Bakgrund och tidig karriär

Hilarius av Poitiers föddes i början av 300-talet i en adlig, förmodligen hednisk familj. Efter att ha studerat både världsliga ämnen och de heliga skrifterna, konverterade han till kristendomen och blev biskop i Poitiers omkring år 350.

Kampen mot Arianismen

Hilarius spelade en central roll i kampen mot arianismen, en heresi som hotade ortodoxin i Gallien. Han avslöjade den arianska biskopen Saturninus och deltog i kyrkomötet i Béziers 356, där han försvarade den rätta tron men blev förvisad till Phrygien av kejsar Constantius, en ariansk beskyddare.

Exil och litterärt arbete

Under sin exil skrev Hilarius flera verk, inklusive en avhandling om synoderna, där han försökte analysera och jämföra heretiska och ortodoxa trosbekännelser. Han kritiserades av vissa katoliker för att vara för mild mot semi-arianerna.

Återkomst och fortsatta konflikter

Hilarius återvände till Poitiers år 361 som en hjälte. Han lyckades få den arianska biskopen Saturninus avsatt, men fortsatte att konfrontera andra heretiker, bland annat Auxentius i Milano. Hans kompromisslöshet ledde till att kejsar Valentinian tvingade honom att lämna Milano.

Sista år och arv

Hilarius tillbringade sina sista år i Poitiers, där han fortsatte sitt teologiska arbete. Han skrev flera inflytelserika texter och erkändes efter sin död som kyrkolärare av påve Pius IX.