte Varden tacksamhet över mötet med påve Franciskus och lyfte särskilt fram påvens närvaro, trots tydliga tecken på sjukdom kort före hans sjukhusvistelse. Han delade också en djupt personlig upplevelse från ett tidigt morgonbesök i basilikan San Paolo fuori le Mura, där han blev djupt berörd av basilikan som badade i morgonljuset. Runt aposteln Paulus grav samlades norska pilgrimer i tystnad, något som för Varden symboliserade kristendomens tidlösa kärna: en tro som inte bygger på beundran eller trygghet, utan på Kristi livgivande närvaro.
Varden drog historiska paralleller och hänvisade till påve Leo den store, som på 400-talet – under konciliet i Kalcedon – talade om aposteln Paulus bojor. Trots att tiden präglades av ett blomstrande klosterliv, livliga teologiska debatter och ökat institutionellt inflytande, påminde Leo de troende om att Kyrkans verkliga styrka ligger i apostlarnas trohet usque ad mortem (ända till döden), något som bojorna symboliserade.
”Det väsentliga för en kristen är inte att bli beundrad eller att vara trygg,” betonade Varden och citerade aposteln Paulus ord till galaterna, skrivna femton år efter Kristi uppståndelse: ”Inte längre jag, utan Kristus lever i mig.”
Varden tog också upp samtidens utmaningar och citerade påve Franciskus beskrivning av vår tid som en ”epokgörande förändring”, kännetecknad av nya geopolitiska allianser, ökade militära spänningar och komplexa migrationsfrågor. Han nämnde specifikt det pågående kriget i Europa och en nylig teologisk referens från USA:s vicepresident angående migrationspolitik. Varden varnade kristna för att okritiskt använda teologiska koncept i politiska sammanhang, såsom Augustinus ordo amoris (kärlekens ordning).
Han varnade också för risken att kristet språk och kristna berättelser kan förvrängas eller missbrukas om kristna överlåter definitionsmakten till en sekulär retorik. Varden uppmanade därför kristna att inte vara passiva eller enbart inåtvända, utan att aktivt och ansvarsfullt uttrycka sin tro i det offentliga rummet.
Varden erkände att Kyrkan i Europa alltför ofta har stått på sidlinjen, pressad mot väggen och främst upptagen med att bemöta anklagelser om brister och svek. Han menade att sådana försvarsreaktioner är otillräckliga och hänvisade till Europas ökade intresse för militär upprustning. Han nämnde också USA:s vicepresidents retoriska fråga som nyligen ställdes i München: Europa måste rusta upp, men ”vad är det egentligen ni försvarar?” Enligt Varden understryker detta behovet av en tydligare vision som sträcker sig bortom rädslobaserade reaktioner.
”Inget samhälle, vare sig sekulärt eller religiöst, kan överleva enbart genom försvarsåtgärder,” sa Varden. ”Vi måste tydligt definiera vad vi försvarar: generositet, glädje, kreativitet, medmänsklighet och en uppriktig önskan att leva väl tillsammans.”
Med en uppmaning till modigt kristet engagemang, trots den nordiska biskopskonferensens begränsade resurser, avslutade Varden: ”Om epoken framför oss blir bättre eller sämre, gudsfientlig eller gudstjänande, beror till stor del på vad vi gör nu.” Han betonade Kyrkans ansvar att ge moraliskt ledarskap, hopp och solidaritet i arbetet med att forma Europas framtid.
