Den helige Ambrosius är en av kyrkans mest framstående gestalter, känd för sitt mod, sin lärdom och sitt inflytande över kristendomen. Trots sin blygsamma fysiska framtoning – han beskrivs som en liten man med ljust hår som en nimbus – utmärkte han sig genom att stå emot ondskan och leda kyrkan med enastående skicklighet. Hans insatser gav honom titeln ”Kyrkans doktor”.

Från guvernör till biskop

Efter två år som guvernör i Milano avled stadens biskop, och stridigheter om efterträdaren bröt ut. Mitt i tumultet hördes en röst ropa: ”Ambrosius, biskop!” Trots att han var ovillig till en början, accepterade han kallelsen och vigdes till biskop den 7 december 374. Kort därefter gav han bort sina ägodelar till de fattiga och skänkte sina marker till kyrkan, behöll endast en liten inkomst för sin syster Marcellina.

Vänskap med Augustinus

Ambrosius var medveten om sina bristande teologiska kunskaper och började därför studera Skriften samt verk av kyrkofäder som Origenes och Basileios. När Augustinus av Hippo kom till Milano sökte han upp Ambrosius, och deras möte blev början på en djup vänskap. Inspirerad av Ambrosius predikningar tog Augustinus emot dopet av honom och blev senare en av kyrkans största teologer.

Främjare av kyrkomusik och liturgi

Den helige Ambrosius bidrog starkt till kyrkans utveckling genom sina skrifter och sitt engagemang för musik. Han skrev sju hymner som fortfarande används i liturgin och var en pionjär i att använda latin i kristen tjänst, vilket hjälpte till att bevara språket under romarrikets nedgång.

Hans sista dagar och arv

När Ambrosius blev sjuk förutsåg han sin egen död och skrev ett verk med titeln Godhetens död samt en tolkning av den fyrtiotredje psalmen. På långfredagen år 397 tog han emot de sista sakramenten och avled kort därefter, vid en ålder av cirka 57 år. Hans reliker ligger under högaltaret i basilikan i Milano, där de placerades år 835.

Ambrosius efterlämnade en ovärderlig skatt av skrifter och lärdomar som formade kyrkan. Han förenade fasthet i frågor om Guds lag med värme och generositet, och hans visdom vann honom förtroende från härskare och kärlek från folket. Som Augustinus uttryckte det: ”En man fylld av tillgivenhet och vänlighet.”